Birgitta Sparf: Att gängen sprider sig i skolorna bör inte förvåna någon

Det ökande gängvåldet i den svenska skolan följer fullkomligt logiskt från resten av samhällsutvecklingen. Men ändå låtsas media och politiker vara chockade. Varför? Detta frågar sig Birgitta Sparf.

Uppdrag granskning har gjort ett program om hur gängkriminella ungdomar dominerar på vissa skolor i utsatta områden, och Aktuellt hade ett inslag om detta i förrgår.

De gängkriminella hotar andra elever på skolorna, rekryterar nya medlemmar till gängen, hotar lärare, bedriver knarkhandel och förvarar vapen i skåpen eller i fickan. På Trångsundsskolan i Huddinge kommun sköt i fjol en femtonåring en annan elev i huvudet på en skoltoalett, med mycket svåra skador som följd.

Den femtonårige skytten dömdes till två år och två månaders sluten ungdomsvård för mordförsök, stämpling till mord och grovt vapenbrott. Två år och två månader alltså, på en institution där han kommer att lära sig allt om hur han blir en mer framgångsrik gängkriminell och kan knyta nya intressanta och givande kontakter.

Med anledning av den allvarliga situationen är Kaj Majuri, rektor på Trångsundsskolan, och utbildningsminister Johan Pehrson (L) med i studion för att debattera vad som kan göras. Det blir en ganska sorglig tillställning.

Majuri är bekymrad över att en elev varit beväpnad och ja, han är rädd. Skolan ska alltid se till elevens bästa och när han nu måste börja åtgärda gängkriminalitet på skolan istället för att koncentrera sig på att förse eleverna med så bra utbildning som möjligt har han och lärarna hamnat i en mycket svår sits. Jag förstår honom helt.

Pehrson rapar upp de gamla vanliga tomma flosklerna. Allt är förfärligt, skyddet i skolan måste stärkas, man ska absolut inte kunna förvara vapen och narkotika på sin skola. Genomsökning av väskor efter vapen och annat måste införas och utföras av lärarna, i samarbete med polisen. Ett utökat samarbete med socialtjänsten, som alltid åberopas i såna här sammanhang, dras självfallet också upp.

Plus naturligtvis det ”Förebyggande arbetet”. Något som socialtjänsten ägnat sig åt de senaste 15-20 åren, i samarbete med polisen, utan något som helst resultat. Mer än att gängkriminaliteten bland ungdomar växt lavinartat och idag omfattar barn så unga som 11-12 år.

Det kommer snart en ny socialtjänstlag som politikerna tror ska lösa alla problem som genom ett trollslag. Simsalabim!! Jag kan redan nu säga att det kommer den inte att göra. Det enda den nya lagen kommer att föra med sig är att socialsekreterarna hamnar i en ännu farligare och mer utsatt situation än de redan har idag, med en markant ökad hotbild.

Politikernas favoritmantra är ”Förebyggande arbete och ännu tidigare insatser!”, vilket de kan rabbla om man så väcker dem mitt i natten. De vet och vi vet, alla vet att detta inte hjälper. Men det tycks vara det enda de har att säga. Våldet, bombdåden och dödsskjutningarna har växt oss över huvudet, alla tycks stå lika handfallna.

Jag är övertygad om att polisen gör allt för att stävja och utreda gängbrottsligheten, uppklarningsprocenten har ökat markant de senaste åren. Mycket tack vare de nya verktyg polisen fått att arbeta med från vår nuvarande regering.

Men samtliga aktörer ligger konstant två, tre steg efter gängen. Gängen hittar alltid nya vägar att gå, nya sätt att kommunicera, nya metoder för att rekrytera allt yngre gängmedlemmar.

Vad vi bevittnar är en genomgripande samhällskollaps som än så länge sker i ett slags slow motion. Men takten ökas år från år, och samtliga politiker och aktörer står i stort sett utan nya idéer om motåtgärder.

Ingen lyckas på riktigt sätta in de rätta åtgärderna eftersom vårt samhälle blivit så genomhumant och feminiserat att verkligt hårda insatser mot en hård och totalt hänsynslös brottslighet inte kan införas. Det är fortfarande mjuka, förstående och vårdande insatser som dominerar inom all brottsbekämpning.

Och att påpeka att utan den fullkomligt vansinniga massinvandringen från inkompatibla och våldsdominerande kulturer i Mellanöstern och Afrika hade vi inte stått här idag, är fortfarande tabu.

Att även skolan intas av de mångkulturella kriminella gängen är absolut inget att förvånas över. Det är bara ett led i en fullkomligt logisk brotts- och samhällsutveckling som för varje dag går allt längre åt helt fel håll.

Birgitta Sparf

Socionom, företagare och opinionsbildare.

Följ Birgitta på Facebook HÄR.