Återställ våtmarkerna vs Bulletin

Debattredaktörer för en ödmjuk och diskret tillvaro bakom kulisserna. De ska verka utan att synas, och göra sitt bästa för att hjälpa debattörerna att framföra sina budskap. Ett undantag till detta är en debattartikel från Återställ våtmarkernas Pontus Bergendahl, som attackerar Bulletins debattredaktion för att denna överhuvudtaget publicerade den artikel Bergendahl egentligen replikerade på. Eftersom jag själv varit debatt- och krönikeredaktör på Bulletin och dessutom snart återvänder dit på ett sommarvikariat så vill jag här ta tillfället i akt och försvara tidningen innan jag återigen måste bli strikt neutral mellan tidningens debattörer.

Den ursprungliga artikeln var Leif Kullbergs ”Klimatrörelsen liknar en sekt”. En bra och beskrivande titel, även om jag själv hade föredragit ”Klimatrörelsen är en sekt”. Men i sin replik till Kullberg skriver istället Bergendahl:

”Vi vänder oss därför till debattredaktionen på Bulletin med vår fråga. Vad var syftet med att publicera artikeln? […] sanning och kunskap undergrävs […] hot mot demokratin. Vi har alla ett yttrandeansvar […] underblåser faktaresistens på bekostnad av det demokratiska samtalet. […] 30-talet […] kamp mellan ärlighet och öppenhet mot lögner, propaganda och konspirationer. […] ett journalistiskt ansvar för en tidning som Bulletin att inte publicera rent nonsens”.

Bara en liten del av Återställ våtmarkernas artikel handlar om Leif Kullbergs klimatskeptiska artikel. Men när Pontus Bergendahl faktiskt attackerar denna så citerar han språkfilosofen Ludwig Wittgenstein, och anklaga Leif Kullberg för att skriva (och Bulletin för att publicera) nonsens. Eftersom jag inte kan motstå frestelsen att för första gången i mitt liv få användning av mina fyra års filosofistudier så kan jag inte hindra mig själv från att påpeka att Bergendahl missförstår Wittgenstein.

Bergendahl påstår att Wittgenstein ”Inte [använder ordet ”nonsens”] som ett skällsord, utan som en beskrivning när språket imploderar och dess meningsbärande roll försvinner. Meningarna och orden blir obegripliga”. Detta är en ganska bra beskrivning av vad Wittgenstein menar med ”nonsens”, men problemet är att det inte stämmer in på Kullbergs artikel.

Enligt Wittgenstein är nonsens sådant som inte är meningsbärande, exempelvis ”aklöfgcdccsuliafme”. Men Kullbergs artikel är uppenbarligen inte ett slumpmässigt hamrande på tangentbordet, utan en helt normal debattartikel vars meningar är klart meningsfulla. Det är tydligt att Kullbergs text inte är nonsens, och det borde vara tydligt vare sig man håller med honom eller ej.   

Varför påstår då Pontus Bergendahl att Kullberg skriver nonsens? Jag ser två skäl. Det första är att han på så vis slipper hantera Kullbergs påståenden och argument, vilket ju vore jobbigt. Det andra skälet är att Pontus Bergendahl på allvar har svårt att förstå det Kullberg skriver. Något slår slint i hans sinne när han läser det.

Detta är kopplat till vad Kullberg påstod i sin debattartikel, som ju hette ”Klimatrörelsen liknar en sekt”. Och kännetecknande för sekterister är att de har problem att förstå allt som ligger utanför deras tro. De isolerar sig och bygger upp en egen verklighetsbild. Den yttre världen ter sig allt mer hotfull, syndig, och, ja, oförståelig. Allt som strider mot de egna trosartiklarna klassificeras som nonsens. Detta förklarar också varför man lätt ger upp alla försök att övertyga sina motståndare med ord, som när Pontus Bergendahl själv dömdes till fängelse för sabotage mot en flygplats, eller när han stormade upp på Vasaskeppet.

Men när man gjort sig så isolerad att man inte längre kan förstå oliktänkande så har man ändå ett problem. Och det är när man påminns om att dessa existerar. Strutsen som stuckit huvudet i sanden vill inte få det uppryckt igen. Därför attackerar nu Bergendahl Bulletin: ”Vi försvarar Kullbergs rätt att skriva och säga precis vad han vill, men det är ingen mänsklig rättighet att få sin debattartikel publicerad. Däremot finns det ett journalistiskt ansvar för en tidning som Bulletin att inte publicera rent nonsens.” Artikeln heter ”För yttrandefriheten, skärp debatten Bulletin”, vilket också är beskrivande. Det är ett hot mot yttrandefriheten att låta Kullberg yttra sig.

Bergendahl avslutar sin egen text med att påminna om hur Wittgenstein ”avslutade sin bok Tractatus med meningen: ’Vad man inte kan tala om, därom måste man tiga’. Något Bulletins debattredaktion kanske borde fundera på i framtiden”.

Saken är ju den att klimatfrågan faktiskt är något man kan tala om. Åtminstone om viljan finns. Och om denna vilja saknas så bör man fråga varför. Ett svar – som alltså inte är nonsens – kan vara att viljan saknas för att ”Klimatrörelsen liknar en sekt”.