Teodor Gustafsson: Borde Sverigedemokraterna fälla regeringen?

Mer än halva mandatperioden har gått. Med 18 månader kvar till nästa val börjar många sverigedemokrater blivit otåliga. Var är det utlovade paradigmskiftet? Röster höjs för att Jimmie Åkesson ska höja knytnävarna och fälla regeringen. Men är det rätt väg att gå?

När Sverigedemokraterna tecknade Tidöavtalet fanns ett antal tydliga prioriteringar. Det som internt i partiet liksom för väljarna framstod som viktigast var migrationen, kriminaliteten och energifrågorna. Det är rimligt att anta att bedömningen av Sverigedemokraternas hantering av mandatperioden kommer att bygga på utfallet inom dessa områden.

Men innan en sådan bedömning görs behöver man fundera på vad Tidöavtalet var för slags överenskommelse och på hur Sverigedemokraternas ageranden i förhållande till avtalet påverkar partiets möjligheter till framtida samarbeten. Kan man bryta ett samarbete mellan partier?

LÄS ÄVEN: Tummetott av paradigmskiftet – SD måste fälla regeringen – Samtiden

Tidöavtalet är ett samarbete menat att sträcka sig mellan riksdagsvalet 2022 och riksdagsvalet 2026. Om något av de fyra partierna under denna tid agerar på ett sätt som skadar samarbetet så svårt att det leder till regeringens fall är det ett stort misslyckande. Eftersom detta är det första formaliserade samarbete som Sverigedemokraterna befunnit sig i på riksnivå är det möjligt att partiet om de bröt samarbetet skulle förvisas till opposition för mycket lång framtid. Ingen skulle lita på Sverigedemokraterna.

Alla fyra ingående partier har ett mycket stort intresse av att säkerställa att samarbetet håller under hela mandatperioden. En stabil regering med en stabil riksdagsmajoritet vars grund håller hela den tänkta perioden är en fjäder i hatten för de ingående partierna. Det kommer också vara ett starkt argument i valrörelsen 2026. Väljarna ogillar politiskt stök.

Att bryta Tidöavtalet kräver alltså mycket goda argument. Det gäller för alla fyra partier.

Nu är situationen sådan att det finns de som anser att de förändringar som krävs för att ta sig an samhällets problem går så långsamt att Tidöavtalet bör frångås och regeringen fällas. Som argument anförs hög invandring, långsam ändring av medborgarskapslagen, wokeideologi som breder ut sig och fortsatt för låga straff för grova brott. Säkert påverkar de politiska omvälvningarna i USA också denna otålighet.

Till detta kan adderas att det tycks som att språkbruket mellan moderater och sverigedemokrater efter en period av närmande återigen glidit ifrån varandra. Att migrationsminister Johan Forsell uttalade sig så som han gjorde om ”mångkultur” bör ha förvånat även många borgerliga väljare. Under en period tycktes enighet om mångkulturens negativa effekter ha vuxit fram inom svensk mitten-höger.

Sverigedemokraterna ska mot bakgrund av detta bryta Tidöavtalet och fälla regeringen. Men sen då? Vad går förlorat och vad kommer hända?

Till att börja med finns flera stora vinster att plocka hem fram till valet 2026. Socialdemokraternas lotteriförsäljning ska beskattas och medlemmar i fackförbund ska få rätt att välja om de vill stödja Socialdemokraterna. Bara dessa två saker är avsevärda förändringar i svensk politik. Sen kommer den så kallade kvalificeringen till svensk välfärd vilken innebär att invandrare inte ska kunna ta del av svensk välfärd utan att först ha bidragit. Ett bidragstak ska införas och skärpta krav för medborgarskap klubbas i riksdagen. Det återstår också en hel statsbudget att förhandla.

Alla ovanstående saker riskeras om Sverigedemokraterna bryter Tidöavtalet. Dessutom kan man räkna med att ingen kommer vilja samarbeta med partiet under överskådlig framtid. Det går inte att samarbeta med någon som agerar på det viset. De borgerliga partierna kommer söka sig andra partners, och ingenting tyder på att Sverigedemokraterna skulle växa sig så stora att de kan agera själva. Politik kräver samarbete och kompromisser.

Så vad ska partiet då göra istället? Svaret är att man ska se till att få ut så mycket som möjligt fram till valet 2026. I samband med valet uppstår nästa möjlighet till strategiska beslut om framtida samarbeten. Sverigedemokraterna gjorde rätt i att acceptera att stå utanför regeringen denna mandatperiod. Men framöver gäller att sitta i regering eller att gå i opposition. Bara genom statsrådsposter kan partiet fortsätta förändra Sverige.

Man får inte allt som man vill i partipolitiska samarbeten. Sverigedemokraterna har bara ungefär två femtedelar av regeringsunderlagets röster. Det kommer man bli tvungen att acceptera helt enkelt därför att det är bättre att få igenom en del av sin politik än att inte få igenom någon alls. Det är den tråkiga verkligheten för ett parti som vant sig vid att vara i opposition.

Men det är också det som är det roliga. För nu händer faktiskt saker på riktigt. Att vara i opposition och uttala stora men betydelselösa ord är inte eftersträvansvärt.

Teodor Gustafsson