Pinsamt värre, Bilan Osman!

Bilan Osman och Daniel Vergara blev nyligen misshandlade av ett invandrargäng. Jag har svårt att inte småle åt detta, då båda är kopplade till den påstått antirasistiska organisationen Expo. Tydligen är jag en dålig människa.

Särskilt Bilan Osman är kontroversiell, och har tidigare gjort uttalanden som: ”För var dag som går så pallar jag inte med vita människor” och har beskrivit hur hon ”börjat känna ett förakt för vitheten”. År 2013 var hon medgrundare till hijabupproret, ett försök att motverka islamofobi. Bilan använder rasismanklagelser lite som Lucky Luke använder sina revolvrar, och var under en kort tid kommunikatör hos den korrupta islamistorganisationen Ibn Rushd.

Den misshandel Osman och Vergara utsattes för var synnerligen politiskt inkorrekt, vilket dock inte verkar ha brytt gärningsmännen. De tre misstänkta var alla invandrare, hade tidigare samma kväll utfört två ytterligare våldsbrott, och hade ett digert brottsregister. Detta inkluderar minst ett fall av våldtäkt. Uppenbarligen hade ingen av skurkarna utvisats på grund av detta – det hade varit svårt att utföra en misshandel ifrån utlandet ens om man hade världens längsta armar. En av männen hade ”Allahu akbar” tatuerat i ansiktet. Det var tre mot två, och offren kom från ”skyddade grupper”: en svart kvinna och en homosexuell.

Kan det bli mer pinsamt för identitetsvänstern?  

Men nu får jag dra i den känslomässiga handbromsen. För i slutändan är det ju inte bra att folk misshandlas, inte ens folk vars politiska åsikter skiljer sig från mina egna. Jag bör tillägga att jag trots allt jag precis skrivit har en ganska positiv bild av Bilan Osman. Visst, hon är en småblåst socialist/feminist/islamist, men jag har ändå fått intrycket att hon menar väl. Det förtjänar ett erkännande, även om jag gärna ser att folk också gör väl.

Men en fråga jag vill passa på att ställa är: vad betyder sådana här händelser för Sverige?

Egentligen ingenting. Att Bilan Osman blir misshandlad av ett invandrargäng innebär (tyvärr!) inte att vi i högern har rätt. På samma sätt som att den högerextrema misshandel Osman påstås ha utsatts för 2023 inte bevisade att vänstern har rätt. Det krävs betydligt mer än en enskild händelse för att på allvar påverka vårt land. Sådana vindflöjlar är vi som tur inte.  

Men när anekdoter börjar läggas på hög så blir de statistik. Och här talar varje skjutning och sprängning och misshandel med en röst: något är ruttet med vår invandringspolitik. Detta blir allt svårare att förtiga, trots att folk som Bilan Osman länge har försökt att göra just det. Man kan dämma upp sanningen, men resultatet är bara att trycket ökar. Nu knakar det oroväckande i dammen, och misshandeln av Bilan Osman är bara en av många sprickor.

Många på högerkanten är frustrerade över att omläggningen av invandringspolitiken tar sådan tid. Varningsröster höjdes redan på 90-talet, och 2015 (tio år sedan nu!) borde problemen varit uppenbara. Men än är invandringen fortsatt hög. Varför? För att även om problemen varit stora så har de ändå varit hanterbara. De flesta har inte fått sin julgran nedbrunnen, som Fredrik Reinfeldt uttryckte det när han viftade bort kritiken. Men nog pyr det rejält. Allt fler drabbas.

Jag har länge tänkt att invandringspolitiken kommer att läggas om när brandröken når Södermalm. (Där, ironiskt nog, misshandeln ägde rum). Alltså när tillräckligt många drabbas. Eller mer precis, när tillräckligt många personer med inflytande drabbas.

Som Bilan Osman.