Förra veckan ställde Arnold Schwarzenegger (kroppsbyggare, filmstjärna, tidigare guvernör i Kalifornien och invandrare) till med en mindre skandal i amerikansk TV när han i ett synnerligen politiskt korrekt sammanhang klargjorde vissa uppenbara sanningar. Uppenbara sanningar är som bekant ofta mycket kontroversiella.
I korthet sa Schwarzenegger att invandring måste ske med respekt för mottagarlandets lagar, att det är skamligt av folk som är gäster i ett land att begå brott, och – det som jag själv finner mest intressant – att invandrare ska ge något tillbaka till landet:
”Jag tycker att det viktiga är, att när man blir en immigrant, så tänker man, OK, jag ska använda Amerika för att de möjligheter landet erbjuder, i utbildning, arbete och familjeliv. OK – om jag får alla dessa saker från Amerika, då måste jag ge något tillbaka. Du har en plikt som immigrant att ge något tillbaka till Amerika, att betala tillbaka till Amerika, att göra något för ditt samhälle…”
Detta är något vi inte talar tillräckligt om – invandrares plikter gentemot Sverige. Alltför många tycker att det är pinsamt att ställa krav på invandrare. (Visserligen har Sverige – världens mesigaste land – svårt att ställa krav överhuvudtaget).
Jag föreslår att innan en person får sitt svenska medborgarskap så ska denne få frågan: ”Har du gjort Sverige bättre?” Innan man får den höga titel som ett svenskt medborgarskap innebär så ska man ha givit mer till Sverige än man tagit ifrån det. Ett enkelt sätt att göra detta vore att räkna bidragspengar och väga dessa emot vad som tjänats i lön. Brottslighet borde ge stora minuspoäng – och helst automatisk utvisning.
Exakt hur ett sådant system skulle utformas är mindre intressant än själva principen – att man på något sätt faktiskt betalar för sin plats i Sverige. För det första skulle det betyda att skurkar och parasiter inte kunde bli svenska medborgare. Att detta vore bra är tydligt för alla som bryr sig om Sverige.
Men det handlar också om att de som kommer hit ska accepteras av majoritetssamhället. Detta kommer inte att ske om invandrarna framstår som parasiter. Eftersom det inte finns några kontroller eller krav att tala om är det lätt att även skötsamma invandrare buntas ihop med icke-skötsamma. Folk skulle bli mer accepterande av invandrare om det var tydligt att de gjorde Sverige bättre.
Men det handlar även om att hjälpa invandrarna att integrera sig. Som sagt vill de flesta göra rätt för sig, men samtidigt blir det svårt att bevisa för dem att de gjort det.
Notera att detta inte handlar om att se till att invandrare fastnar i en evig känsla av tacksamhet. Istället handlar det om en tillfällig känsla av tacksamhet. Om man bevisligen har gjort Sverige bättre så har man ju betalat av sin eventuella skuld, och kan rakryggad se sig som en likvärdig medlem av det svenska samhället. Gör din plikt, och kräv sedan din rätt.
Men på två sätt har vi gjort det svårt för invandrare att bidra till Sverige. Det första är vår överreglerade ekonomi och de uppressade ingångslönerna på arbetsmarknaden. På så vis blir det mest uppenbara sättet att göra Sverige bättre svårare – arbete. Ironiskt nog försvaras detta ekonomiska system främst av vänstern, som också vill ta in så många invandrare som möjligt.
Det andra sättet vi gör det svårare att bidra till Sverige är genom bidrag till invandrare. Det är svårt att bidra när man själv översköljs med bidrag, på samma sätt som att det är svårt att betala av en skuld om skulden ständigt ökar.
Alltför länge har vi försökt göra det lättare att vara invandrare i Sverige, i den felaktiga tron att det skulle göra integreringen lättare. Tvärtom handlar integrering om att övervinna svårigheter. Bara genom att övervinna dessa svårigheter kan man förtjäna sin plats i landet.
Reformer som gjorde det svårare och mer krävande att bli svensk medborgare skulle ha positiva effekter. För det första skulle de som inte bryr sig om att göra Sverige bättre inte komma hit från första början, alternativt snabbt flytta härifrån. För det andra så skulle det betyda att de invandrare som lyckades och blev en del av det svenska samhället skulle vara hederligt och kapabelt folk, och därmed välkomnas med öppna armar.