Livet med EU är besvärligt – var det tanken?

Vill EU bli hatad? Man kan undra. Det verkar som om Bryssel har en lista över ”Hur vi kan göra folks liv besvärligare” och metodiskt bockar av punkt efter punkt. För det är sannerligen inte mycket som blivit enklare eller roligare sedan Sverige gick med i EU 1995.

Ta de nya bilarna. De piper hysteriskt så fort man kör 51 i en 50-zon. PIIIIP! På vissa bilar måste man klicka sig fram tre gånger för att stänga av larmet. Som om det inte räckte ska ”lane assist”-pipet också stängas av redan innan du rullar iväg – den som ska se till att du håller dig innanför de vita linjerna. Är bilarna EU-anpassade för barn som kör, eller hur har utgångspunkterna varit här? Om jag inte kan hålla mig innanför linjerna bör jag väl heller inte ha körkort och allra helst låta bli att köra bil. Eller?

Och hemma väntar nya utmaningar. Propp i handfatet var tidigare inget större problem. Nu ett rent helvete. Propplösare kommer snart bli en raritet i svenska hem. För att köpa det måste du fylla i en ansökan, eller ringa en rörmokare för 1500 kronor när avloppet stockar sig. Tack för den, EU.

I badrummet fortsätter eländet. Svaga hårfönar gör att du hinner läsa en hel roman medan håret torkar. I vardagsrummet väntar kraftlösa dammsugare som förvandlar hushållssysslor till utdragna plågor. Dammsugare som bara suger upp tid, inte smuts. Det är ju elen som ”ska sparas” – men den har ju EU redan sett till att strypa.

På plastflaskorna har vi de geniala fastsittande korkarna. Lösningen som skulle rädda naturen men istället tredubblat antalet korkar på stränderna. Folk blir så irriterade när läsken kletar ner nästippen att de sliter loss korkarna och kastar dem i havet. Från 46 till 144 korkar per 100 meter strand på ett år. Suck.

För företagarna är EU en kostnad (inte för Northvolt förstås). Ai-förordningen hämmar innovations- och konkurrenskraften. Ericsson har opponerat sig länge över den och har övervägt att flytta till USA. Mängder av små och medelstora företag kämpar dagligen med EU-byråkratin, och försäkringsbolagen tappar anställda i rasande fart då få mäktar med jobbet som till övervägande del numera består av att upprätthålla EU:s regelverk. Så satans trist, som någon sa. För att inte tala om GDPR som har blivit ett skällsord i företagsvärlden. Låter nu lika illa som ”Dublinförordningen” – den som blev ett skämt under flyktingkrisen. ”Första säkra land” blev för det mesta Sverige – trots att dessa påstådda flyktingar passerade upp till tio länder innan de nådde den svenska gränsen.

Men strunta i det – EU har viktigare saker för sig, som att plita på ett förslag att varenda liten stuga i landet måste ha tillgång till el för att kunna mäta utsläppen av en vedkamin. Och sen, nu det senaste, drömmer EU-pamparna om att utöka samarbetet med Kina när Trump kräver reciproka tullar. Suck igen. Kommer ett Kina-beroende göra EU rikare? Knappast.

Så där sitter vi – med en fastsittande kork, en pipande bil, ett blött huvud, en maktlös dammsugare, ett igentäppt avlopp och en sjuhelsikes massa regler. EU:s kärleksgåva till sina medborgare. Och då har vi inte ens nämnt hur äckligt det är att dricka juice i papperssugrör. För att inte tala om drinken. Och pick-nicken utan de praktiska plastbesticken…

Blä på det. Och blä på EU. Sluta upp med detaljstyrningen. Se till att Sverige och EU har en chans att bibehålla sitt välstånd – inte bli en fattigare kontinent! För det måste affärer med USA kunna göras. Lägg ner prestigen. Följ Italiens premiärminister Giorgia Meloni, åk till Vita Huset, förhandla, sluta tjafsa och se bara till att lösa det. Med ca 60 000 anställda i EU-institutionerna borde det väl finnas någon som kan fokusera på riktiga problem istället för att uppfinna nya pip i bilen och korkar på flaskan. Eller, är alla helt enkelt för korkade för det?