Kina eller USA? Trumps tullar är en kamp om världsmakten

Vill vi ha Kina som ekonomisk stormakt? Eller vill vi ha USA? Det är detta Trumps tullkrig handlar om. Men det uttalas inte, av diplomatiska skäl. Kanske synd, eftersom EU med Ursula von der Leyen i spetsen inte verkar fatta.

Det finns anledning att lugna det hetsiga tonläget kring Trumps tullar. Varför gör han det? Varför just nu? Svaret finns i siffrorna. Kina har växt enormt på den internationella ekonomiska marknaden. De senaste tio åren har Kinas tillväxt i snitt legat på nästan 6% per år medan USA bara haft 2,3%. Idag är USA fortfarande världens största ekonomi. Kina är hack i häl, på en andra plats. (Kina gick om Europa kring 2020.) Fortsätter denna utveckling i samma takt kan alla räkna ut vilken stormakt som kommer att leda världsekonomin och vad det betyder i praktiken.

Pengar är makt. Egen produktion och tillverkning betyder styrka. Det är skälen till USA:s omvälvande budskap.

Och vi i Europa måste ställa oss frågan vilken världsordning vi vill ha: Vill vi ha Kina eller USA som världens stormakt? Vill vi att Kina tar kontroll över Grönland, eller känns det bättre med USA? Danmark har inget att sätta emot, oavsett vem det blir. Att påstå något annat är naivt. Vill vi ha kinesiska eller amerikanska fartyg i våra hamnar? Vad är att föredra – att Kina leder fredssamtal mellan Ryssland och Ukraina, eller USA? Vill vi att världen ska ledas av en nation som står upp för frihet, yttrandefrihet och demokrati, eller tror vi att det går lika bra med ett land som bara tillåter ett enda politiskt parti och där staten styr befolkningen med järnhand?

USA:s ekonomiskt svaga utveckling är ett bekymmer för hela västvärlden. USA har en statsskuld som ökar med 2 tusen miljarder dollar per år och ligger för närvarande på svindlande 36,2 tusen miljarder dollar. Landet har därutöver dragits med handelsunderskott under många år. Alltsammans har kostat på. Minskad inhemsk produktion, ökad arbetslöshet, ökade offentliga utgifter och minskade skatteintäkter. Trump säger klumpigt men träffande att det inte räcker för EU att erbjuda nolltullar, han vill ha igen för tidigare års förluster. Han pressar hårt på av två skäl, dels för att förstärka allvaret med det han säger och dels för att snabbare kunna förbättra ekonomin i USA.

Sveriges tredje största handelspartner är USA. Vi exporterar varor dit för ca 335 miljarder kronor per år. Importen därifrån är ca 227 miljarder. Så även Sverige bidrar till USA:s handelsunderskott. Att ställa om importen från Kina till USA kan delvis göras. Men inte helt och hållet. Men ett nytänk och en omställning är nödvändigt – om vi tänker efter. Att USA blir starkare nationalekonomiskt ligger även i vårt intresse – såvida vi inte tycker det är helt ok att Kina tar på sig rollen som världens starkaste land.

Kort sagt handlar tullkriget om att stärka USA och bromsa Kinas maktövertagande i världen. Att EU inte inser det är mycket problematiskt. EU har satt upp egna bromsklossar för att komma till snabb lösning med USA. Det höga kostnadsläget inom unionen är det första, som förklaras framförallt av höga skatter, höga energipriser och tunga regelverk som fördyrar produktionen. Det andra är Europas strävan att vara självförsörjande. Om EU:s produkter ska klara att möta konkurrensen av amerikanska produkter som kommer in tullfritt på den europeiska marknaden, krävs det att skatter minskas, energitillgången ökar och regelverket bantas. Allt det ligger inte för byråkraterna i Bryssel som dagligen filar på fler regler, fler skatter och stänger ner effektiva energilösningar som t ex kärnkraften.

Självförsörjningsmålet är inget som EU bör eller ska tulla på. För att behålla det och bevara världsordningen med USA som världsledande nation är det EU:s politik som måste ändras om i grunden. Där är den stora stötestenen.

Istället för att rikta vår aggression mot Trump, är det pamparna i EU som ska ställas mot väggen. Hur vill de ha det? Ska vi vara allierade med Kina eller USA? Det är hög tid att ta ställning. Och det är hög tid att EU anpassar sin politik. Annars tar Kina över ledartröjan. Och då kan vi räkna med helt andra bekymmer än en skränig Trump.