Anders Lindbergs ryggmärgsreflex

Aftonbladets Anders Lindberg säger många intressanta saker. Sällan avsiktligt, men ändå. Följande citat kommer från 2023: ” Jag tycker inte att koranbränningar på det sättet dom sker nu ska vara tillåtna. […] Därför att jag anser att koranbränningar är rasism. Jag är mot rasism. Svårare än så behöver man inte göra det.”

Nu sa Anders Lindberg visserligen att ”svårare än så behöver man inte göra det”, men det tänker jag nu göra. Jag tror nämligen att det finns goda skäl att titta närmare på frågan, åtminstone om vi vill upprätthålla ett civiliserat samhälle.  

Det finns mycket att vrida och vända på i det korta citatet. För det första så är det tveksamt om koranbränningar är rasism, och här är jag benägen att svara ”nej”. Man kan också ifrågasätta om Anders Lindberg faktiskt är mot rasism, eller åtminstone alla former av det.

Allt detta är intressant, men det jag vill fokusera på är hur Lindberg går från att han är mot rasism till att en rasistisk handling bör förbjudas. Här skiljer jag mig från Anders Lindberg. Inte på så vis att jag inte är mot rasism, utan att jag inte ser det som ett tillräckligt skäl att förbjuda rasistiska handlingar.

Lindberg ser det som en självklarhet att något han är emot bör vara förbjudet. Den självklarhet och tanklöshet han säger detta illustrerar något viktigt, nämligen en av de avgörande skillnaderna mellan vänster och höger.

Det är ingen självklarhet att man måste anse att något bör förbjudas bara för att man ogillar det. Det finns mycket här i världen som jag ogillar men ändå inte tycker bör vara förbjudet. Jag ogillar rökning, alkohol, vattenskotrar, islam, kommunism, klimathysteri, framtidsspekulationer, Aftonbladet och att folk inte håller med det jag skriver. Jag ogillar även rasism, åtminstone i ordets klassiska betydelse. Men jag tycker inte att något av detta bör förbjudas. Mer krävs för att det ska gå så långt.

Samtidigt förstår jag att Anders Lindberg tänker som han gör. Eller snarare att han känner som han gör, då jag tror att själva problemet är att han inte tänkt igenom det här. Det är högst mänskligt att vilja förstöra och förbjuda sådant man mot. Man är ju emot det man är mot! Men som så ofta är fallet är den naturliga reaktionen inte den rätta, och det uppenbara visar sig vara uppenbart fel om man tittar närmare. Mer krävs av oss om vi ska fungera i ett civiliserat samhälle.

Känslor är inte en stabil grund att basera politik på. Här krävs istället principer, lagar och regler. Och den viktigaste principen är här likhet inför lagen. Vi ska varken göra undantag för sådant vi gillar eller ogillar. Frihet måste vara mer än rätten att lyda, speciellt om den man ska lyda är Anders Lindberg. Frihet kräver att vi är toleranta, alltså att vi accepterar att folk gör som de vill snarare än vad ”jag” vill.

Om vi inte står upp för denna frihet lär vi få ett samhälle plågat av upplopp, mord och terror mot oliktänkande. Eller mer precist – vi kommer att fortsätta ha ett sådant samhälle.