Det finns en vidspridd myt om att teknologi handlar om kunskap. Och som med många myter ligger det faktiskt något i det. Men det finns mer att säga. Detta då vi människor är högst begränsade varelser, som är helt beroende av varandra. Det betyder att modern teknik kräver omständigheter som ligger utanför individen, i samhället, i ekonomin.
Den bästa beskrivningen av detta är Leonard E. Reads berömda essä från 1958, ”I, Pencil”. Där beskriver Read den enorma komplexitet som krävs för att tillverka en enkel blyertspenna. För pennans trädelar krävs skogsbrukare, skogshuggare, avverkningsmaskiner, sågverk med mera. För blyertsen krävs gruvarbetare, borrar, grävmaskiner och avancerade kemiska processer. Detsamma gäller den lilla metalldelen som håller suddet på plats. Detta sudd är idag gjort av plast, men krävde när essän skrevs fortfarande gummi från gummiträdet.
Allt detta kräver i sin tur andra saker. Som skolor som utbildar de anställda, bönder som förser dem med mat, läkare med läkarvård, banker med investeringsmedel och transporter för att få varorna till marknaden. Allt detta är i sin tur beroende av både ytterligare saker och varandra, vilket skapar det enorma nät av samarbete och beroende som vi kallar ”civilisation”.
Slutsatsen Read drar är att ingen vet hur man tillverkar en blyertspenna. Det kräver mer kunskap och arbete än någon enskild människa är förmögen till ens under hundra livstider. Vi tillverkar alltså inte blyertspennor med individuell intelligens, kunskap och arbete, utan med kollektiv sådan – men genom marknadens fria kollektivism snarare än statens eller elitens tvång.
Tack vare marknaden behöver vi som använder blyertspennor inte veta något om dess tillverkning. Det räcker att vi går till affären. Affärsinnehavaren behöver inte heller veta särskilt mycket, eftersom han köper från ett pennföretag. Företaget köper från fabriken, och fabriken är sin tur sannolikt beroende av andra fabriker, som i sin tur köpt in råvaror från hela världen. Detta är samarbete på högsta nivå, grundad på frihet och frivilligt utbyte.
(Själv tycker jag att Leonard Reads essä är bland det bästa som någonsin skrivits när det gäller att förstå världen. Jag rekommenderar alla att investera de drygt tjugo minuter som krävs för att läsa igenom den).
Blyertspennor är i slutändan mycket enkla teknologier, och de tidigaste varianterna kommer från femtonhundratalet. Självfallet är bilar, datorer, kärnkraftverk och rymdfärjor långt mer avancerade. Det betyder att de också kräver mer samarbete för att tillverka.
En bra illustration av detta är att teknologier är som arter, och våra ekonomier är som ekosystem. Alla arter kan inte leva i samma ekosystem – isbjörnar klarar sig inte i Sahara, och kameler inte på Grönland. På samma vis kan inte alla teknologier leva i alla ekonomier, vilket förklarar varför större delen av mänsklighetens historia inte haft någon teknisk utveckling, eller bara långsam sådan. Nya tekniska ”arter” kunde helt enkelt inte leva i de ”ekosystem” deras ekonomier bestod av. Varför?
Det enskilt viktigaste faktorn för ett blomstrande ekonomiskt ekosystem är dess storlek. Jetflygplan kräver större ekonomier än skor, på samma sätt som elefanter och blåvalar kräver större territorier än möss. Ju fler vi är, desto mer samarbete är möjligt. Detta är vad som gör handel så viktigt, även för stora länder men särskilt för små länder. Länder kan på så vis kompensera varandras svagheter med egna styrkor.
Historiskt hölls dessa ekonomiska ekosystem tillbaka av flera skäl. Exempelvis parasitism – eliter stal helt enkelt från folket. Andra skäl var krig, alltså att olika grupper stal från varandra. Vi är inte smartare än våra förfäder, men kapitalism, lagstyre och demokrati har gjort oss bättre på att samarbeta.
Men något som gjort det lättare för oss att bygga de nät av samarbete som tekniken kräver är tekniken själv. Infrastruktur är bra exempel på detta, som bilar, vägar, tåg och flygplan. Detta förklarar också den snöbollslika tillväxt vår teknologi har sett de senaste århundradena – mer teknik förbättrar ekonomin, vilket möjliggör det samarbete som krävs för mer teknik. En positiv cirkel av samarbete, ekonomi, teknik, välstånd och kunskap växte fram.
Teknik, välstånd och civilisation är levande saker, och vi har alla en del i det.
SE ÄVEN: Arationality and Tech: Freedom and Technology, av Jakob Sjölander.