Hur mycket gift ska vi äta?
Av Jakob Sjölander
13 juni 2025
Självklara svar är sällan särskilt självklara om vi bara tittar närmare på dem. Ta exempelvis frågor som ”hur mycket gift ska vi äta?”, ”hur mycket brottslighet ska vi ha?” eller ”hur mycket damm ska vi tillåta innan vi tar fram dammsugaren?”. Det enkla (och därmed frestande) svaret på alla dessa frågor är ”ingenting!”, men det är inget bra svar.
Låt oss ta den sista frågan först, alltså hur mycket damm vi ska tillåta i våra hem. Visst vill vi alla ha ett rent hem, men samtidigt tycker de flesta av oss inte om att städa. (Det enda undantaget jag känner till är Fredrik Reinfeldt). Men om vi verkligen inte tolererar något damm så blir det en evighetssyssla.
Detta illustreras väl av fenomenet med ”renrum”, alltså de extremt rena rum som krävs för att tillverka mikrochips och annan nanoteknik. Att bygga de bästa av dessa renrum kostar miljarder. Jag har själv erbjudit mig att dammsuga riktigt, riktigt noggrant för en halv miljard, men eftersom jag ännu inte fått något svar på mitt jobberbjudande så antar jag att det inte räcker…
Problemet är att om man verkligen, verkligen vill bli helt kvitt ett problem så blir det extremt dyrt. Jag skulle inte kunna få mitt hem helt dammfritt om jag så anställde Fredrik Reinfeldt att städa tjugofyra timmar om dygnet. Som tur är så behöver jag inte egentligen gå så långt, eftersom jag kan tolerera en hel del damm. Så länge rummet är, säg, 99 procent dammfritt så är det OK. Men om jag vill gå från det till 100 procent så går det inte ens om jag lägger miljarder på det. Åtminstone inte om jag samtidigt vill bo kvar.
Sverige står inför många versioner av det här problemet. Ta brottsligheten. Nog vill vi alla att färre brott begås. Men om vi verkligen vill totalt förhindra att brott begås måste vi ta till extrema åtgärder. Tänk Orwells 1984. Det skulle inte räcka med en polis i varje gathörn och en kamera i varje hem och dödsstraff för snatteri. Nog skulle brottsligheten minska, men inte helt försvinna. Vi människor hittar alltid något sätt att göra fel. Dessutom – vem vaktar vakterna?
Det senare är ett allvarligt problem, och ett exempel på hur en extrem lösning på ett problem blir orsaken till ett annat. Genom att slå ned på brottslighet ökar vi andra problem, som att vi ger överdrivna maktbefogenheter till politiker och byråkrater. Vår frihet lär minska drastiskt, och även vårt ekonomiska välstånd.
Ett annat exempel är miljöutsläpp. Det kan vara gifter, men idag talas det främst om koldioxid. Detta har en del oönskade effekter på klimatet. Men samtidigt är frågan om vad det är värt att minska dessa utsläpp, givet de enorma skador sådana försök redan har gjort på vår ekonomi. Medicinen riskerar att bli värre än sjukdomen.
Allt detta är så kallade avvägningsproblem, där olika mål ställs emot varandra. Om vi går för långt i våra försök att lösa ett problem så gör vi ett annat värre. Jag vill ha det rent, men jag vill inte städa hela tiden. Jag vill inte att det skjuts och sprängs, men jag vill inte bo i ett DDR. Jag vill inte förgifta miljön, men jag vill inte förstöra ekonomin. Vad vi än väljer så blir något fel. Det vi måste göra är att hitta den gyllene medelvägen. Hur konstigt det än låter så finns det ett svar på frågan om hur mycket gift vi bör äta, och det inte noll.
Men här stöter vi på ett problem. Perfektionismens problem. Extremismens problem. Fanatismens problem. En fanatiker är vanligtvis inte en person som tror något falskt, utan en person som tror något sant men som tyvärr har glömt bort allt annat som är sant. Det är exempelvis inte så att Greta Thunberg har fel i att vi bör skydda miljön, utan snarare att hon har glömt alla andra saker vi bör skydda. Det är inte så att Bilan Osman har fel i att vi ska vara snälla mot invandrare, men hon har glömt att det också finns andra vi bör vara snälla mot.
Många av Sveriges problem beror på att vi har lyssnat på fanatiker. Detta har fått oss att sätta så ambitiösa mål i vissa frågor att de hindrar oss från att uppfylla mål i andra frågor. Vi har satt målet att visa nåd mot brottslingar över deras offers trygghet. Vi har satt klimatet över människor. Vi har satt invandrare över svenskar. Vi har satt bidrag över skattebetalarna. Vi har satt målet att inte kränka över sanning och yttrandefrihet.
Den här texten är nu slut. Är det dags för mig att börja dammsuga? Nej, jag gör det imorgon istället. Idag har jag viktigare saker för mig.
