Bidragsstaden Malmö trilskas när skattepengar ska sparas

När regeringen föreslår aktivitetskrav för försörjningsstöd reagerar S-styrda Malmö stad med typ: ”Okdå. Men bara om vi måste. För fy så jobbigt det låter”.

Sveriges bidragshuvudstad, som länge levt gott på andra kommuners pengar, klagar nu över besväret att behöva aktivera sina egna bidragstagare. S-Malmö uttrycker att det är besvärligt att behöva arbeta för att spara skattepengar. Malmöstyret, bestående av S ihop med L och MP, ser ”stora logistiska utmaningar” och ”omfattande förberedelsearbete”. Ännu märkligare: de oroas över att krav på aktivitet kan ”skrämma bort kommuninvånare från att söka bistånd”. Som om målet vore att maximera antalet bidragstagare, inte minska dem!

Och här ligger en hund begraven. Det framkommer när man läser på kommunens hemsida. Nästan lite malligt skriver de där: ”Malmö får 18 563 kronor per invånare år 2025. Med en befolkning på cirka 365 000 invånare innebär detta en total ersättning på 6,8 miljarder kronor, vilket är högst i landet.” Denna ”ersättning” som de syftar på är pengar från andra kommuner, dvs pengar som andra människor har tjänat ihop och som sen med tvång har skickats till Malmö. Det är alltså inget affärsupplägg som Malmö får det att låta. I Malmös prognos för 2024 var siffran för pengar utifrån ännu högre; 7,7 miljarder – vilket täcker drygt en fjärdedel av kommunens totala kostnader. Utan detta stöd hade Sveriges tredje största stad gått i konkurs. Ändå visar Malmö svagt intresse för att minska bidragsberoendet som tynger stadens ekonomi.

Vidare uppger Malmö att stadens förvärvsfrekvens ligger på knappt 67,1 procent. Det är lågt jämfört med rikssnittet på 71,4 procent. Istället för att lägga resurser och fokus på att förbättra sådana dystra siffror, verkar Malmö-politikerna tycka det är roligare att slösa pengar. Till exempel på en sex meter hög rosa enhörning (pris: 900 000 kr), arabiska filmfestivaler, ljudfiler om hur Malmö låter (485 000 kr), firande av utländska högtider, skejtparker, miljonbelopp till islamistiska organisationen Ibn Rushd, och, sen ovanpå det, en kravlös utdelning av pengar. Malmö stad gav tidigare, fram till 2020, även bidrag till illegala invandrare men stoppades efter en HD-dom. Nu ges pengar istället till organisationer som hjälper illegala migranter att stanna i staden.

Malmöstyret lyfter även fram att aktivitetskravet kan skapa ”målkonflikt” med ”förebyggande arbete”. Men vad förebygger man genom att låta människor få pengar utan prestation? Det utvecklas inte närmare. Formuleringen är så krystad att man nästan kan tro att Malmö vill ha bidragstagare.

Som SD:s Magnus Olsson träffande uttrycker det: ”Det är så typiskt att när nu SD och regeringen ser till att det äntligen görs något åt det utbredda bidragsberoendet så ska vänstern problematisera.”

I ett läge i Sverige, där 60 procent av alla med försörjningsstöd är utrikes födda, och där arbetslösheten bland dessa är nästan tre gånger högre än bland inrikes födda, krävs krafttag. Framförallt i Malmö där mer än en tredjedel är utrikes födda, 58% har utländsk bakgrund och arbetslösheten är näst högst i Sverige. När Malmös politiker möter förslaget med klagomål om att det är ”svårt” måste man fråga sig: Hur länge ska resten av Sverige finansiera Malmös ovilja att spara?

Ett nytt tänk måste in i denna sosse-ingrodda stad. Aktivitetskravet handlar inte om att straffa människor, utan om att bryta den onda cirkeln av bidragsberoende som socialdemokratisk politik skapat, både genom att importera arbetslöshet och sen låta dessa fastna i destruktiv sysslolöshet. Det handlar om att gå från bidragslinje till arbetslinje. Det är något positivt – inte negativt. Det betyder att Malmö stad måste ställa om, tänka om, göra annat än att anställa hundratals kommunikatörer, en skejtsamordnare(!), lägga miljoner av andras pengar på konstverk och kasta pengar på de som inte bidrar.

Det är hög tid att Malmö, som med tanke på det geografiska läget med storstaden Köpenhamn som granne skulle kunna bli en blomstrande stad, börjar arbeta för att bli en bidragsgivande, och inte en bidragstagande stad. Men för att det ska ske måste nog Sveriges regering lagstifta om att även Malmös vänsterpolitiker ska omfattas av aktivitetskravet.