Jan Sjunnesson: New York 1979

Jan Sjunesson har hunnit med mycket under sina 66 år på jorden. Han har länge varit en viktig röst i skol- och invandringsfrågor, bland annat som chefredaktör här på Samtiden och grundare av SwebbTV. Här delar han med sig av ett utdrag ur sin dagbok från en resa till New York 1979. Mycket har förändrats, men mycket känns igen.

15 april, 1979. New York

Äntligen i New York City. Nu ligger 4–5 månaders stålar och 6–18 månaders resa framför mig. Den sista tiden har varit jobbig. Mycket strul och jobb. Men det är över nu. Kan inte fatta det än. Jävligt svårt att greppa att jag faktiskt är i USA, i N.Y.C. 

Efter att ha pysslat lite, supit och sagt ajöss till alla i veckor så känns det skönt att slippa familjen och strulet, förmaningar till förbannelse. På Arlanda fick jag vänta i 6 timmar på planet. Vi fick käk och så. Men ändå lång väntan. Hela tiden kände jag mig inte alls spänd eller gråtmild, bara registrerande alla fakta som finns under detta ekonomiska system. 

Massor med mat senare så slank jag igenom passkontrollen efter att ha blivit inkallad till ett undersökningsrum. Där fick jag visa upp vad jag hade i fickorna vilket var bland annat ett läppstift. Dessutom har jag ju örhänge i höger öra, bögörat. En kvinnlig kontrollant frågade om jag var gay vilket jag nekade till. Hon såg bister ut men släppte in mig.

På hotellet vid 47e gatan som jag valt efter Lundells låt USA (“Jag dricker en bourbon i Edisons bar på Forty Seventh Street”) fick jag ett billigt rum för 33 dollar. Vattnet smakar likadant här i New York som i Memphis, den där dan för fyra år sedan. 

Trots alla intryck så känner jag mig inte så exalterad. Man måste kanske vara två för att uppleva något, nä förresten. Nu ska jag slagga in.

16 april, morgon. New York

Sov taskigt pga. en hiss intill som skramlade. Drömde något men vad? Sov taskigt och vaknade halv åtta. Glodde lite på teve, duschade och nu försöker jag ringa Marc, Amelies vän Men det funkar inte.

Senare: Nope, men jag kom fram till Pathway Travel Agency till Suzanne Kaufmann alltså, Micke Ranerås och Adrian Honcoops kontakt. Men hon var inte inne. Tough luck.

Till sist svarade Marcs mor och jag fick numret till hans jobb. Det börjar ordna upp sig. Nu ska jag käka något och köpa en karta. 

Natt, 2:30

Ut på stan, gick omkring. Riktigt kul och inte alls farligt (tror jag).  På vägen så mötte jag svenskan Gitte Lindblom och engelskan Ann. Gitte kände igen min Fjällrävenryggäsck på andra sidan gatan och vi båda noterade att svenskar rör sig annorlunda än andra. Jag har utan att tänka på det registrerat hennes gång. Vi åkte upp i Empire State Building, klart läskigt för mig med svindel. I samma hus fanns Guiness Rekordboks spektakulära visningar. 

På en bar vid Central Park, som vi gick igenom med viss rädsla, fick jag till sist tag i Suzanne som ej bjöd hem mig! 6–7 telefonsamtal senare hamnade jag på YMCA. Det ska visst vara bögigt men än så länge ok. En man pratade med mig om kriget, aktier, politik, men jag var så trött, så trött. Lite sömn fick jag i alla fall fast det tog ett tag. 

Sen ringde jag Gitte och vi drog ut och åt middag, drack Southern Comfort. Hon trodde att hon kanske var med barn men skulle i så fall ta abort. Vi kom in på diverse schysst snack (bl. a om självmord). Hon var inte riktigt som jag trodde (nu står det en bög här utanför och visslar, dra åt helvete!).  Hon vill skriva (som jag) och har bra idéer. Mitt hjärta lät tala för sin apati mot (från?) flickor (och det höll i sig, inga större hiärtrörelser).

Vi tog en taxi till en biograf med filmen Hair. Hånglade lite. Där inne blev jag spattig av alla läskiga typer som sprang ut och in, nästan så att filmen blev svår att se. I och för sig var den inte så great, handlade om kapitalets uppsugning av proteströrelser. Blev mer skraj. Till sist kom jag i alla fall hit till YMCA men ska nog inte stanna här så länge.

21 april, morgon. New York

Efter att jag skrivit om de sista skälvande dagarna så gick jag ut i solen och köpte 2–3 öl och hälsade på Charles Stanley, konstnären som bor på 10th Street i Little Italy och som hippiekvinnan Cate Miodini introducerade mig till. 

