
Trump är Magdalena Anderssons starkaste kort
Av Jakob Sjölander
2 maj 2025
Vi lever i Trumps tidsålder, och han är allestädes närvarande. Effekterna av hans politik, både avsiktliga och oavsiktliga, sprider sig över världen. Nu senast har han råkat knäcka den kanadensiska högern. Den svenska höger bör passa sig, skriver Jakob Sjölander.
I december skrev Bulletins annars kunnige och kloke John Gustavsson följande:
”Nästa år går Kanada till val, och om inget oförutsett händer så kommer Pierre Poilievre, Kanadas konservativa partis partiledare, att ersätta Justin Trudeau som landets premiärminister. Det kanske låter tidigt att slå fast, men Poilievres parti leder med över 15 procent i opinionsmätningarna, och gapet har bara växt över de senaste två åren sedan Poilievre tog över som partiledare.”
Som det nu visat sig så var detta tidigt att slå fast, då något oförutsett faktiskt hände. Kanadas vänsterliberaler besegrade Poilievres höger i valet 28 april. Vad var det oförutsedda som hände? Donald Trump.
I flera månader har Donald Trump pratat om att göra Kanada till USA:s 51:a delstat. Ingen verkar veta om han skämtar eller inte, kanske inte ens Trump själv. Det kan vara både skämt och allvar på samma gång. Men vad det än är så uppskattar kanadensarna det inte. Vänsterregeringen kunde plötsligt framställa sig som Kanadas hjältemodiga försvarare mot ”den orangea besten”, och Poilievre som en Quisling.
Detta är egentligen bisarrt – Pierre Poilievre är ingen Trump, och vänsterliberalerna är knappast bättre lämpade att stå upp mot grannen i söder. Det ligger en tung ironi över att Kanadas vänsterliberaler nu framstår som landets nationalistiska försvarare, när det inte var länge sedan dåvarande premiärminister Justin Trudeau stolt proklamerade att Kanada var världens första ”postnationella stat”. Det är lite som om Miljöpartiet gavs uppgiften att hålla gränsen mot Putin. Men det är ofta så att när ett land hotas av yttre fiender så enas det bakom den nuvarande ledaren, vem denne än råkar vara.
Även om Kanada är det mest aktuella och drastiska exemplet så kan liknande opinionsförändringar ses i andra länder. Högern blandas samman med Trump, och förlorar röster. Trump är inte populär någonstans utanför USA (där han är både älskad och hatad) så det finns mycket att tjäna på att klumpa ihop politiska motståndare med honom. Det är ett effektivt populistiskt grepp att anklaga högern för Trump-populism.
Det gäller även för Magdalena Andersson och den svenska vänstern. Enligt en demoskopundersökning före valet skulle hela 74 procent av svenskarna har röstat på Kamala Harris, och bara 14 procent på Trump. De enda svenska väljare med en positiv bild av Trump – eller åtminstone inte en klart negativ sådan – var sverigedemokrater, där 50 procent hade röstat på Trump. Jag tillhör själv denna minoritet, då jag är försiktigt positiv till Trump.
I Sverige (och internationellt) står högern nu inför ett problem. Hur ska man förhålla sig till Donald Trump? Det lär kosta röster att sammanblandas med honom. Men samtidigt kommer vi inte ifrån att Trump har rätt i mycket. Detta trots Ukraina, tullkrig och annekteringstjafs. Ingen har tagit upp kampen med den vänsterliberala eliten som Trump, slagit ned på klimathysterin, Kina, massinvandring och byråkrati.
Risken är att högern kastar ut barnet med badvattnet. Eller kanske snarare att väljarna kastar ut högern med badvattnet. Det blir svårt att driva samma frågor som Trump i de fall där han har rätt om det betyder att man framstår som förrädare.
Den svenska högern står därför inför en svår balansgång. Man måste i många fall föra exakt samma politik som Trump – av det enkla skälet att han har rätt i just den frågan – men samtidigt undvika att förknippas med honom. Denna distinktion måste förklaras för väljarna för att undvika förvirring. Samtidigt som Magdalena Andersson och vänstern gör sitt bästa för att orsaka just denna förvirring.
John Gustavssons artikel om Kanada hette ”Kristersson bör lära sig av Poilievres framgångsrecept”. Nu blev det inte så mycket av denna framgång. Men man kan ju lära sig av misslyckanden också.