
Bidrar kvinnodominansen på svenska myndigheter till ökade välfärdsbrott?
Av Tina von Schinkel
7 april 2025
Brås nyligen publicerade rapport bekräftar det vi redan anat: våra folkvalda och kommunala förvaltningar är under press från kriminella krafter. Med en armé på 62 000 gängkriminella, som numera tjänar mer på välfärdsbrott än knark, är det väntat. Att tro att de inte försöker tillskansa sig mer makt genom att utöva påtryckningar och på så sätt styra samhället i sin egen kriminella riktning, vore naivt. Att politiska och myndighetsbeslut påverkas är inte en fråga om ”om” utan ”hur mycket”.
Rapporten pekar ut de kriminella nätverken som det överlägset största hotet. Vi har tidigare fått läsa hur gängkriminella tar över verksamheter som vårdcentraler, vaccinationsmottagningar och HVB-hem. Deras ekonomiska muskler, genererade av miljardrullningen – uppemot 75 miljarder kronor i välfärdsbrott årligen(!) – ger dem en skrämmande förmåga att fortsätta att vidga sina maktkoncentrationer. Inom den kommunala förvaltningen rapporterar BRÅ om att gängkriminella utövar otillbörlig press när det gäller till exempel tillståndsgivning inom bygg-, restaurang- och transportsektorn.
En blind fläck i Brås rapport är frågan om den kvinnodominerade svenska förvaltningen kan ha blivit mer sårbar i mötet med kriminella nätverk. På närmare hälften av de statliga myndigheterna utgör kvinnorna mer än 60 procent av de anställda. På chefnivå inom kommuner är andelen kvinnor 71% (enligt SKR 2021). Det är rimligt att anta att när män från gängen – ofta uppvuxna i miljöer där kvinnor har en lägre ställning – konfronteras med kvinnliga myndighetspersoner, kan det från början finnas ett förakt som gör dem mer benägna att utöva påtryckningar. Denna kulturella motsättning kan mycket väl fungera som ett dolt verktyg i gängens strategi för att kringgå regler och påverka beslut. Även om detta inte är belagt i Brås studie, kan det vara en svaghet i systemet som förtjänar att undersökas närmare.
Brå konstaterar i sin rapport att det är svårt att kartlägga omfattningen av problemet. Det är inte så konstigt. Det ligger i sakens natur att utpressningar och påtryckningar blir nedtystade av rädsla, skam eller, än värre, för egen vinnings skull när de gängkriminella har lyckats få in någon eller några av sina egna på beslutande positioner. Gängens våldskapital är också ett tyst men effektivt vapen mot att omfattningen inte kommer upp till ytan.
Regeringens agerande måste därför omedelbart växlas upp. För att vara på den säkra sidan, bör man bara utgå ifrån att problemet är stort.
Brås förslag på åtgärd är mer information och samarbete. Typiskt svenskt; man vill inte överdriva eller väcka oro. Även det spelar de gängkriminella i händerna – som får tiden på sig att förfina och vässa sina tillvägagångssätt. Men det myndigheter och kommuner här möter är något helt nytt; man har inte med några jobbiga paragrafryttare att göra som bråkar och krånglar. Här är det ett gäng som har förklarat krig mot hela svenska statsapparaten. Deras mål är att ta över och ta makten. Har man en fiende som använder betydligt tyngre artilleri än vad man själv har att tillgå, så gäller det att agera snabbt och annorlunda. Att ”lära sig” hur påverkan går till när de folkvalda blir utsatta för hot och påverkan är en klen rekommendation från BRÅ. Det räcker inte långt.
Det är istället dags för radikala åtgärder. Tillståndsprocess med krav på utbildning och erfarenhet för att driva vårdcentraler, HVB-hem och liknande. Hårdare kontroll av ägarstrukturer och finansiering. Ifrågasätta om dubbla medborgarskap är lämpligt i känsliga positioner inom myndigheter och på kommuner. Beslut om tillstånd bör fattas i flera oberoende instanser för att minimera risken för korruption och påverkan. Ökad transparens kan också med allmänhetens insyn ge en säkrare beslutsprocess.
Men det första och mest självklara steget för att skydda vår lokala demokrati är att omedelbart avskaffa rösträtten för utländska medborgare i kommunalvalen. Att personer utan svenskt medborgarskap, som i många fall kan ha starkare band till andra intressen än Sveriges, har rösträtt i lokala val, särskilt med tanke på att kriminella nätverk oftast har kopplingar till andra länder, är en direkt inbjudan till otillbörlig påverkan. Det är dags att prioritera svenska medborgares inflytande och stoppa destruktiviteten. Det krävs handling, inte utredningar och vaga rekommendationer, när det handlar om något så grundläggande som vår demokrati och vår välfärd.