Rättsväsendet lägger hundratals miljoner på afrikanskt fall – gängbrottsligheten nedprioriteras

Den systemhotande gängbrottsligheten med över 60 000 aktörer, varav 14 000 bedöms som aktiva, har tagit ett järngrepp om Sverige. Skjutningar och sprängningar är numera vardag. Parallellt breder en omfattande bedrägerikultur ut sig som paralyserar företag och sprider misstro och rädsla bland befolkningen. Dagligen begås nya grova brott som förstör livet för tiotusentals brottsoffer per år. Men är det denna akuta nationella kris som Sveriges polis och domstolar lägger all sin kraft på?

Nej, under mer än ett decennium har omfattande resurser ägnats åt att utreda ett påstått folkrättsbrott i Afrika. I centrum för denna utredning står oljebolaget Lundin Oil med dess företrädare Ian Lundin och Alexandre Schneiter, som anklagas för att ha medverkat till krigsbrott i Sudan mellan 1999-2003. Detta i samband med oljeprospektering som Lundin Oil (senare Lundin Petroleum/Lundin Energy) planerade i dåvarande södra Sudan (idag en del av Sydsudan). När oroligheterna i landet blev för omfattande lämnade Lundin Oil landet. Endast en sju mil lång väg hann bolaget bygga, som invånarna sedan har kunnat nyttja.

Lundin-rättegången förväntas bli Sveriges längsta rättegång. Den har redan pågått i 1,5 år och beräknas pågå lika länge till. Den bygger på en utredning som är Sveriges näst största brottsutredning, 80 000 sidor – endast Palme-utredningen är större. Kostnaderna beräknas uppgå till hundratals miljoner – en kostnad som till stora delar måste betalas av skattebetalarna.

På vilket sätt Sverige kommer att bli ett tryggare och bättre land efter denna rättegång borde vara den första frågan att besvara innan åklagare och andra tryckte på startknappen för den här typen av mega-utredning. Den andra frågan borde vara: är en gedigen brottsutredning genomförbar efter 25 år?

Men inga av dessa frågeställningar ställdes. De sex åklagarna kör nu på för fullt, tre dagar i veckan, där utgången för åklagarna ser mörk ut. Trots 80 000 sidor utredning har den omfattande brister som advokat Magnus Ullman redogör för i tidningen Fokus, och som kan sammanfattas enligt följande:

• Gärningsbeskrivningen är ovanligt lång (13 sidor) men saknar konkreta påståenden om tid, plats och händelseförlopp för de påstådda folkrättsbrotten.
• Ingen brottsplatsundersökning har genomförts och varken polis eller åklagare har besökt områdena där brotten påstås ha begåtts.
• Det saknas fysiska bevis som foton på bombkratrar, splitter eller skadade personer som kan kopplas till tid och plats.
• Utredningen förlitar sig på rapporter från icke-statliga organisationer istället för konventionella polisutredningar, varav en (”Depopulating Sudans Regions”) uppges ha skrivits av en person som innan sin död förnekade att hon författat dokumentet.

I Sverige har åklagare en ”straffimmunitet”, det vill säga det går i princip inte att lagföra obefogade eller falska åtal. För att fälla en åklagare för falskt åtal krävs det att man kan bevisa uppsåt – att åklagaren medvetet åtalade någon som han/hon visste var oskyldig. Här finns det lagförbättringsarbete för regeringen att göra. Så även borde någon slags prioriteringsordning gälla för åklagarämbetet. Sveriges trygghet och väl först – därefter, i mån av tid och resurser, annat. När landet går bokstavligen i bitar på grund av den höga brottsligheten är det ansvarslöst, för att inte säga ett brott mot den svenska befolkningen, att lägga både tid och pengar på något som möjligen har skett för 20-25 år sedan, 12 timmars flygresa bort. Dessutom handlar det om händelser med anledning av ett långvarigt och invecklat krig, med flera inblandade parter och motsättningar. Att ett enskilt bolag skulle hållas ansvarigt för det fruktansvärda som kan ske i krig är högst orimligt. Är nästa folkrättsbrott, Ikea, som beslutade att öppna upp i Kiev, efter bedömningen att kriget i Ukraina inte var lika omfattande som tidigare? Hur många krigsoffer kan man hitta i samband med det? Kopplingar går ju att finna i absurdum – om man nu vill det.

Förresten; var är Carl Bildt? Varför är inte han åtalad? Han satt i Lundin Oil’s styrelse under en del av den aktuella perioden, från 2000 till 2006.

Man kan undra vad som ligger bakom allt detta. Att det snarare handlar om politik än juridik, har vi all anledning att tro. Annars skulle fler personer, däribland Carl Bildt, och fler bolag omfattas av åtalet. (Lundin Oil var inte ensam aktör på de tilltänkta oljefälten i Sudan.) Nära till hands ligger också detta svenska, ständiga storhetsvansinne. Sverige blev aldrig den humana stormakten som landets vänsterliberala politiker så länge strävade efter. En fällande dom, där ett svenskt bolag får bära hundhuvudet, innebär att dessa personer får iallafall möjlighet att glänsa på världsscenen.  

.