När vi tvingas välja avslöjas vad vi verkligen värderar. Sverige ökar nu militärbudgeten, men politikerna vrider och vänder på varje krona. Varför inte göra samma sak när det gäller invandringen? Detta frågar sig Birgitta Sparf.
Med anledning av världsläget med en galen Putin som invaderar Ukraina och när drömmar om att återupprätta det ryska imperiet, en ny president i USA och vårt ingående i Nato har våra försvarskostnader kommit upp på dagordningen. President Trump har, med all rätt, aviserat att det är dags att Sverige och övriga europeiska länder att börja betala för sina egna försvar istället för att förlita sig på USA:s finansiering och beskydd.
”Regeringen och SD är överens om att låna pengar till nya militära försvarsutgifter för att inte ’tränga ut viktiga välfärdsbehov eller satsningarna på inre säkerhet’, meddelade statsministern under pressträffen där Tidösamarbetets fyra partiledare presenterade en rad nyheter på försvarsområdet.
– Det handlar om en lånefinansierad försvarssatsning från i år via 2030 fram till 2035 som skulle kunna landa på sammantaget ungefär 300 miljarder kronor, säger Ulf Kristersson.”
Dessa 300 miljarder har livligt diskuterats, stötts och blötts, kritiserats och nagelfarits. När det gäller våra försvarskostnader ska varenda krona och öre granskas.
Ett helt annat ljud i skällan har det varit när det gäller invandringens kostnader. Från 1990 och framåt har det hetat att ”Vi är rika, vi har råd!” och uppgifter om vad kalaset kostar har varit ytterst svåra att få fram. Tanken har varit att det får kosta vad det kostar, det ”handlar om människor” och några ekonomiska överväganden eller övre gränser har inte satts.
Massinvandringen har skett på öppen och löpande räkning, det spelar ingen roll vad slutnotan blir. Eller rättare sagt, det kommer aldrig någon nota eftersom festen bara fortsätter och är utan slut.
Ett antal forskare har undersökt saken, bland andra Joakim Ruist och Jan Ekberg, och SD har 2022 gjort en sammanställning av forskningen som gick ut som ett pressmeddelande. Ur texten:
”Nettoskattekostnaden för de som invandrat av flyktingskäl och som flyktinganhörig under perioden 2007-2021 uppskattas till 1 712 miljarder kronor eller i genomsnitt 114 miljarder kronor per år. Det motsvarar en årlig nettoskattekostnad om 2,38% av BNP.
För perioden 2014-2021 är medelvärdet 131 miljarder per år och totalbeloppet 1 051 miljarder. Det motsvarar 2,58% av BNP i genomsnitt.”
Nu hävdar många naturligtvis att dessa uppgifter är falska eftersom de kommer från SD och absolut, det går alltid att trixa med siffror och statistik. Vi ser exempel detta varje dag, inte minst i SVT:s nyhetssändningar. Där försöker man så gott det går att försköna verkligheten, om det handlar om invandring, och förvärra läget när det handlar om klimatet.
Det intressanta är inte miljarderna i sig utan hur man ser på utgifterna, som i antal miljarder ligger nära varandra. När det gäller massinvandring från MENA har vi oändliga, outsinliga resurser, när frågan gäller vårt försvar är våra resurser ytterst knappa och begränsade och bör hanteras varsamt.
Från mediehåll konstaterar man helt riktigt att försvarsutgifterna inkräktar på andra utgiftsområden, vilket de naturligtvis gör. Men det märkliga är att invandringskostnaderna på något magiskt sätt inte anses göra det, och har aldrig gjort.
Nu har man helt plötsligt börjat oroa sig för våra barn eftersom 300 miljarder ska lånas under en tioårsperiod till försvaret. Det blir barnen som får betala, heter det. Även detta stämmer till viss del.
Men det pris våra barn redan betalar och kommer att fortsätta betala under resten av sina liv i form av skattepengar och ökad otrygghet i samhället på grund av den kriminalitet, splittring och utanförskap massinvandringen orsakar nämner ingen.
Det är rätt enkelt att jämföra massinvandring och försvar när det gäller kostnader.
Försvarsmaktens uppgift är att försvara landet och befolkningen från andra länders aggressiva angrepp. Massinvandring från MENA innebär precis raka motsatsen. Då förväntas vi själva betala för invasionen och dessutom vara glada och tacksamma för att den sker, utan minsta lilla tanke på våra barn.
Birgitta Sparf
Socionom, företagare och opinionsbildare.
Följ Birgitta på Facebook HÄR.