Våldtäkt är ett hemskt brott och de skyldiga ska straffas hårt. Men just därför är det viktigt att skydda oskyldiga från att dömas. Detta skriver Kada Karlsson från nätverket Mannaminne.
Syftet med samtyckeslagen från 2018 var gott: att skydda den som utsatts för sexuella övergrepp. Men i praktiken har vi sett något oroväckande växa fram – ett rättssystem som alltför ofta tappar balansen, där principen om rättssäkerhet offras i kampen för att visa handlingskraft. Jag skriver detta som mamma till en son som idag sitter frihetsberövad – dömd för ett brott han inte begått. Och han är inte ensam.
Vi är nu över 500 anhöriga som organiserat oss i Mannaminne – ett nätverk av föräldrar, syskon, närstående, jurister och journalister som ser ett mönster i hur unga män fälls för sexualbrott på svaga grunder. Det handlar inte om att försvara övergrepp – det handlar om att försvara rättssäkerhet. Och om att våga tala om det obekväma: när kvinnor ljuger, överdriver eller ångrar sig och ändå slipper konsekvenser.
Ett farligt rättsläge – ord mot ord räcker för fällande dom
Som tidigare justitieminister Thomas Bodström själv sagt: ”Beviskraven i sexualbrott är låga – ibland så låga att det nästan handlar om att domaren ska kunna “läsa tankar”. Det är inte juridik. Det är inte vetenskap. Och det är inte rättssäkert”.
Advokater som Viktor Banke och Sargon De Basso har båda slagit larm. De beskriver hur unga män idag döms i mål där teknisk bevisning saknas, där det inte finns vittnen, och där åklagaren i praktiken bygger fallet på en enskild kvinnas trovärdighet. Det borde oroa oss alla. I ett rättssamhälle ska ingen dömas på känslor.
En ojämlik rättvisa – män döms hårdare, kvinnor slipper undan
Hur kan det vara rätt att unga män döms till 3–6 års fängelse och får betala skadestånd på upp till 400 000 kronor – medan kvinnor som bevisligen ljugit döms till ett år, om ens det, och tvingas betala ett skadestånd på 25 000? Var är jämlikheten?
Vi har ett samhälle där både killar och tjejer är fria att dricka, festa, ha sex – och det är något bra. Men då måste också ansvaret vara jämlikt. Det är inte rimligt att killen som druckit förväntas kunna avgöra exakt när och hur samtycke ges – medan tjejen inte förväntas ta något ansvar alls. Ska vi kräva att killar skriver kontrakt före varje sexakt? Vem skyddar killarna när ett samspel tolkas om i efterhand?
Det handlar inte om enstaka fall av “falska anklagelser” – det handlar om strukturella fel i systemet. Det handlar om att samtyckeslagen används på ett sätt som urholkar rättssäkerheten. Vi måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt: att våldtäkt är ett fruktansvärt brott – men att oskyldiga också måste skyddas.
Vad säger lagen – och vad borde gälla?
Svensk grundlag slår fast att alla ska ha rätt till en rättvis rättegång (Regeringsformen 2 kap. 11 §). Europakonventionen om mänskliga rättigheter, som är svensk lag, kräver att ingen ska betraktas som skyldig innan skuld bevisats (artikel 6). Men i praktiken gäller något annat när det gäller sexualbrott: det är killen som ska bevisa att hon sa ja – en omöjlig bevisbörda.
Kriminalvården bidrar dessutom till rättsosäkerheten. Män förflyttas mellan häkten och anstalter med olika regler, rutiner och behandling. Det finns ingen enhetlighet, ingen förutsägbarhet. Den som är dömd – även om han kanske är oskyldig – förväntas navigera ett system som varken är tydligt eller rättvist. Det är inte värdigt en rättsstat.
Vi måste kunna prata om det här
Vi måste våga prata om det: om tjejer som ljuger, om killar som döms utan bevis, om ett samhälle där det är enklare att anklaga än att försvara sig. Det här är inte att blunda för övergrepp – det är att stå upp för rättvisa. För alla.
Det är inte rimligt att en kille kan få sitt liv förstört för att någon ångrar en sexuell situation dagen efter. Det är inte rätt att unga män inte får en ärlig chans i rätten. Det är inte rätt att man kan tjäna pengar eller få uppmärksamhet genom att anklaga – utan att riskera något själv.
Vi måste skydda de kvinnor som verkligen blir utsatta. Men för att kunna göra det, måste vi skilja mellan våldtäkt med tvång och verkligt trauma – och ånger, otrohet eller social skam. Om vi kallar allt för våldtäkt, urvattnar vi begreppet. Och vi sviker de verkliga offren.
En uppmaning till politiker, jurister, journalister och medborgare
Vi i Mannaminne kräver att ni granskar. Titta på domarna. Läs utredningarna. Prata med experterna. Fråga varför unga killar döms trots bristande bevis. Och fundera: vad händer om det är din son nästa gång?
Vi kräver en rättssäker rättsstat där samtyckeslagen tolkas med försiktighet och där beviskraven inte sänks för att “skicka signaler.” Rättvisa är inte att fälla för att visa att man tar sexualbrott på allvar – rättvisa är att fälla den som bevisligen är skyldig. Inte fler. Inte färre.
Det här handlar om mycket mer än enskilda fall. Det handlar om vilket samhälle vi vill ha. Och vi – Mannaminnet – tänker inte vara tysta längre.
Kada Karlsson
Nätverket Mannaminne