Jag träffade henne nere i Greenwich Village på Spring Street Natural, en hippebar nere i SoHo. Hon satt vid bardisken och vi började prata om livet. Hon talade om antropologi och om att sätta upp en teaterpjäs om det fornengelska eposet Beowulf i norra New York State. Det lät knäppt men jag lyssnade artigt. Hon pratade än mer om alla möjliga flummiga saker men verkade inte hög, bara en excentrisk kvinna, kanske tio år äldre än mig och inte så vacker som hon trodde. Dessutom var hon gravid och hade ingenstans att bo förutom i sin Saab 99. Där sov jag två nätter med henne i passagerarsätet eftersom ratten tryckte mot hennes mage. Baksätet var fullt med jox. Sov illa kan man säga men det var samtidigt spännande.

I alla fall så tog hon med mig hem till Charles J. Stanley, Il Pittore Euforico eller Carlo Pittore som han kallade sig efter sina studier i Neapel under tidigt 1970-tal. Han var vänlig men inte mer. Lite avvaktande mot Cate som ville låna pengar. Jag hade redan betalt hennes mat men hon ville ha mer. Till vad framgick inte, utom till hennes ofinansierade pjäs som hon satte upp i samarbete med feministiska Barnard College vid Columbia University, påstod hon men de verkade inte stödja henne med pengar i alla fall. Jag lånade henne 60 dollar som hon lovade betala tillbaka. 

Nu är det fyra dagar sedan jag hängt med Cate och Charles konstnärsvänner. Jag gick med ölen ned till East Village idag för att hälsa på men vågade inte gå förbi en arg snubbe som blockerade dörren in till Charles lägenhet. Han insisterade på att jag skulle svara på hans ilskna frågor men jag vek undan. Till sist kom Charles ut som hade hört allt tjafs och bad honom gå därifrån. Jag fick komma in och se honom måla en tavla med ett motiv från baseboll, bara sådär. Ursnyggt.

Sedan tog jag mig hem hit till den lägenhet som jag bott i ett par dagar efter att ha hängt vid Allen Ginsbergs diktuppläsning The Plutonium Ode uppe vid Columbia universitetet, som dragit dit stadens hippies, radikaler och hangarounds. Som jag. Ett par vänsterstudenter som jag mött vid ett bokbord där hade bjudit hem mig till sig i Greenwich Village. De var aktiva i organisationen Marxist Humanists, en liten strömning under ledning av Raya Dunayevskaya, Trotskijs sekreterare. De gav ut nyhetsbladet News & Letters och hade möten. Vid mötet idag kom en kille med marijuana vilket var synd. Jag försökte prata med Cate och hennes vän Dave men kunde inte få fram något begripligt på fyra timmar. Min värd Peter Hudis förstod vad som hade hänt mig men kunde inget göra.

Cate somnade hos dem vilket inte var meningen. Peter och jag försökte resa upp henne men utan resultat. Peter misstänkte att hon gick på droger men jag var tveksam. Å andra sidan var han New Yorkbo och hade mer erfarenhet. Hon bar med sig stora tablettburkar med vitaminer. Vänsterkillarna kunde knappast slänga ut en gravid förvirrad kvinna så de tog motvilligt in henne men det var jag som dragit dit henne så jag kände mig skyldig. 

Nästa dag gick jag till Charles igen. Han påminner mycket om pappan i min värdfamilj i Arkansas. Samma humor. Vi hade en great dag, talade om dekadens, arschlen, konst, ja allt roligt. Jag var på spralligt humör sedan igår. Han målade en tavla som jag stod modell för, poserande som i Edward Munchs Skriket med händerna runt munnen men bakom ett galler (“a barking asshole”). 

Sedan gick jag rakt in i en gatufest med teater, musik och dans nere intill Washington Square. Där mötte jag två unga kvinnor och den enas mor, författaren Luiza Valenzuela, alla tre från Argentina. Vi ungdomar drack kaffe och pratade mest språk och länder. De bjöd in mig till en rockklubb senare på kvällen. Så jag drog tillbaka till Peters lägenhet och sen ut igen efter argentinskorna. Efter diverse vandringar runt stan, bland annat till mitt vattenhål i SoHo, hippiebaren Spring Street Natural, så hamnade vi tre hemma hos deras bekanta från Argentina. Ganska borgerligt och trevligt. Jag flörtade av gammal vana med den ena, Virginia.

