Framgångsrika tokstollar
Av Jakob Sjölander
6 april 2025
För ett tag sedan läste jag Bernard Shaws klassiska pjäs ”Man and Superman”, och fann där följande citat:
”Den förnuftige mannen anpassar sig själv efter världen: den oförnuftige envisas med att försöka anpassa världen efter sig själv. Därför beror alla framsteg på den oförnuftige.”
Det ligger mycket i detta, inom konst, politik, vetenskap och teknik och andra områden. För att åstadkomma något nytt måste vi rent definitionsmässigt göra något som ingen gjort tidigare. Problemet är bara att det sällan är förnuftigt att göra något som ingen gjort tidigare.
Skälet till detta är att de flesta förnuftiga idéer redan har testats, just eftersom de är förnuftiga. Antingen har de lyckats eller misslyckats, men i vilket fall har de mjölkats torra. Kvar blir alltså de nya idéer som inte är förnuftiga, som just därför inte testats.
Detta betyder också att om en idé verkar uppenbart förnuftig men inte har blivit verklighet så är det ett gott skäl att bli misstänksam. Om denna förnuftiga idé faktiskt fungerade så hade den redan genomförts. Vanligtvis har sådana synbart förnuftiga idéer testats många, många gånger genom historien. Hit hör många politiska idéer, som ”de rika ska ge till de fattiga”, ”en upplyst elit ska bestämma allt”, ”vi förbjuder höga priser”, eller ”det här kriget vinner vi lätt”.
Vanligtvis är det dock svårt att avgöra om en idé är vettig eller ej innan den testats. Eller kanske mer precist, det är svårt att avgöra om den kommer att nå framgång eller inte. Det finns ju gott om idéer som är (eller åtminstone tycks) vettiga men som inte fungerar, och idéer som inte är (eller tycks) vettiga men som ändå fungerar. Till den senare kategorin hör främst respekt för andras frihet – dessa brukar använda denna frihet förvånansvärt bra.
Det är lätt att förväxla förnuftiga och framgångsrika idéer, alltså en form av efterklokhet. När det gäller framgången står folk på kö för att försvara sitt faderskap, men misslyckandet är föräldralöst.
Som en direkt konsekvens av att de är framgångsrika så blir sådana idéer också synligare. De hyllas och får nobelpris, de letar sig in i våra hem i form av teknik, vi läser om dem i media eller ser dem på TV. Det är lätt att övertyga sig att det var ödesbestämt att dessa idéer skulle bli framgångsrika. Kanske var de också det, men det är inte samma sak som att detta var uppenbart från första början. Vi bör vara försiktiga att döma när vi hör om gammal skepticism angående, säg, bilen, telefonen eller internet.
Att nya idéer sällan är förnuftiga förklarar varför så många extremt framgångsrika människor är, för att uttrycka det milt, konstiga. Den dynamiska duon Elon Musk och Donald Trump är idag det mest kända exemplet. Om de inte hade varit konstiga så hade de inte testat sådant som ingen annan trott på.
Om du gör som alla andra så får du samma resultat som alla andra. Tyvärr är detta nya resultat inte nödvändigtvis är bra. Därför är det tur att vi inte alla är oresonliga Steve Jobs-typer. Egentligen bör vi nog till och med vara tacksamma för att sådana är ganska sällsynta.
Även om tokstollar är överrepresenterade när det gäller stor framgång så är de också överrepresenterade när det gäller stora misslyckanden. Så blir det ju när man tar chanser. Det fungerar inte alltid. Eller ens särskilt ofta. Det är bara att tokstollarnas misslyckanden inte få så mycket uppmärksamhet. Bara de framgångsrika galningarna får uppmärksamhet. Tyvärr drar därför en del slutsatserna att alla tokstollar är framgångsrika och att alla framgångsrika är tokstollar. Eller än värre – att de framgångsrika tokstollarna kommer att fortsätta att vara framgångsrika även i framtiden.
Detta kan leda till stora problem om man gör misstaget att försöka efterlikna våra framgångsrika men tokiga hjältar. Skälet är att det finns annat som förklarar deras framgång, utöver deras tokighet. Exempelvis intelligens, mod, hårt arbete och – framförallt – tur. Deras tokighet var bara det som fick dem att försöka. Samma tokighet hade lika väl kunnat leda dem i fördärvet.
