Sverige utan S: Kronan 11 gånger starkare? 

SVT:s Plays dramatisering av industri- och finansmannen Jan Stenbeck påminner oss om hur Sverige såg ut efter 44 år med Socialdemokraterna vid makten. Regleringarna på 70- och 80-talet var omfattande och många gånger bisarra. Att mat inte fick serveras efter klockan åtta på kvällen var bara ett av Socialdemokraternas många påhitt. Frågan är hur Sverige hade kunnat utvecklas utan det socialdemokratiska förtrycket.

När Jan Stenbeck återvände till Palmes Sverige från USA i slutet av 70-talet blev han chockad. Nästan allt var reglerat och statligt kontrollerat. Till och med telefonerna stod under statens kontroll – det fanns endast ett alternativ: statens egna telefoner. Den som försökte ta in en egeninköpt telefon från utlandet riskerade att bli av med den i tullen.

Än värre var reglerna kring aktiebrev. Vissa svenska bolag hade aktier noterade på utländska börser med högre kurser, men att packa ner ett aktiebrev i sin resväska och ta med det utomlands klassades som kapitalflykt och kunde i värsta fall leda till fängelse.

Även kontanter var strängt reglerade. På 70-talet fick man bara föra ut 3 000-5 000 kronor per person, vilket senare höjdes till 10 000-15 000. Detta försvårade utlandsresor, och många försökte gömma pengar i kläderna. Tullpersonal hade på den tiden fullt sjå med att syna och sprätta. Straffet för den som åkte fast var förverkade pengar plus böter eller fängelse.

Skattetrycket var samtidigt extremt högt och i många fall helt orimligt. Jan Stenbecks död 2002 illustrerar systemets brister. Hans barn ärvde A-aktier i Kinnevik värda omkring 4 miljarder kronor, vilket skulle innebära en arvsskatt på 1,5 miljarder. För att betala skatten skulle arvingarna behöva sälja aktier och därmed förlora kontrollen över familjeföretaget. Dessa röststarka aktier kunde inte avyttras utan att förlora sitt särskilda röstvärde. Familjen lyckades till slut lösa situationen genom avancerade finansiella upplägg.

Kistner-fallet blev ett annat sorgligt exempel på arvsskattens konsekvenser. Kurt Kistner, medgrundare till Astra, avled 1987 och lämnade efter sig ett betydande aktieinnehav. Aktierna värderades för beskattning på dödsdagen. Kort därefter blev det börskrasch och aktierna störtdök. Arvingarna tvingades ändå betala skatt beräknat på det höga värdet och hade inget annat val än att sälja på bottennivåer. En stor del av arvet gick då förlorat.

Kontrollsamhället sträckte sig ända till hundar, som beskattades med vad som i dagens penningvärde motsvarar upp till 1900 kr per år. Kastrerade hanhundar fick en skattelättnad. Man ville minska antalet hundar i landet. Som bevis på att skatten var betald hade alla hundar ett metallmärke på halsbandet. 

Även handeln var hårt reglerad. Affärer tvingades stänga tidigt på lördagar och fick inte öppna alls på söndagar.

Socialdemokrater arbetade också för att begränsa medieutbudet. De ansåg att monopolet med två TV-kanaler och tre radiokanaler var tillräckligt, och några socialdemokrater hade idéer om att förbjuda parabolantenner. Först när de insåg att många invandrare – en växande väljargrupp för S – använde paraboler för att ta del av nyheter från sina hemländer, mjuknade inställningen.

Jan Stenbeck fann en smart väg runt TV-monopolet genom att etablera TV3 som en satellit-TV-kanal med sändningar från London. På så sätt lydde kanalen under brittisk medielag istället för svensk.

Det rika medieutbud vi har idag kan vi tacka Stenbeck för, men alla entreprenörer var inte lika envisa och riskvilliga som han. Hur många innovatörer och företagare gav upp sina idéer på grund av det hämmande socialistiska styret? Statistiken talar för att de var många.

Under 70-talet låg Sverige och Schweiz på ungefär samma nivå ekonomiskt. Sverige hade till och med ett försprång med sin tyngre industri. Valutorna var likvärdiga och båda länderna toppade internationella välståndslistor. Idag är situationen drastiskt förändrad – Schweiz ligger kvar i topp medan Sverige fallit till plats 12-15. Den schweiziska francen är idag värd mer än elva gånger den svenska kronan.

Utan 44 års socialdemokratiskt styre följt av ytterligare 33 år med vänsterpolitik hade Sverige kunnat ha en betydligt starkare ekonomi och en krona värd elva gånger mer. Låt den tanken sjunka in.

Den uppmärksamme som har sett SVT:s filmatisering av affärsmannen Jan Stenbeck noterade nog vilka huvudsponsorerna var: Just det, en av dessa var Tillväxtverket… Bara den lilla detaljen får nog Jan Stenbeck att le i sin himmel.