S gröna omställning lika giftig som Northvolts restprodukter

Resterna av Magdalena Anderssons gröna omställning, eller den revolutionerande gröna omställningen som hon hellre ville kalla den, ser vi nu på Northvolts anläggning utanför Skellefteå. Det är ingen vacker syn. Det är säckar, kärl och containrar fyllda med giftiga kemikalier och miljöfarligt avfall från den gigantiska försöksverksamheten som kostade skattebetalarna och pensionsspararna miljardtals kronor. Och ingen vill ta i det.

I veckan håller Socialdemokraterna partikongress. Då kommer förmodligen inte Northvolt-sörjan att diskuteras. Vid det här laget har Northvolt blivit ett tabuämne bland socialdemokrater. Det märks tydligt i deras förslag till nytt partiprogram som ska klubbas igenom på kongressen. Där råder ett helt nytt språkbruk. Borta är alla vackra ord om den gröna omställningen – den som, enligt Magdalena Andersson, skulle skapa tillväxt och sätta Sverige på kartan som den nya gröna industrinationen. Utnötta S-uttryck som industriell och revolutionerande grön omställning är nu spårlöst försvunna. Nu heter det istället ”rättvis omställning”.

Skillnaden, enligt sossarna, är att omställningen ska regleras. Det tidigare misslyckandet skylls på – tänk vad oväntat – ja, på kapitalismen. Den tar ”varken hänsyn till samhällsintressen eller till miljö och klimat” skriver de. Och det är bråttom. Människor dör snart. ”Om klimatkrisen inte hejdas i tid är förutsättningarna för mänskligt liv satta i fara” står det. Därför ska staten, den socialdemokratiska staten får man anta, bestämma hur den gröna, eh förlåt, den rättvisa omställningen ska gå till. Denna gång ska omställningen ske med ”starkt politiskt ledarskap”, står det i partiprogramsförslaget.

Vän av ordningen undrar då förstås vilka det var som bestämde förra gången? Var det inte precis det som skedde, ett starkt politiskt ledarskap som var grundorsaken till att allt gick åt fanders? Till att miljarder kronor försvann och det enda som nu finns kvar är en jättelik gifthög.

För hade marknadskrafterna fått råda, hade sannolikt inte ett fåtal enskilda personer, utan kunskaper om batteriproduktion, process och marknad, fått möjligheten att bygga en anläggning tänkt för batteritillverkning för 100 miljarder kronor. Då hade det blivit andra och fler aktörer samt mindre anläggningar – som start. Var det inte just de politiska påtryckningarna, både från den svenska S-regeringen och EU, som skapade denna enorma hype om att alla skulle vara med och satsa på ett enda obetydligt bolag som Vargas – Northvolts grundare?

Personer inom finans- och kapitalbranschen har vittnat om hur påtryckningarna gick till. De var massiva och konstanta. Det var inte enkelt att säga nej. Och de som stod utanför den ”gröna omställningen”, de som tackade nej till detta högriskprojekt, riskerade att kallas för klimatförnekare.

Är man socialist vill man styra människor och världen. Det är grundbulten i all socialismen. Socialdemokraterna anammar nu denna linje med hull och hår. De vill att det ska vara politiken som styr, inte människorna. 

För Socialdemokraterna finns det två sätt att göra det på. Antingen gör de det genom att driva ett slags folkligt uppror, vilket Socialdemokraterna har möjlighet att göra eftersom de med sitt presstöd håller media i ett järngrepp. Eller så gör de det via lagboken. Socialdemokraterna har provat det förstnämnda. Nu förespråkar de det andra – vilket med andra ord är ren och skär planekonomi. 

Ett smakprov på den socialistiska styrningen har vi redan fått: Ett havererat Northvolt som både var kostsamt – och nu även en miljöskandal. Tillåts Socialdemokraterna fortsätta med sin politiska styrning kommer vi sannolikt inte bara att bli batterilösa och få ett smutsigare land – vi kommer också att bli fattigare. Socialism är ju väl beprövad, både i Sverige och världen över. Det finns inte ett enda historiskt exempel där socialism gjort ett land framgångsrikt.