Socialdemokraternas nya skolpolitik är inte ny. Snarare handlar det om att man fortsätter att banka huvudet i väggen och hoppas att det som i decennier har misslyckats nu mirakulöst ska lyckas. Detta skriver Linn Johansson.
Socialdemokraternas Åsa Westlund fick en debattartikel publicerad i Aftonbladet den 30/5 där hon tar upp socialdemokraternas utslitna förslag på hur vi ska höja resultaten i skolan. Nyckelordet är ”jämlikhet” och insatserna verkar främst gå ut på att dirigera om resurser från fungerande skolor till utsatta områden. Hon vill se fler lärare, vinstförbud i skolan, och slopandet av dagens betygssystem.
Som om Socialdemokraterna inte har förstört skolan nog, vill de nu slopa betyget F och förlänga skolplikten till arton års ålder. Men är det verkligen där problemet sitter? Att barn mår dåligt av att se att de gör dåligt ifrån sig? Att barn inte tar sig in på gymnasiet för att det är orättvist att gradera barnens resultat?
Socialdemokraternas resonemang verkar främst utgå ifrån att alla barn ska kunna få plats på gymnasiet. Min fråga till Åsa Westerlund är hur hon har tänkt sig att ett barn som inte ens klarar att få godkänt i grundämnena i högstadiet ska ha någon som helst chans på gymnasiet? Dessutom finns det redan insatser för det där barnen kan få gå ett extra år där de kan komma ikapp de andra eleverna och sedan få plats på ett gymnasieprogram året efter.
Westerlund skriver om problemet med vinsterna i skolan och att oönskade elever sållas bort vid intagningen till de privata skolorna. Hon anser att pengarna som är ämnade till barnens skolgång inte ska användas till vinstutdelning. Där kan jag hålla med henne, men är det verkligen där skon klämmer vad gällande resultaten i skolan idag?
Hon tar upp lärarbristen och knyter detta till brist på pengar till skolan. Saken är den att lärarbristen har funnits länge och beror på att lärarutbildningen inte ens kan fylla de platser de har idag och för få tar sin lärarexamen. Någon miljard hit och dit till skolan kommer inte att locka fler till att vilja bli lärare. Med arbetsmiljön i skolan idag är jag inte förvånad att ingen vill jobba som lärare, då de tvingats stå och ta emot när de blir misshandlade av elever på jobbet.
Jag tror själv att anledningen är att andelen elever med svenska som andraspråk har fördubblats till 150 000 de senaste tio åren. Om man tittar på resultaten från nationella provet från årskurs nio klarade endast 39 procent av dessa den muntliga delen och 22 procent den skriftliga. Respektive resultat för elever som har svenska som modersmål är 64 procent och 42 procent. De skolor som har absolut sämst studieresultat är alla skolor i utsatta områden, där uppskattningen är att över 50 procent av eleverna har svenska som andraspråk.
Ronneby kommun ligger konsekvent cirka 10 procent under rikssnittet vad gällande godkända betyg från årskurs nio. Ronneby är därmed en av Sveriges 10 sämsta skolor, och jag var föga förvånad att se att andelen elever med svenska som andraspråk i kommunen var påtaglig. Vad förväntar man sig när man tar in en halv miljon personer från Nordafrika och Mellanöstern där många knappt är läskunniga?
Att ”ge pengar dit det behövs” betyder därmed att ta pengar från välfungerande skolor med skötsamma barn, och istället ge till de distrikt där knappt någon kompetent lärare vill jobba, i hopp om att pengarna magiskt ska lösa något. Problemet sitter i att många av eleverna som inte klarar grundskolan kan ha föräldrar som antingen är dåliga på svenska, eller inte har bemödat sig med att lära sig svenska alls. Då eleverna inte får tillgång till rimlig hjälp från föräldrarna går detta ut över skolresultaten.
Det jag tänker är att lösningen kanske inte är att ge mer pengar (även om det också behövs) utan att lösa invandrarproblemet med integrationen och även utvisning av de som inte ska vara här. Stöket i skolan är en stor bov, då studiemiljön blir lidande av störande moment, eller till och med misshandel och dödshot. Det är mer än en skola i landet som tvingats evakuera på grund av bombhot de senaste åren. Gängkriminaliteten smyger sig allt lägre ner i åldrarna och leder till att fler och fler konflikter mellan olika gäng uppstår under skoldagarna.
Skolan ska vara en trygg plats. Utvisa gängkriminella och familjer som valt att inte integrera sig, satsa pengar på att återställa studieron, och ge lärare en bättre arbetsmiljö.
Där, Åsa Westlund, har du en hållbar skolpolitik.
Linn Johansson Leinonen (SD)
Politiker och samhällsdebattör
Följ Linn på Facebook HÄR för andra texter