Vänstern full av vänsternazister

Hur vanligt är antisemitism inom Vänsterpartiet? Lika vanligt som att vi andra pratar om väder och vind, tydligen. När Vänsterpartiets riksdagsledamot Lorena Delgado Varas blev ombedd att avgå från sin riksdagspost protesterade 1000 medlemmar och 19 partiföreningar. Att dela grovt antisemitiska budskap uppfattades uppenbarligen inte som något kontroversiellt inom partiet.

Man tar sig för pannan. Alla varningslampor blinkar rött. Vad pågår egentligen, helt öppet och ogenerat inom Vänsterpartiet? Hur många Varas-kopior finns det i partiet? Hur många som helst verkar det som. Den ena antisemitiska vänsterpartisten – vänsternazisten – avslöjas efter den andra. 

Att judehat är vardagsmat för vänsterpartister förklaras av partiets historia och ideologi, djupt rotad i Sovjetunionens stalinism och kommunism.

Stalin, som Vänsterpartiet såg som förebild, beräknas ha orsakat miljoner människors död. Stalins antisemitism är och var vida känd. Judarna stod ofta för framgång och var kapitalstarka, egenskaper som föraktas av kommunister än idag. Judiska intellektuella, konstnärer, läkare och vetenskapsmän avrättades, fängslades, torterades och dog i arbetsläger.

Vänsterpartiet, tidigare Sveriges Kommunistiska Parti, hade starka band till Stalin och Sovjetunionen. Flera källor indikerar att partiet köpte fastigheten på Kungsgatan 84 i Stockholm med sovjetiska pengar. C H Hermansson (partiledare 1964-1975) hyllade Stalin vid dennes död som ”en gigant i den mänskliga utvecklingens historia”. Hans föregångare Hilding Hagberg (partiledare 1951-1964) försvarade också Sovjetunionen och dess diktator Josef Stalin.

Med stalinismen och kommunismen kom antisemitismen. Flera av dagens vänsterpartister sprider samma antisemitiska propaganda som under 30-talets nazism, bara under annan flagg. Nazistloggan har bytts ut mot Hamas. Anmärkningsvärt nog reagerar knappt svensk media. De fokuserar hellre på ”bråket” i partiet än på förekomsten av det utspridda judehatet. Särskilt SVT som försöker spela ner vidden av den vänsternazism som kommit upp till ytan.

Länge har etablissemanget försökt göra Vänsterpartiet rumsrent – utan V blir det svårt för vänstern att ta makten. Det förklarar också varför Magdalena Andersson håller tyst. Hon skulle knappast vara lika återhållsam om samma judehat förekom i högerblocket. Även Stefan Löfven har försökt rentvätta Vänsterpartiets historia. I DN 2021 sa han att han ”aldrig uppfattat att VPK* inte stod upp för demokratin”.

Men försöken har varit förgäves.

Vänsterpartiet tycks trivas i rollen som antisemiter och Hamaskramare. Trots krigets fasor har Israel-Palestina-konflikten inneburit medvind för V. Partiets ställningstagande i kriget har gett framgångar i både val och opinionen. EU-valet 2024 gav V hela 11,06% av rösterna och fördubblade deras mandat i EU-parlamentet. I flera invandrartäta områden i Malmö röstade mer än 50% på V – i ett av dessa stod vänsterpartirösterna för över 61%.

Antisemitismen har blivit föreningspunkten för kommunister och islamister – en unken allians som ingen borde vara stolt över, allra minst Vänsterpartiets partiledare Nooshi Dadgostar. Men det är klart, även hon är upplärd i det stalinistiska kommunisttänket där judars skicklighet och framgång alltid har föraktats. Då förstår man inte att ens synsätt är både grovt, gravt felaktigt och rasistiskt.

—-

*1990 bytte Vänsterpartiet Kommunisterna (VPK) namn till Vänsterpartiet