Varför vägrar våra politiker och media förstå elens grundläggande natur?
I vår digitaliserade värld är få saker så missförstådda som vår elförsörjning. Politiker, främst Socialdemokraterna och Miljöpartiet, och media talar entusiastiskt om grön omställning och förnybar energi utan att förstå hur elnätet faktiskt fungerar. De ler och pekar mot snurrande vindkraftverk som om de vore magiska elproducenter, medan verkligheten är betydligt mer komplex.
Det krävs en ingenjörsutbildning för att förstå elproduktionens komplexa natur, men en sak står klart: all el är inte bra el. Kvaliteten på el avgörs främst av frekvensens stabilitet – i Europa krävs exakt 50 Hz med minimal avvikelse. Detta är inget förhandlingsbart önskemål utan en teknisk nödvändighet.
Tänk på det som en klocka. En klocka som avviker med bara 0,1 sekund per minut blir 2,5 minuter fel per dygn och blir därmed värdelös. På samma sätt kräver vårt elnät att frekvensen håller sig mellan 49,9 och 50,1 Hz – annars riskerar vi skador på allt från industriella anläggningar till hushållens vitvaror.
De stabila elleverantörerna – kärnkraft och vattenkraft – levererar exakt den frekvens som krävs genom tunga, stabila generatorer. Dessa kan justeras efter behov och garanterar hög kvalitet dygnet runt, oavsett väder.
Vindkraften däremot är nyckfull som en aprildag. När det plötsligt blåser upp produceras ett överskott som destabiliserar nätet, och när vinden avtar uppstår underskott. Idag balanseras dessa svängningar av vattenkraft och kärnkraft, men ju mer vindkraft som byggs ut, desto mer instabilt blir systemet.
Det spanska elavbrottet nyligen är ett skrämmande exempel. Med 60% av elproduktionen från solkraft kollapsade hela systemet när moln plötsligt skymde solen. Frekvensen sjönk snabbt, och för att skydda elektrisk utrustning (allt från ställverk till hushållsmaskiner) tvingades man stänga ner hela nätet. Det tog 36 timmar att återställa – en oacceptabel situation i ett modernt samhälle.
Men det är inte bara tekniskt oansvarigt att satsa ensidigt på vindkraft – det är ekonomiskt vansinnigt.
Affärsmodellen för vindkraft är paradoxal: när det blåser mycket producerar alla vindkraftverk samtidigt, vilket leder till överproduktion och priskollapser. Resultat: ingen tjänar pengar när det blåser. När det inte blåser produceras ingen el alls – och återigen tjänas inga pengar.
Våra politiker och media har skapat ett system där vindkraftsbolagen inte tjänar några pengar. Men redan från början, för den som hade el- och ekonomikunskap, var det en affärsmodell som byggde på konstanta statliga subventioner för att överleva.
Efter Socialdemokraternas nedläggning av totalt sex stycken kärnkraftsreaktorer måste vi nu hålla fossilkraftverk i beredskap för vindstilla dagar – ett dubbelt energisystem som varken är ekonomiskt eller miljömässigt smart.
Och nej, batterilagring är inte lösningen. Sveriges största batterilager, Isbillen, i Ångermanland med sina 93,9 megawattimmar skulle endast försörja Oxelösunds nya elektriska järnverksugn i 25 minuter. För att driva den ugnen under ett enda dygn skulle det krävas batterier till en kostnad på flera tiotal miljarder kronor, byggda på en yta, stor som nästan 100 fotbollsplaner.
Det är dags att våra vänsterpolitiker och media slutar drömma om förnybar energi som ett trollspö och börjar förstå elförsörjningens verkliga krav. Vi behöver stabil elproduktion som fungerar oavsett väder – inte en energipolitik byggd på önsketänkande och bristande teknisk förståelse.
Vindkraftsexpansionen utan hänsyn till elnätets stabilitetskrav är inte bara oansvarig – den är direkt farlig för vårt samhälles funktionalitet och vårt näringslivs konkurrenskraft.
Socialdemokraternas saboterande av Sveriges fullt fungerande elsystem är en fadäs som kommer gå till historien som ett skräckexempel på maktmissbruk, där aktivism baseras på okunskap.