För ett antal veckor sedan närvarade jag vid en debatt med Daniel Suhonen. Suhonen – ”hjärnan bakom Juholt” – säger sällan något jag kan hålla med om, men nu lyckades han göra det. Det han sa var att Sverige stod inför en explosion av ojämlikhet på grund av det arv av bostäder som kommer att skickas vidare när fyrtiotalisterna börjar vandra vidare till det stora folkhemmet i himlen. Nästa generations vinnare kommer i stor utsträckning att vara de som ärvt bostäder från sina släktingar.
Idag har vi en uppsvälld bostadsmarknad, särskilt i storstäderna. Harry Potter hade kunnat göra sig till miljonär på sin skrubb under familjen Dursleys trappa. Enorma värden kommer att gå vidare från dagens bostadsägare till deras barn. Men just eftersom bostäder är så dyra blir det mycket svårt för mindre lyckligt lottade människor att ta sig in på bostadsmarknaden och ta del av detta värde. Om man ska skruva till det lite så är bostäder idag så dyra att ingen har råd att köpa dem längre, utan man måste ärva dem. Man måste gå över lik.
Så långt har Suhonen rätt. Men det han har fel i – eller det jag antar att han har fel i då frågan inte debatterades vidare – är skälet bakom denna ojämlikhet. För även om den svenska bostadsmarknaden har varit ett missfoster så länge att folk knappt kan föreställa sig något annat, så är det ingen nödvändighet. Det är något vi har gjort mot oss själva genom dåliga lagar.
Sverige har haft en tungt reglerad bostadsmarknad sedan andra världskriget, och sedan andra världskriget har vi haft bostadsbrist. Det är knappast ett sammanträffande. Särskilt som vi ser exakt samma problem i andra städer med reglerade bostadsmarknader, som San Francisco och New York i USA. Jag tror därför att om Suhonen oroar sig över bostadsmarknaden är det dags att testa något annat – som avregleringar. För det är egentligen inte bostadsmarknaden som är problemet, utan bostadspolitiken.
Det största ingreppet i bostadsmarknaden är hyresregleringen, som pressar ned hyrorna på olika sätt. Detta gör bostäder billigare för de som redan besitter dem. Vilket ju låter bra. Eller?
I den verkliga världen är inget gratis. Om man inget betalar så får man inget, och om man betalar mindre så får man mindre. (Det enda undantaget är om man kan tvinga eller lura någon annan att betala).
De nedpressade hyrorna har flera effekter. Om folk betalar låga hyror blir det mindre lönsamt att bygga, hyra ut och reparera bostäder. Detta har den uppenbara effekten att det byggs mindre, hyrs ut mindre, och repareras mindre. Som den socialdemokratiske ekonomen Assar Lindbeck uttryckte det redan på 60-talet: ”Näst efter bombningar är hyresregleringar det säkraste sättet att förstöra en stad på”. (I och för sig så har Stockholm nu också gott om bombningar – det ser mörkt ut!).
De nedpressade hyrorna gör det lättare för de boende att behålla sina bostäder. Återigen så är detta själva syftet med nedpressade hyror. Men effekten blir att folk bor i större lägenheter än vad de annars hade råd med, lägenheter som hade kunnat användas av andra. De kan också skippa att ta in hyresgäster, de kan låna ut lägenheter till vänner och familj, eller använda dem till ren lyx såsom övernattningslägenheter.
Allt detta betyder att det blir mer attraktivt att äga bostäder än vad det annars hade varit. Resultatet är att priset på bostäder stiger i höjden, det vill säga en bostadsbubbla. Främst syns detta i Stockholm, där bostadsrätter i genomsnitt kostar 87 000 per kvadratmeter. Eftersom priserna pumpas upp så blir bostäder utmärkta investeringsobjekt, med resultat att folk blir ännu mindre villiga att sälja. De fortsätter att sitta på dem. Ibland är hyrorna så låga att man inte ens bryr sig om att hyra ut lägenheter i andra hand, utan låter dem stå tomma!
De som drabbas är de som inte har bostäder. Nedpressade hyror för de ”på insidan” leder till bostadsbrist för de ”på utsidan”. De drabbade är, som Suhonens poäng var, de som inte har rika släktingar att ärva från. De drabbade är främst mindre bemedlade, unga och invandrare. Just att invandrare drabbas är ironiskt, då det ju annars är en grupp vänstern påstår sig vilja hjälpa med sådana här regleringar.
Kommer en ny bostadsadel att växa fram? I så fall är det något vi gjort mot oss själva.