Magdalena Andersson var med och startade Ungdomens Hus i Uppsala 1986. Det var där hon inledde sin politiska bana och det var där hon ”fick lära sig mycket”, har hon själv berättat. Idag håller denna ungdomsorganisation tillställningar där både narkotika och alkohol cirkulerar, medan våldsbejakande och antidemokratiska läror proklameras – samtidigt som föreningen tar emot miljonstöd från kommunen.
Ungdomens Hus utger sig för att vara ett kulturhus, för unga och av unga. Verksamheten bedrivs som en fritidsgård. Här ska ungdomar kunna spela spel, träna och hålla på med konst. Men enligt Riks dokumentär ”Så finansierar kommunen vänsterextremism” avslöjas något helt annat.
På Ungdomens Hus förekommer våld, droger och direkta kopplingar till vänsterextrema grupper, bland annat till Antifascistisk aktion (AFA) och Syndikalistiska ungdomsförbundet (SUF) – båda kategoriserade som våldsbejakande vänsterextremism av Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI). Förutom droger och alkohol berättar vittnen om personal som klottrar på väggarna trots att byggnaden är K-märkt, och om föreläsningar som hålls om kommunismens förträfflighet. I foajén sitter dekaler som hänvisar till olika våldsbejakande organisationer som har huserat i Ungdomens Hus lokaler. Den förre ordförande försökte opponera sig men blev istället avsatt.
Trots alla tveksamheter fortsätter Uppsala kommun att tillhandahålla ekonomiskt stöd till Ungdomens Hus. Verksamheten erhåller 850 000 kronor i årligt bidrag från den S-styrda kommunen, plus en skattebekostnad årshyra på 3 miljoner kronor för en attraktiv lokal i centrala Uppsala.
Endast Riks tycks ha intresse för vad som försiggår i Ungdomens Hus, och Sverigedemokraternas gruppledare i Uppsala, Maria Rosander, som skrev en insändare i Uppsala Nya Tidning där hon larmade om faran att ungdomar radikaliseras i den vänsterextrema miljön. Hon anförde också att det kommunala stödet måste dras in. Kort efter att hennes text hade blivit publicerad blev hon dödshotad – via ett klottermeddelande på en vägg i Uppsala med orden ”Mörda Maria Rosander Nazismuts”.
Det kan konstateras att hysterin hade varit total om detta hade varit en högerextrem organisation med kopplingar till en SD- eller borgerlig politiker. Mediernas rubriker hade varit skoningslösa. Magdalena Andersson hade själv aktualiserat ämnet i alla tänkbara sammanhang och njutit av skandalen. Storlarm från Sveavägen 68 hade utlösts. Textmallar för vad alla S-märkta sociala-medie-soldater skulle skriva hade distribuerats blixtsnabbt. Det stora S-maskineriet hade gått på högtryck.
Nu handlar det om Magdalena Andersson och Socialdemokraternas vänstersvans. Då blir det knäpptyst. Inga granskningar. Inga frågetecken. Och kommunstyrelsens ordförande, Erik Pelling, kommer undan med att ducka för frågan. Han är ju socialdemokrat.