Teodor Gustafsson/Carl Eos har dykt ned i en av den ryska science fiction-litteraturens klassiker. Det är en märklig berättelse som utmanar både karaktärerna och läsaren fysiskt och psykiskt. Hur hanterar vi det obegripliga?
”Picknick vid vägkanten” tillhör kanske fortfarande den del av 1900-talslitteraturen som är mest känd genom filmatisering. Men bröderna Arkadij och Boris Strugatskijs bok är värd att läsas. Kanske är den som mest trovärdig om den tolkas som ett av människans många försök att få en glimt av det för människan obegripliga.
Det är nästan oundvikligt att nämna Andrej Tarkovskijs film Stalker (1979) i samband med Picknick vid vägkanten. Filmen bygger dock endast löst på Arkadij och Boris Strugatskijs bok, vilket i och för sig inte hindrar att den än idag är sevärd. Boken är värd att läsa för sig egen skull.
Red Schuhart bor i en kanadensisk gruvstad vid utkanten av en av de sex ”zoner” som utomjordingar lämnat efter sig vid besök på jorden. Han är en av de ”stalkers” som försöker tjäna pengar på att ta sig in i zonen och föra ut föremål av värde på svarta marknaden. Det är en livsfarlig sysselsättning. I zonen råder inte de vanliga naturlagarna. Det är som att utomjordingarna har lämnat efter sig spår av något som strider mot reglerna för vår tillvaro.
Den dystra stämningen och den sociala misär som råder i boken förstärks av titelns dubbeltydighet. Är det den som beger sig in i zonen som stannar till vid vägkanten eller är det utomjordingarna som gjort det? Var deras besök på jorden att likställa med några människor som ätit sin matsäck vid ett bord på en rastplats? Är vi då myrorna som springer runt i deras kvarlämnade rester utan förståelse för vad som sker?
Boken är förhållandevis kort men utspelar sig under lång tid. Berättelsen byggs upp mot att Schuhart ska ta sig in i zonen för att hitta ett mytomspunnet guldklot som sägs kunna uppfylla alla önskningar.
För den som läser boken ett halvsekel efter att den skrevs är dess inflytande inte svårt att se. Idén om en plats där våra naturlagar inte gäller återkommer i populärkulturen. I vår tid är inte minst Netflix-serien Stranger Things ett utmärkt exempel. I särskilt den första säsongen lyckas man skapa känslan av att något radikalt annorlunda är på väg att bryta in i vår värld.
Tanken på Picknick vid vägkanten som ett försök att skildra det som inte går att skildra, det som ligger utanför själva regelverket för människans tänkande, blir dock än mer intressant om man ser boken inte som startpunkten på detta tema utan ett mänskligt försök av många att göra just det.
Den danske filosofen Søren Kierkegaard skriver om ett ”språng” som människan måste ta för att förstå Gud som ligger bortom vad som egentligen är möjligt för människan att förstå. Mot bakgrund av det kan man tänka att människan är som myrorna i resterna av en picknick men att vi till skillnad från myrorna kan förstå att vi är det.
I och med det närmar vi oss gränserna för vårt eget förnuft. Vi förstår att vi är tvingade att följa det regelverk som vi föddes in i men kan inte låta bli att leta efter den där omöjligheten att överkomma oss själva.
Det är i tanken på det radikalt annorlunda, på att reglerna för våra tankar kan ändras på samma sätt som naturlagarna ändras, som vi möter det mänskliga i att vilja överkomma sig själv. I boken slänger huvudpersonen muttrar framför sig för att iaktta om någon av dem faller på ett sätt som strider mot tyngdlagen. På samma sätt slänger han ut tankar för att se om någon snuddar vid gränserna för vårt tänkande. Vi är myror som vill bli något annat.
Carl Eos
Skribent och författare, även känd under pseudonymen Teodor Gustafsson