Är palestinaflaggan det nya hakkorset?

Ibland är det skönt att inte veta vad man står för, särskilt om man har fel. Särskilt om man har monstruöst fel. På så vis kan man på ett nästan magiskt sätt välja att forma verkligheten efter ens egna önskemål. Eller mer precist, att välja hur man uppfattar verkligheten. (Verkligheten själv bryr sig ju inte om våra önskemål). I dagens Sverige demonstreras detta bäst av det ständiga viftandet med hakkorsflaggan. Eller förlåt – jag menar palestinaflaggan.

Ibland har jag svårt att hålla isär de två flaggorna, då de ju står för samma unkna  judehat. Men intressant nog verkar de som viftar med palestinaflaggan ha märkligt lätt att skilja den från hakkorsflaggan. Eller kanske mer exakt, den ena halvan av de som viftar med den. För palestinaflaggan används ju av två olika men allierade grupper – invandrare från Mellanöstern och svenska vänsterextremister.

De invandrare från Mellanöstern som använder flaggan är väl medvetna om vad flaggan står för, och att med ”Från floden till havet, Palestina ska bli fritt” så menas ”judefritt”. De följer en gammal islamisk tradition av antisemitism som sträcker sig tillbaka till slaget vid Khaybar år 628 e. Kr, islams kanske första folkmord. Judehatet är helt enkelt en del av det kulturella bagaget man tagit med sig från hemländerna, där antisemitism är statsideologi.

Men de svenska vänsterextremister som viftar med flaggan är betydligt mer komplicerade. De verkar nämligen vara omedvetna om palestinaflaggans betydelse. Det är nästan imponerande att de missar det, när de står axel mot axel med folk som vrålar ”Khaybar, Khaybar, ya yahud! Jaish Muhammad soufa yaʿoud!” Men till deras försvar kanske de inte har tillgång till Google translate eller Wikipedia. Eller sunt förnuft. Denna oförmåga att se den antisemitiska rasismen är särskilt märklig med tanke på att samma personer ofta är som blodhundar när det gäller att finna andra exempel på påstådd rasism.

Det finns en intressant okunnighet om Mellanösterns kultur hos vänsterpersoner, vilket förklarar den entusiasm man har för massinvandring. Eller så kanske orsaksriktningen går åt andra hållet, och det är entusiasmen för massinvandring som leder till okunnighet? Det gäller som bekant att sticka huvudet i sanden om man har fel.

Om det inte finns någon sand tillgänglig att sticka huvudet i, så kan det räcka att vira en palestinasjal runt huvudet och sedan dra ned den över ögonen. På så vis kan man dölja för sig själv att det man viftar med inte är särskilt annorlunda än hakkorset. Och det är viktigt, för det finns ju inget man hatar mer än hakkorset.

Skillnaden mellan palestinaflaggan och hakkorset är alltså inte vad de står för, då båda står för judehat, utan om vad vänstern tror att den står för. Alla vet vad hakkorset är för något. Det klargjordes med all önskvärd tydlighet i andra världskriget med dess sextio miljoner dödsoffer. Palestinaflaggan är dock inte lika tydlig. Eller åtminstone så lyckas samma personer som aldrig skulle röra en hakkorsflagga ens på skämt missa vad den står för.

Det som hindrar palestinaflaggan från att bli lika avskydd som hakkorset är att den rörelse den representerar är långt mindre kompetent än nazisterna när det gäller att ställa till med ofog. Idag är judarna dessutom bättre på att försvara sig än de var på 30- och 40-talet. Låt oss hoppas att det fortsätter att vara på det viset.

Det hoppas nog också vänsterns Palestinaaktivister. Eller så borde de åtminstone det. Det vore synnerligen pinsamt för dem om de faktiskt uppnådde vad de kämpat för. Kalla mig naiv, men jag tror inte att de verkligen vill ha folkmord.

Men man ska vara försiktig med vad man önskar sig.