Varför är tullar dåliga?

På grund av Donald Trump är tal om tullar och handelskrig en del av dagspolitiken på ett sätt de inte varit sedan den stora depressionen på 30-talet. Detta är oroväckande, då tullar ju bidrog till att göra den stora depressionen stor. Även om jag själv tar dagens uppskruvade retorik med jämnmod och tror att skadorna kommer att vara begränsade så är tullar inget som gör världsekonomin eller ens USA någon tjänst.

Men just därför kan det vara bra att ta tillfället i akt och fråga oss några av de enkla men viktiga frågor som ofta glöms bort. Vad är tullar? Och varför är de skadliga?”

Tullar är helt enkelt skatter på att föra in varor i ett land, vanligtvis uttryckta i procent. Om en vara anses vara värd 100 kronor och har en skatt på 25 procent så får man alltså betala 25 kronor för att föra in den i landet.

Detta får främst två effekter på ett land, som ofta kombineras. Den första effekten är att importerade varor blir dyrare, då priset även måste täcka tullarna. På så vis flyttas tullkostnaderna från importören till konsumenterna. Detta är ironiskt, då de som förespråkar tullar ofta framställer dessa som något som betalas av utlänningar.

Den andra effekten är att de tulldrabbade varorna börjar försvinna från landets marknad. Detta är inte så konstigt – om man säljer för 125 kronor så lär färre köpa än om man säljer för 100 kronor. Detta drabbar också konsumenterna, då de inte får den vara de önskat sig.

Att tullar skadar konsumenten kan bevisas rent logiskt. Föreställ att du har ett val, att antingen köpa utländskt eller inhemskt. Låt oss säga att det utländska valet är bättre. (Det är ju trots allt varför man vill utestänga det med tullar). Men så kommer tullarna, med resultat att det utländska valet blir dyrare och därmed mindre attraktivt. Återigen står vi inför ett val mellan det utländska och det inhemska, med skillnad att det utländska alternativet nu är sämre än det var tidigare. Det inhemska valet är å andra sidan detsamma som tidigare. Tullarna har gjort det ena valet sämre, utan att göra det andra bättre. Alltså har konsumenten berövats ett bättre val.  

Notera att vi skadas av tullar även om de är på varor vi inte själva köper. Stål, till exempel. De flesta köper aldrig stål. Eller snarare, de flesta köper aldrig stål direkt. Men vi köper alla saker som är gjorda av stål, och drabbas därmed indirekt.

Och även om vi aldrig köpte varor som drabbats av tull – direkt eller indirekt – så är vi ändå en del av den nationella ekonomin. Vi drabbas när våra landsmän drabbas. När någon drabbas av tullar så blir denne mindre förmögen att köpa andra varor, anställa eller investera. Detta drabbar alla denne har kontakt med, och på så vis sprider sig effekterna i ekonomin.

Men visst är inte alla lika drabbade. Vissa tjänar på tullar, vanligtvis de branscher som slipper utländsk konkurrens. Men notera att detta att de slipper konkurrens inte är något som bör glädja oss andra. För den ”tävling” de slipper konkurrens i är ju att förse konsumenter med varor vi vill ha. De tillåts alltså att slappna av i denna tävling. EU:s jordbrukspolitik är ett bra exempel på detta, vars huvudsyfte är att skydda ineffektiva franska bönder.

Ofta drabbas även de gynnade sektorerna indirekt av effekterna av tullar när dessa sprider sig genom ekonomin. Detta förvärras av att det sällan bara är en industri som skyddas utan flera, och att dessa industrier är varandras konsumenter. Resultatet blir ett allas krig med alla, där den ena industrin skadas av skydd för en annan industri, som i sin tur drabbas av skydd för den första industrin. Stålarbetare drabbas av högre matpriser från skyddade bönder, och bönder drabbas av högre priser på sina ståltraktorer från skyddade stålarbetare, och så vidare.

Man kan göra sig rik på att stjäla, men alla kan inte göra sig rika på att stjäla. Åtminstone inte samtidigt.

Tullar är kanske det främsta exemplet på en av historiens mest tragiska missuppfattningar. Detta är tron att det finns vinnare och förlorare i handel. Detta leder till avundsjuka, och paranoida fantasier att om ens handelspartner vinner så har man själv förlorat. I själva verket måste båda sidor tjäna på handel, annars hade de inte gått med på utbytet.