Linn Johansson: Rättvisa för Luna – nu slopas sekretessen

Förra veckan presenterade regeringen ett lagförslag om att slopa sekretessen mellan kommuner, regioner och myndigheter. Detta innebär bland annat att socialtjänsten kan konsultera polisen i vissa ärenden, och vice versa, för att förhindra brott. 

Ni kanske minns flickan från Skellefteå, Luna, som nästan mördades av ett annat barn, och sedan hittades livlös i skogen? Idag är hon gravt handikappad. Regeringens nya lagförslag hade kunnat förhindra hennes öde om den funnits då. Socialtjänsten hade länge vetat om att pojken var farlig och levde under instabila förhållanden, vilket de hade behövt dela med sig av till polisen. Men på grund av hur lagen ser ut nu var ett samarbete inte möjligt. Föräldrarna till pojken var inte mottagliga för hjälp för att hantera sonen, som hade kända mentala handikapp och empatistörning.  

Efter attacken mot Luna vädjade myndigheterna efter möjligheten att samarbeta för att förebygga brottslighet och att möjliggöra för socialtjänsten och polisen att kunna agera i tid. Nu ligger förslaget på bordet. 

I Aftonbladets kommentarsfält på Facebook ser vi många kommentarer från personer som yttrar en suck av lättnad, men även kommentarer som hänvisar till totalitära stater och minskad integritet. Jag kan på sätt och vis förstå att man inte vill offra sin integritet, men min undran är om de överhuvudtaget har läst artikeln.  

Förslaget är tydligt, informationen kan delas mellan parterna i brottsförebyggande syfte, och jag vågar hävda att bristen på den möjligheten kostade Lunas familj dyrt. Luna kan idag inte kommunicera, men har kraftiga mardrömmar och ångestattacker som aldrig kommer att kunna behandlas genom terapi. Hon kan inte gå, och i den senaste artikeln jag läste om saken skrev de om att hon inte heller kunde äta själv. Luna har ännu inte kommit in i tonåren och har redan varit med om något som ingen någonsin ska behöva uppleva.  

Jag blir arg. Jag blir arg på vänstern som värnar mer om brottslingars ”integritet” än rättvisa för de offer som utsätts. Jag blir arg över att vänstern är villiga att medvetet sätta käppar i hjulen för att motverka att onda människor ska kunna utnyttja systemet till sina egna syften. Jag blir arg för att de inte ser att det inte bara handlar om brottslighet av ekonomisk typ, utan även brottslighet som kostar både skyldiga och oskyldiga livet. 

Jag måste någonstans erkänna att min patriotism långsamt dör tillsammans med mitt hopp om att Sverige ska kunna räddas. Som Stalin påstås ha sagt, är ett dödsfall en tragedi, men en miljon är bara statistik. Vi ser flera sprängningar i veckan, skjutningar på öppen gata, grov ekobrottslighet av kriminella ligor som tömmer systemet på miljarder som svenska, laglydiga skattebetalare har arbetat ihop. När man ställer detta mot en mindre integritetskränkning mot brottsbenägna individer så tycker jag att det är ett pris värt att betala. Vi ser vid det här laget en sprängning på SVT och tänker ”jaha, nu igen”, varpå vi stänger av nyheterna och går vidare med livet som om ingenting hänt. 

Om du hade sagt till mig för 20 år sedan att vi i framtiden kommer att ha gängkrig, terrorromantik och demonstrationer för införande av sharia i Sverige, så hade jag sagt att du var galen. Men här sitter vi nu. Mitt kära land – min trygghet, mitt hopp, försvinner sakta och kollapsar likt ett brinnande hus under sin egen vikt. Om jag någonsin skulle be, trots min ateism, skulle det vara för att Sverige ska kunna återgå till vårt trygga, homogena folkhem. 

Linn Johansson Leinonen (SD)

Student, politiker och samhällsdebattör

Följ Linn på Facebook HÄR