Den gröna bubblan lever
Av Jakob Sjölander
21 mars 2025
Northvolt är på väg till de sälla jaktmarkerna, med 100 miljarder kronor i bagaget. Den gröna bubblan har fått en punktering, men än har den inte spruckit. Vilken är nästa gigant att falla?
Det finns hur många ”gröna” projekt som helst, både i Sverige och i utlandet. Det finns ju pengar och egopoäng att plocka. Men även med Northvolt ute ur leken så har Sverige fortfarande tre stora megaprojekt som hotar vår välfärd. Dessa är Stegra, Hybris, och vindkraftsindustrin. Låt oss gå igenom dem en och en:
Stegra
Stegra hette tidigare H2 Green Steel. Planen är att tillverka fossilfritt stål i Boden med hjälp av vätgas. Företaget har minst 75 miljarder kronor i finansiering, och 1500 anställda. Man har även fått statliga lånegarantier på minst 10 miljarder kronor. Bakom bolaget står främst Harald Mix och hans bolag Vargas Holdings, som även äger Northvolt.
Stålbranschen har (precis som batteribranschen) brutal konkurrens. Det är bland annat därför som Donald Trump nu gör sitt bästa för att skydda den amerikanska stålindustrin. Det är tveksamt om Stegra kommer att kunna producera stål till en konkurrenskraftigt pris.
Hybrit – eller hybris?
Hybritprojektet ska precis som Stegra tillverka fossilfritt stål med vätgas, fast i Gällivare snarare än Boden. Det är ett samriskföretag för LKAB, Vattenfall och SSAB. Alla dessa är statligt ägda, vilket betyder att ett misslyckande oundvikligen kommer att drabba svenska skattebetalare.
Ett problem för Hybrit (och även för Stegra) är hur otroligt energikrävande denna typ av stålproduktion kommer att vara, ens om den fungerar som tänkt. I två debattartiklar i Dagens industri (HÄR och HÄR) från 2022 så skriver professorerna Blomgren, Henrekson och Sandström att Stegra och Hybritprojekten kan förväntas kräva 80 terawattimmar per år. Detta är mer än hälften av Sveriges nuvarande elproduktion, och med en elkostnad på 1 krona per kilowattimme så kommer det att kosta 80 miljarder – varje år.
Dessa artiklar är nu nästan tre år gamla, men trots att både Stegra och Hybritprojekten har fortskridit så finns det fortfarande ingen lösning på problemet. Planen verkar vara att hoppas på ett gudomligt mirakel, att en ängel ska komma ned från himlen med en elkabel.
Det finns dock en ljusglimt. Detta är att Hybrit än idag främst är ett forskningsprojekt, så det återstår att se om det kommer att genomföras i verkligheten. Så sent som den 18 mars förlorade Martin Pei, som beskrivits som ”hjärnan bakom Hybrit”, sitt jobb på SSAB. Möjligtvis har man lärt sig något från Northvolt.
Det blåser snålt om vindkraften
Hybrits och Stegras energiproblem för oss naturligtvis vidare till vindkraftsindustrin. Enligt branschorganisationens egen årsredovisning gick hela tre femtedelar av bolagen med förlust till en totalkostnad på 13 miljarder kronor mellan 2017 och 2022. Om man sprider ut det över alla bolag blir det en förlustmarginal på 40 procent.
Vindkraften är alltså beroende av politiskt stöd, både direkt och indirekt. Det indirekta stödet levereras på flera sätt, bland annat att staten hjälper till med installation och den instabilitet i elnätet som vindkraften orsakar.
Men kanske ännu viktigare (och detta är något som vindkraften har gemensamt med de andra bubbelprojekten) är det förtroende statens inblandning ger privata investerare. Det är lätt att övertyga sig själv och andra att staten kommer att förse branschen med ännu mer hjälp i framtiden, särskilt om det gällde att undvika en katastrof. Med andra ord – man hade inte kunnat få det privata stöd man fått om man inte hade implicit och explicit statligt stöd som säljargument.
Den största kostnaden för vindkraften är att man för dess skull har handikappat andra kraftslag, främst genom nedläggningen av kärnkraften. Enligt en beräkning har denna nedläggning kostat Sverige 1000 miljarder, tio stycken Northvolt. Denna kostnad fortsätter att stiga varje dag, och kommer att ta ett rejält skutt när vi slutligen tvingas bygga nya reaktorer.
Övriga projekt
Ytterligare ett projekt signerat Harald ”Kreuger” Mix är Polarium. Detta är också ett batteriföretag, och även det är nu på fallrepet. Lyckligtvis hann herr Mix nyligen sälja aktier i bolaget för 628 miljoner kronor, så helt lottlös blir han inte. Halleluja! Lyckligtvis är Polarium betydligt mindre än Northvolt, och har bara 177 anställda och 1.3 miljarder i omsättning.
Ett av de mer blygsamma projekten som ”bara” har 1000 anställda är det kreativt namngivna företaget ”Wa3rm” i Östersund, där man tänkt odla tomater med spillvärme från serverhallar. Nu varnar en revisor för att verksamheten kan tvingas läggas ned. Ett socialdemokratiskt kommunalråd i Östersund kommenterar: ”Vi får budskapet att det inte finns anledning till oro”, så det finns definitivt anledning till oro.
Det ligger en intressant motsättning i statliga försök att förändra ekonomin, som är synnerligen relevant för den gröna bubblan. Detta är att om en idé (som en bilbatterifabrik eller vätgasstål eller spillvärmeodlade tomater) sannolikt är lönsam så behöver staten inte gå in och driva på. Det finns gott om rika affärsmän som vill bli ännu rikare och därmed går in med sina egna pengar. Alltså krävs bara statlig inblandning när en idé sannolikt inte är lönsam.
Med andra ord, om det funnits något hopp om att den gröna bubblan inte var en bubbla så hade det inte funnits något behov att pumpa upp den.
