Linn Johansson: Idiotisk kvotering

Att vilja hjälpa folk är bra, men när vi försöker hjälpa bör vi se till att vi faktiskt hjälper, snarare än stjälper. Kvotering är ett bra (dåligt?) exempel, och skadar ofta grupper vi försöker hjälpa. Detta skriver Linn Johansson Leinonen.

Kvotering har diskuterats vitt och brett i västvärlden det senaste decenniet. Polisen, militären, brandkåren, industrin och företagsstyrelser, ja alla ska kvoteras och sträva efter antingen 50 procent kvinnor eller en majoritet kvinnor. Jag som kvinna kan ju tycka att det är trevligt att åka räkmacka in i yrken med svår konkurrens, men ärligt, är det verkligen så bra?

Jag vill helst av allt komma in på merit, för att jag har gjort något bra och för att jag är kompetent. Inte för att jag är kvinna. Hade jag fått reda på att jag till exempel fick denna roll som krönikör på grund av kvotering hade jag skämts och känt mig otroligt misslyckad. 

Spelvärlden skryter ofta om att 30 procent av alla skapare nu är antingen kvinnor eller icke-binära, men hur gör det spelen bättre? Som konsument och adekvat gamer ser jag hellre att spelen är skapade av ett skickligt team. Jag köper produkten för att jag tror att den kommer att vara bra, inte för att ta en politisk ståndpunkt.

Sedan är det ju inte en sämre produkt bara för att kvinnor och [välj påhittat kön här] har varit med och skapat den, utan för att det kan vara så att många av dessa endast kommit in genom kvotering och inte kompetens. Glider en man in på räkmacka blir det ett jädrans liv och ingenstans inom kvinnodominerade yrken talas det om att vi bör kvotera in män.  

Inom polis, militär och brandkår pratas det om att sänka de fysiska kraven för att fler kvinnor ska komma in. Såklart är det ju inte roligt att som kvinna ha sämre chanser att komma in på sin drömutbildning. Men det beror ju inte på diskriminering, utan fysiska begränsningar. Jag skulle inte rekrytera en förlamad person som brandman heller, helt enkelt för att det finns vissa krav för att kunna göra jobbet.  

Det är inte diskriminering att man vill att ens partner i patrullbilen ska kunna hinna ikapp när man jagar en brottsling. Inte heller är det diskriminering att som 100 kilos muskelberg till brandman vilja att alla ens arbetskamrater ska kunna dra ut en ur ett brinnande hus om något skulle gå fel. Jag ser tyvärr inte hur det är möjligt att ha en säker arbetsmiljö om man sänker de fysiska kraven i hopp om att få in fler kvinnor.  

Jag har länge undrat varför vänstern så gärna vill göra en grå sörja av könen, att män och kvinnor ska anses identiska på alla sätt. Det är inte hälsosamt för ett samhälle att man som kvinna anses svag för sin femininitet. Det är underligt nog feminister som nu håller idén om att feminina drag bör anses svaga och mindre värda vid liv. Sedan är det så att jag själv råkar ha intresse för gaming, IT och projektledning, vilket är inriktningen på mina studier, Men mina intressen av naglar och smink är ju inte mindre verkliga eller gör mig sämre för det. Det finns många styrkor inom både det feminina och maskulina – lyft fram det istället! 

Nu ska kvinnor klä sig som karlar, bete sig som karlar, jobba som karlar, ja inom vilka fler områden ska kvinnor behöva ha penisavund? Freud pratade ofta om penisavund, vilket jag alltid har viftat bort som idioti och rappakalja då jag är stolt över min kvinnlighet. Men av någon anledning har feminismen försökt tvinga kvinnor att avundas män för deras maskulinitet, och ändå lyckats lura i folk att feminister slåss för kvinnor.  

Det är viktigt att vi får vara de vi är, oavsett om vi är feminina eller maskulina individer. Jag kommer alltid att stötta en mans intresse för något feminint, eller en kvinnas rätt att gilla något maskulint, bara de kommer ihåg att de alltid är bundna av sin biologi. Bara för att jag identifierar mig som en fågel betyder det inte att jag kan flyga, precis som att män alltid är män och kvinnor alltid är kvinnor. Vill en man ha kjol på sig å andra sidan så angår det faktiskt inte mig.

Nu kom vi in på det där med trans igen, men jag tror att ni hänger med i tråden. Det jag försöker säga är att vi absolut kan ha könsöverskridande intressen, men vi kommer alltid att vara bundna av biologi, vilket är varför kvotering inte är hållbart.  

Kvotering främjar inte ett samhälle eller någon inom samhället på något sätt. Det sänker istället kompetensen och kan skapa en fientlig miljö på arbetet för den som kvoterats in, då alla andra i personalstyrkan vet (eller tror sig veta) att personen kommit in av annan anledning än kompetens. Det minskar istället förtroendet för de kvinnor som kommit in för sin kompetens, då de förutsätts vara sämre på sitt jobb just på grund av kvoteringens konsekvenser.  

Så – ska vi göra ett samhälle för alla, där personer inte tvingas in i fack de inte hör hemma i? Eller ska vi vara ett samhälle för ingen, där vi lever i en grå sörja och alla tvingas bli identiska? Jag föredrar att leva som jag själv vill.

Linn Johansson Leinonen (SD)

Student, politiker och samhällsdebattör

Följ Linn på Facebook HÄR