Northvolt: Korruption eller inkompetens?

Vad orsakade Northvoltkatastrofen? Korruption eller inkompetens? Båda, självfallet. Men konkursen tvingar oss ändå att ställa en uråldrig fråga: Var går gränsen mellan korruption och inkompetens? På ett sätt är frågan lätt att besvara – gränsen går mellan avsiktligt dåliga beslut och oavsiktligt dåliga beslut. Men även detta svar leder vidare till nya frågor om de faktiska förhållandena i Northvolt.

Både korruption och inkompetens frodas i komplexitet, där de kan gömma sig. Och nog finns det komplexitet i Northvoltskandalen så att det räcker och blir över. Northvolt har varit aktivt sedan 2015, hade en gång mer än 6500 och har fortfarande 5000 anställda. Miljarderna kommer från hundratals privata investerare och dussintals statliga aktörer och pensionsfonder, och företaget har varit aktivt i minst sex länder. Enligt nationalekonomen Magnus Henrekson kan konkursen ta tio år att reda ut, vilket är ungefär vad Saab och HQ bank tog. Företaget är djupt förankrat i Sveriges politiska elit, både till vänster och höger.

Men nu ligger allt i ruiner. Graden av korruption och inkompetens lär variera från person till person. De flesta av de tusentals som vid ett eller annat tillfälle har varit anställda på Northvolt, eller de tiotusentals som varit anställda vid någon organisation som haft kontakt med Northvolt, är definitivt inte korrupta. Vissa inblandade måste ha trott på projektet tills helt nyligen. Andra kan ha sett problemen, men trott att någon annan bättre informerad höll koll på det. Andra lär bara ha skött sin egen del av arbetet och inte brytt sig om den större bilden. Ytterligare andra lär cyniskt ha utnyttjat situationen till sin egen fördel.

För att dyka ännu djupare ned i komplexiteten så är det inte heller så att gränsen mellan korruption och inkompetens är klar ens inom samma individ. Det finns gott och ont i alla människor, och framförallt dumhet. När Northvolt grundades 2015 (som SGF Energy) så utgår jag ifrån att de flesta i ledande positioner hade åtminstone någon vag förhoppning om att det skulle fungera. (Kalla mig gärna naiv, det kan mycket väl stämma). Under resans gång så måste denna fromma förhoppning sakta ha dött och övergått i medveten korruption, antagligen via en period av förnekelse. Ta Northvolts vd Peter Carlsson, som sålde så många Northvoltaktier hans avtal tillät för 200 miljoner mellan 2019 och 2021. Det antyder att han redan då insåg att dessa aktier knappast skulle öka i värde.

Situationen påminner mycket om två andra skandalbolag på senare år, nämligen Elizabeth Holmes’ Theranos och Sam Bankman-Frieds FTX. Båda företagen var en gång värda miljarder men är nu upplösta och deras grundare sitter i fängelse. Theranos lyckades aldrig leverera de enkla och billiga blodprov man lovat, och FTX:s kryptovalutor… Tja. Folk debatterar fortfarande vad deras avsikter var.

Till problemet hör att skapandet av hype och optimism är en oundviklig del av företagande. Det är en stor styrka att folk tror att det går bra för ett företag, och ofta är detta nödvändigt för att det faktiskt ska gå bra för företaget. Den företagsledare som inte försöker bygga entusiasm och förtroende för sitt bolag gör inte sitt jobb. Det är alltså en plikt att predika hur förträfflig ens företag är. Eller man kan åtminstone lura sig själv att det är på det viset…

När det gäller Northvolt så tror jag inte att det är möjligt att de högst uppsatta individerna – sådana som Peter Carlsson, C. E. Lagercrantz och Harald Mix – inte medvetet har brutit mot lagen. Men samtidigt finns det inga gränser för mänsklig inkompetens, och som bekant blev hoppet kvar i Pandoras ask. Det är åtminstone teoretiskt möjligt att de ända till i onsdags trodde att de skulle lyckas få Northvolt på fötter och därmed rättfärdiga det förtroende man ljugit och fifflat till sig. Det lär bli svårt att bevisa motsatsen i domstol.

Den mänskliga förmågan till självförvillelse är så stor att vi kan tro oss göra gott samtidigt som vi begår de mest skurkaktiga handlingar. Främst är detta förknippat med nittonhundratalets kommunistdiktaturer, men riskkapitalister är inte på något vis immuna. Särskilt inte om de samtidigt ska rädda världen. Detta rykte och självbild som världsförbättrare är mycket farligt för omdömet och affärssinnet. Vi människor vill så gärna tro att vi är goda, och jag misstänker att det i det här fallet kan ha lockat långt mer än Peter Carlssons 200 miljoner.

När staten och kapitalet sätter sig i samma båt, och dessutom tar med lite klimatfanatiker så behöver man inte vara ett geni för att se att saker kan gå fel. Idag heter detta fel Northvolt.  

Jakob Sjölander