Linn Johansson: När den vita prinsessan plötsligt blev brun

Disneys nyversion av Snövit närmar sig premiären. Men molnen hopar sig över filmen, och ett lyckligt slut verkar allt mer osannolikt. Linn Johansson Leinonen förklarar.

Jag är född i början av 80-talet, höjdpunkten för Disneyprinsessor som räddades av ståtliga prinsar och som sedan levde lyckliga i alla sina dagar. Sjöjungfrun som hittade lyckan efter en glödande romans, Snövit som räddades av prinsen undan en maktgalen styvmamma, Askungen som togs ur ett liv i misär. Detta var vanligt i barnfilmer på den tiden. De traditionella familjevärderingarna lade grunden för dåtidens mästerverk. Men efter den 15:e april 2016 kom dessa mästerverk aldrig att vara densamma igen.

2016 släpptes den första live-action-versionen av en Disneyklassiker och kom att ändra dessa klassiker på en fundamental nivå. Med Djungelbokens live-action-version kom första filmen där wokemedia lyckats slakta något som setts i generationer på julafton och som avlastat föräldrar
under lata söndagsmorgnar sedan uppfinningen av VHS. I denna version väljer Mowgli att
stanna i djungeln med djuren istället för att återförenas med sitt folk – bland annat. Därifrån växte
problemet för varje film som kom.

Jag har alltid undrat vad tanken var när lilla sjöjungfrun utan vidare fick en plötslig attack av
melaninökning i huden. Varför det ansågs att det absolut var nödvändigt att denna klassiker skulle
slaktas av kvotering och inkludering.

Det är ju såklart inget fel med att göra filmer med svarta huvudroller, varsågoda! Problemet ligger i att de väljer att ändra filmklassiker för att passa moderna åsikter. Det är på samma nivå som att ta bort ordet ”negerkungen” ur Astrid Lindgrens klassiker Pippi Långstrump. Vi kan inte måla över historia, utan bör ha respekt för verken som gjordes och älskades av många.

Inte nog med det så valde Disney att göra om handlingen i flera aspekter. Erik får inte längre rädda Ariel, utan Ariel ska såklart rädda den stackars, veke Erik från häxan Ursula (i sann feministanda), varpå de seglar de sju haven tillsammans i sitt jämlika, feministiska förhållande, för det vore ju inte rättvist mot Ariel om endast hon får ge upp sitt liv för äktenskapet om de hade bott på land. Att hon hela tiden drömt och sjungit om att leva på land var tydligen irrelevant.

Den 19:e mars väntar Snövits live-action premiär. Här handlar det inte endast om hur problematiskt det var med lilla sjöjungfrun, eller det plötsliga rasbytet på Tingeling i Peter Pan, nej, här ändrar de rasen på huvudrollen i en film vars hela titel går ut på att huvudrollen är vit. Skådespelerskan Rachel Zeglers totala förakt mot klassikern och dess betydelse osar censur, cancelkultur och wokeism då hon spyr galla över allt vad Snövit handlat om sedan tidigare. Ja, Snövit har blivit de vänsterblivnas våta dröm med en ”färgblind ideologi” med en allt annat än vit Snövit, dvärgar som inte är dvärgar, och en total rewamp av handlingen.

Enligt Zeglers egna uttalanden så kanske prinsen inte finns med alls. Utdraget ur Wikipedia så har vi denna guldklimp om hennes medspelare Andrew Bernap som spelar prins Jonathan: ”But it’s really not about her love story at all, which is really, really wonderful. […] All of
Andrew’s scenes could get cut, who knows? It’s Hollywood, baby!”

Som om inte det var nog så valde de en huvudroll som öppet kastar kacka på Israel och skapade en spänd stämning mellan henne och hennes israeliska motspelare Gal Gadot (såklart den onda styvmamman), då Zegler inte kunde få nog av att politisera denna filmklassiker genom att ta chansen att uttrycka sitt orubbliga stöd för det islamistiska Palestina (mina ord, inte hennes).

Det som är nästan skrattretande är hur denna så kallade färgblinda ideologi egentligen endast ser färg. Det viktiga var aldrig att rätt person får jobbet oavsett hudfärg, utan att rätt hudfärg får jobbet oavsett om det är rätt person eller inte. Det intressanta är hur wokebrigaden egentligen alltid var de enda som såg hudfärg när det kommer till dessa klassiker, medan alla vi andra bara lät oss svepas med i en vacker kärlekshistoria.

Så vad tror ni? Kommer den kommande Lilo och Stitch, eller Moana kanske, att få ett rasutbyte
för att ställa in sig hos vänsterpacket och slippa galna, skrikande feminister som hotar om bojkott?
Nej, såklart inte, för där är ju huvudrollerna redan färgade, och det vore ju såklart fel att byta ras på en redan färgad person. Cultural appropriation, ni vet, för det gäller ju inte vita, för oss får man utesluta hur bäst man vill. Senast förra veckan såg jag något om att Disney tänker skippa woke-ismen i sina kommande filmer. Man kan ju bara hoppas.

Linn Johansson Leinonen (SD)

Student, politiker och samhällsdebattör

Följ Linn på Facebook HÄR.