22 april. New York

Min värd Peter Hudis var bakis denna morgon. Han, inte jag, fick stanna kvar och ta emot Cate och bära grejor. Jag gick till Central Park. Där fanns massor att se, lyssna på och uppleva. Jag låg en stund i solen och såg sedan marionettorkestern Bread ‘n Puppet. Superfina. Jag vill också bli en gycklare. Sedan gick jag ned till Charles i East Village och lagade köttbullar. Hemskt goda och han var väldigt förtjust. När vi hade som roligast så fick jag lämna honom för att hjälpa Cate med sin bil. Charles sa att hon har levt på andra i tre månader och att hon är galen. Tror fan det!

Sen strulade vi runt ett tag, bland annat hem till Peters hus.  Jag gick till Spring Street Natural och sedan upp till Suzanne Kaufmann som nu accepterat mitt besök. Där såg vi på teve. Jag hade läppstift, sjalett och ett långt örhänge från Uppsala. Cate går mig på nerverna och hon vet det nu. 

23 april. New York

Kevin och Tora som bor i samma lägenhet som Peter kom hem igår natt och det blev plötsligt trångt i deras trea. Även fast de inte säger det till mig så märks det att jag är i vägen. Jag sprang runt på flera banker och hamnade till sist nere på Wall Street. Där mötte jag en herre från YMCA (gay?) som visade mig börsgolvet uppifrån en terrass. Där nere sprang börsmäklare runt som om de var hjärtat i en stor bläckfisk. Enormt att beskåda kapitalismens centrum. Män och datorskärmar i ett intensivt utbyte.

Jag skulle träffa två svenskor, Annika och Gunlög kl. 14.30 men en man från Trinidad bjöd på tre öl och snackade politik. Sen tillbaka till Peters lägenhet. Efter lite tvungen stämning drog jag till Annalisa och Virginia. De bodde helmysigt hemma hos mamma Valenzuela som var där på författarstipendium från Argentina, en diktatur hon flytt från. Anar att Virginia kan var gift men det behöver inte vara ett problem. I alla fall så kanske de kan fixa jobb åt mig på en éstancia. Yallohoo!

27 april. New York

Besökte redaktionen för Seven Days, radikal veckotidning. De verkade tro jag var FBI-agent.

Hängde på rockklubben CBGB:s och såg nåt uselt punkband. Okänt. Skitigt ställe. Lite som The Marquee i London där Dagge och jag såg The Boys 1977. Mötte ingen. Kände mig som en turist. Och var det.

29 april. New York

Det måste bli ordning på denna dagbok. Wäll, jag ringde John Regnier, min kompis från Little Rock 1976 och han sa åt mig att samla citat i min dagbok för framtida litterära bruk. Det är ingen dum idé. Man kan smyga in dem här och där. Ok, om vi börjar med detta lilla café i SoHo, Café Borgia II, av italiensk typ liksom hela SoHo och Little Italy. Uteservering, thé med mjölk. Ett klart flumfik. Och sitter naturligtvis jag, fikaflummaren nr 1. Förbi mig går vackra kvinnor i alla åldrar. Théet smakar gott och solen tittar fram då och då. En jävligt fin dag faktiskt. Mer thé. Lite punkinslag i klädseln går att skymta. Italienska machotyper går förbi med stora mustascher. Femvåningshus med trappavsatser typiska för New York med en italiensk- amerikanska som sitter och tittar på söndagsturisterna. En del brackiga och tråkiga amerikaner. De tittar på mig och undrar om de tror sig se den store konstnären. Åtminstone vet jag en storkäftad gaphals som tror se sig själv här.

-Hur då? Vad ska det vara det för?

-Ok. Då får vi väl se vad den store Författaren kan samla ihop. Haha. Ärligt talat så kan det gå bra om jag verkligen ger mig den på det men det känns inte så nu. 

Knubbiga tråkamerikaner, solglasögonprydda, gick nyss förbi, ätandes sundaes. Brrr. Denna dag är dock skön. Jag ska kanske möta Cate kl. 17.30 vid Carnegie Hall. Antagligen är hon inte där. Fan det gör mig irriterad. Men så länge jag kan bo där så va fan. Det spelar ingen större roll förutom just nu. Jag är rustad till tänderna, fast trött. Lite mat, lite sömn, mycket sprit ibland, osv. Sant är att det har varit så sedan i mitten av januari i år. Och nu måste jag coola ner. Sova ut ibland. Ok. Denna sida skall ihågkommas som starten på slutet på början av min “bok”. Haha.

Jan Sjunnesson

Skolledare och journalist
Före detta chefredaktör på Samtiden och grundare av SwebbTV