Vilka experter kan vi lita på?

Experter är överallt, och om man vill komma undan dem så får man ge sig ut i Laponias ödemarker. Men är det inte bra med experter och deras kloka råd? Experter är ju experter, och borde veta vad de talar om. Problemet är bara att inte alla experter är experter, i den mening att de besitter expertis.

Denna skillnad mellan experter och ”experter” är intressant på så vis att det inte främst är en skillnad mellan olika individer, utan mellan olika fält. Experter som rörmokare, elektriker, läkare, ingenjörer, idrottare och kockar är oftast bra. Nog kan de göra misstag, men vanligtvis inte. Och även när de gör misstag så skulle de flesta av oss erkänna att vi hade begått långt värre misstag om vi försökt själva. Det är därför jag inte försöker utföra kirurgi på mig själv.

Men det finns andra fält när detta inte stämmer, och experterna är av sämre kvalitet. Detta gäller främst de som är inblandade i samhällsfrågor, som ekonomer, kriminologer, politiker, journalister, byråkrater, konsulter eller skribenter utan koppling till Samtiden. Många vanliga människor har en stark känsla av att de skulle klara av jobbet bättre än sådana ”experter”, och ofta har de helt rätt.  

I ett nötskal: Du kan vara ganska säker på att en rörmokare kan fixa din vattenkran. Men du kan inte vara säker på att en ekonom kan fixa landets ekonomi eller att en kriminolog kan få ned brottsligheten.

Jag frågade mig vad som gör ”experterna” sämre än experterna. Men snart upptäckte jag ett farligt antagande i denna fråga. För det är inte nödvändigtvis så att ”experterna” är sämre än experterna. De kan vara lika smarta, noggranna och hårt arbetande. Det är bara att de är aktiva inom fält som är svårare och mer oförutsägbara.

Kanske är jag för snäll nu, och visst kan det finnas skillnader när det gäller vilka typer som dras till vilka jobb. Men det känns ändå osannolikt att alla som, säg, vill bli statsvetare är skurkar medan alla som vill bli elektriker är hedersknyfflar. Här väljer jag därför att fokusera på fältet i sig snarare än de människor som är aktiva där. Men vad är det då som gör ett fält enklare att vara expert i än ett annat?

Att något är ”enkelt” är relativt. Inget som kräver expertis är enkelt i objektiv mening, för då skulle alla kunna göra det och inga experter behövas. Även det enkla brukar vara svårt. Men något som bidrar till att göra det enkla enkelt är att det finns en begränsad mängd saker inom fältet man kan lära sig, eller åtminstone som är klart användbara.

Ta snickeri som exempel. Här finns mycket att lära sig om olika träslag, verktyg, möbler, hus, metoder, stil och smak. Men dessa lärdomar är inte oändliga. Eller åtminstone så finns det en gräns när mer kunskap inte längre ger så tydliga fördelar. Om man vill bli, säg, möbelsnickare, kan man definitivt studera det i femtio år och kanske fortsätta att bli bättre. Men de största vinsterna lär komma under de första åren. En snickare som ägnat femtio år åt att tillverka bord är sannolikt inte så mycket bättre än en snickare som lagt fem år på samma aktivitet. Båda kommer att göra vackra, stabila och pålitliga möbler, och för att se skillnad på dem så krävs att man själv vet en hel del om snickeri.

Men andra fält, som de flesta samhällsvetenskapliga sådana, är inte så tydligt avgränsade. Här finns alltid mer att lära sig. Tänk på de miljoner människor uppdelade i tusentals företag, familjer, klubbar och organisationer i ett land, som alla interagerar med varandra. Tusen livstider skulle inte räcka till att lära allt om detta.

Ytterligare ett problem med att förstå samhället är att tiden lägger till ytterligare en dimension. För att förstå samhällets nutid måste vi förstå dess förflutna. Detta gäller inte för, säg naturvetenskapen. Man kan studera den fysiska världen och naturlagarna utan att studera deras historia. Naturlagarna förblir desamma, vilket inte kan sägas om människors lagar. Att man vet ”allt” om ett land år 2015 betyder inte att man vet allt om det år 2025. En läkare eller kemist lider inte av samma problem.

En expert definieras ofta lite slarvigt som en person som vet mycket. Snarare är en expert en person som vet en stor andel av det som finns att veta. För problemet är ofta inte vad vi vet, utan vad vi inte vet. Särskilt om vi tror oss veta det vi inte vet. Det är först då vi hamnar på farlig mark. Vanlig okunnighet är sällan något bekymmer.

Experter vet det mesta av vad som finns att veta inom sitt fält, och stöter därför sällan på överraskningar. ”Experter” å andra sidan kan mycket väl veta mycket – det är bara att detta är en så liten andel av allt som finns att veta.