Linn Johansson har läst sin Samtidenkollega Teodor Gustafssons ökända bok Utanförskap: En berättelse om främlingar. Vanligtvis tolkas den som en politisk bok, men Linn Johansson tror istället att Utanförskap handlar om just utanförskap.
När jag läste Utanförskap: En berättelse om främlingar av Carl Eos – även känd som Teodor Gustafsson – slogs jag direkt av tanken att detta inte var en skönlitterär bok, utan en självupplevd berättelse som speglade det politiska rummet i Sverige. Jag fann att boken var för övertygande för att kunna vara något annat än självupplevd och kände att Eos hade med textraden om att boken endast är skönlitterär som täckmantel. Till min förvåning, när jag pratade med honom, var boken faktiskt till största del påhittad. Det fanns inga kontakter med innersta delen av Sverigedemokraterna, inga luncher med högt uppsatta politiker och inget smygande kring hans politiska åsikter.
När jag läste boken tyckte jag att den handlade om politiken, men allteftersom den fick sjunka in började jag inse att boken handlade främst om utanförskapet i svenska samhället. Eos berättade att han har fått många kommentarer från personer som känner igen sig i det utanförskap han belyser i boken. Jag förstod att boken handlade om att vi i Sverige inte tillåter avvikande åsikter. Han menar dock även att detta är fallet i de flesta kulturer, att alla kulturer har en uppfattning om vad som är accepterat i samhället och vad som inte är det. Jag uppfattade det som att han menar att detta på vissa sätt är bra, men att det bidrar till att extremistiska åsikter frodas genom utanförskapet denna uppfattning skapar.
Andan bakom boken, menar Eos, är sann. Det politiska intresset, vägen från liberal till konservativ, den psykiska ohälsan, var alla sanna. Eos belyser att medan alla händelser är fiktiva, så var känslan som boken är menad att reflektera något som var självupplevt. Han talade om att känslan kring att inte kunna uttrycka sig är ett problem i det samhälle vi har byggt upp. Det faktum att vi saknar språket för en öppen dialog är en orsak till att människor hamnar i utanförskap till att börja med. Min egen uppfattning av hans budskap var främst att så länge vi inte kan föra dialog kommer extremismen i vårt land endast att bli värre, vilket än mer splittrar samhället.
Eos tror dock fortfarande att vi kan vända trenden kring samhällssplittringen och våldet, men att det kommet att ta tid. Israel/Palestina är just nu en fråga som kan komma att påverka valet då det är något av en het fråga som många har väldigt tydligt uttalade åsikter om. Eos menar att det är omöjligt att veta hur kommande valet kommer att bli och att mycket kan hända innan dess. Den politiska miljön är volatil just nu och mycket kan hända innan valet. Min personliga uppfattning är att splittringen vid det här laget främst är kulturell, men att radikaliseringen i samhället kan komma att orsaka problem då den förhindrar dialog.
Eos förlorade jobbet som konsekvens av sin bok när Expo gick ut med hans identitet. Jag kan själv undra varför en författare till en fiktiv bok hamnar i fokus för just Expo. Hans arbetsgivare var överens om att detta var underligt, men samtidigt ansåg de båda att rätt sak just nu var att avsluta anställningen. Detaljerna kring avgörelsen med arbetsgivaren kunde Carl inte gå in på, men han känner samtidigt att han är positiv till möjligheterna som väntar honom i framtiden.
Jag själv sörjer det faktum att det är såpass laddat kring att ha avvikande åsikter att en skönlitterär bok kan resultera i att någon blir av med jobbet. Jag sörjer att vi har försatt oss i en sådan situation i vårt land att kritik inte längre är okej, vilket resulterar i att den situation vi sitter i idag inte kommer att bli bättre då vi inte längre kan prata med varandra.
Jag tror att Carl Eos har rätt i att vi saknar språket för att kunna prata med varandra och vara öppna för att ändra uppfattning. Då Eos främsta rädsla med att inte vara öppen med sin identitet när han publicerade sin bok var att bli av med jobbet, anser jag att vi som samhälle har ett stort problem. Carl känner hopp inför att vi kan lösa problemen i landet, men jag själv börjar bli allt mer pessimistisk.
Linn Johansson Leinonen (SD)
Politiker och samhällsdebattör
Följ Linn på Facebook HÄR för andra texter