Läkare anmäler gärna svenskar – men inte illegala invandrare

Läkare och lärare kräver att illegala invandrare ska få vård och skolgång utan risk att bli anmälda. En anmälningsplikt skulle skada samhällstilliten, hävdar de. Samtidigt ser vi hur samma läkarkår utan tvekan anmäler svenskar till Transportstyrelsen för alkoholkonsumtion – även när personen inte planerar att köra bil. Bilen kan stå parkerad och nycklarna inlåsta, men körkortet dras ändå in.

Enligt lag måste läkare anmäla misstänkt alkoholmissbruk. PEth-tester som görs efter en vanlig festhelg kan visa värden som resulterar i indraget körkort. Transportstyrelsen förnekar att detta händer, men till och med SVT har rapporterat om flera sådana fall.

Att vårdpersonal inte vill agera Migrationsverk är förståeligt. De vill ägna sig åt att vårda sjuka. Inte vara Migrationsverkets förlängda arm. Men samma fokus och vårdlust verkar inte infinna sig när det gäller svenska medborgare som riskerar att förlora körkort på grund av enstaka tester.

När regeringen föreslog en uppgiftsskyldighet som skulle innebära att myndigheter, vård och skola skulle anmäla illegala invandrare möttes förslaget av massiva protester. Oppositionen och vänstermedia fick tillfälle att tala om ”alla människors lika värde” och därmed hävda att alla i världen bör ha fri tillgång till svensk vård och skola.

Kritikerna av förslaget menade att det inte var vårdpersonalens ansvar att få ordning på migrationspolitiken. En allmän uppgiftsskyldighet skulle vara kontraproduktivt och skadligt. Det skulle resultera i att illegala invandrare skulle undvika att söka vård och gå till skolan. Förslaget kallades snabbt för ”angiverilagen” och den mediala stormen blev omfattande.

Till slut kapitulerade regeringen och begränsade uppgiftsskyldigheten till att endast omfatta sex myndigheter: Skatteverket, Arbetsförmedlingen, Kronofogdemyndigheten, Kriminalvården, Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten. Detta väcker frågan: Har inte ens dessa myndigheter tidigare anmält när de upptäckt illegala invandrare som försökt få ut bidrag från exempelvis Försäkringskassan? Är detta, den nya begränsade uppgiftsskyldigheten, alltså ett nytt förfaringssätt? Obegripligt.

Vi har nationsgränser och skattesystem av en anledning – för att definiera vem som ska betala för samhällstjänster och vem som har rätt att nyttja dem. Det betyder inte, att bara för att man tar sig in innanför dessa gränser har man fri tillgång till det som andra har betalat för. Det betyder också att alla, oavsett nationalitet eller medborgarskap, måste behandlas efter samma måttstock. Vi kan inte se mellan fingrarna för en grupp, den som kommer utifrån, och samtidigt vara benhårda mot den inhemska befolkningen, som dessutom finansierar skola och vård genom skatter. Det är fullständigt bakvänt och skadar den samhällstillit som kritikerna säger sig värna om.

Kritiken mot uppgiftsskyldigheten fick oförtjänt medvind – mycket tack vare svensk (vänster)media som drev på. Idén borde ha fått utvecklas mer. Det finns berättigade säkerhetshänsyn att ta när det gäller att veta vilka som befinner sig i landet. Om vi är överens om att Sverige är ett splittrat land så är just vilka som har rätt till svensk skola och vård en central del i den diskussionen. Skattemoralen är också en viktig parameter att ta hänsyn till. Hur stark är egentligen betalningsvilja för andra? Hur uthållig och tålig är den, är frågor vi bör ställa oss. 

Som det nu ser ut är den svenska rättstillämpningen selektiv. Illegala invandrare ges maximal hänsyn och skydd, medan svenska medborgare möts av misstänksamhet och restriktioner. När svenskar riskerar att undvika att söka vård på grund av rädsla för att bli av med körkortet, varför lyfts inte den aspekten fram med samma engagemang? Var är alla kritiker, kampanjer och protestlistor då?

Både alkoholister och illegala invandrare kan utgöra risker för samhället. Vi vill varken ha berusade förare eller okända, potentiellt farliga personer på våra gator. Men vi kan inte ha olika moraliska synsätt på utlänningar och den inhemska befolkningen, att läkarkåren är nitisk mot den delen som betalar och hjärtegod inför den andra som inte ens har rätten att vara i landet – det om något skadar verkligen samhällstilliten.