Teodor Gustafsson: Att politisera ett massmord

Sedan de tragiska händelserna i Örebro förra veckan har vänstermedia spekulerat vilt om rasism och nazism. Detta är djupt oansvarigt, skriver Teodor Gustafsson.

I skrivande stund finns det ingenting som tyder på att den man som mördade tio personer i Örebro drevs av ideologiska motiv. Det har hittills inte vid något tillfälle funnits något som tyder på det. Ändå har både politiker, debattörer och delvis journalister slagit knut på sig för att få det att framstå så.

Varför? Hur gjorde de? Och framförallt: Kommer de att be om ursäkt?

Det kan vara så att motiv som i nuläget inte är kända kommer fram genom polisens undersökning. Det är till och med sannolikt att vi framöver får en något klarare bild av vad som drev gärningsmannen, men kanske får vi aldrig ett så fullständigt svar som vi skulle önska. Det är mänskligt att fråga sig varför något sker, och att spekulera vid fikabordet kan för vissa ge tröst och gemenskap.

Men att offentligt dra ogrundade slutsatser om motiv är oansvarigt, och att försöka plocka politiska poäng är osmakligt. Detta gäller oavsett vilka motiv som framträder imorgon eller om en vecka. Spridandet av gissningar och klander är fel oavsett om man råkar gissa rätt om motivet.

Så varför gör man detta? När det gäller politiker och debattörer är det nog rättvist att tillskriva dem såväl välvilja som rent falskspel. När kulturskribenter i både Sveriges största morgontidning och största kvällstidning skriver att massmordet ska tolkas som en följd av förändringar av invandringspolitiken eller Sverigedemokraternas existens så tror jag att de menar detta. De söker en politisk dimension som de tror finns.

Naturligtvis är det djupt oansvarigt och felaktigt att sprida budskap som dessa när fakta saknas men de gör det för att de tror att det är rätt. Samma intention kan finnas hos Magdalena Andersson eller hos den vänsterpartist som bara timmar efter de första rapporterna om händelsen klandrade statsministern.

Det är dock naivt att helt utgå från motståndarnas välvilja. Politiker och debattörer som under en längre tid upplevt sig tillbakapressade av en verklighet där våldet och brottsligheten är kopplat till invandring ser vid en tragisk händelse som denna sin chans att hämnas. Nu ska politiska poäng plockas på att motståndaren är ansvarig. Här finns en dimension av kall strategi som är djupt osmaklig.

Ytterligare en grupps ageranden behöver granskas. Journalisterna. Det klart mest oansvariga agerandet stod TV4 för. De publicerade en privatpersons inspelning av någon som skriker något i den aktuella byggnaden. Själva påstår de att det som skriks är ”ni ska bort från Europa” och att det åtminstone kan vara gärningsmannen. Detta har sedan såväl i Sverige som internationellt spridits som en sanning. Tio ljudtekniker skriver i Kvartal att det inte är seriöst: ”Ingen i vårt yrke skulle kunna slå fast det.”

Vidare publiceras i tidningar kommentarer och nyheter vid sidan om varandra. Man låter en skribent framföra sin egen uppfattning att främlingsfientligheten i samhället och invandringsfrågan är orsaken till dådet samtidigt som förhoppningsvis mer sakliga nyheter presenteras intill.

Gällande mediernas agerande är kanske den snällaste tolkningen att de väljer att spekulera och dra fram vissa vinklingar därför att det säljer. Rasism och ideologisk fanatism drar klick och säljer prenumerationer. Den mer otäcka tolkningen är att det finns en agenda där medierna vill att det ska gå att ta politiska poäng på händelsen.

Det för oss över på hur man tar politiska poäng. Både debattörer och politiker har vid de flesta tillfällen valt att prata om invandrares ”upplevelse” av otrygghet och att de nu är ”utsatta”. Förutom att dessa personer på ett ganska nedlåtande sätt gör sig till talespersoner för alla ”invandrare” så kan man tycka att om inte den socialdemokratiska partiledaren satt i tv och sa åt folk att de skulle känna sig oroliga över ett rasistiskt motiv så hade ju inte något fokus varit på den frågan. Det finns nämligen hittills inget som tyder på ett sådant motiv.

Det finns något djupt oseriöst i detta sätt att resonera. Den 11 februari gick Säkerhetspolisen ut med ett pressmeddelande om att en person gripits misstänkt för terroristbrott. Ärendet rör ”våldsbejakande islamistisk extremism”. Här är det uppenbart korrekt att det finns ett ideologiskt motiv och personen är misstänkt för terroristbrott. När två svenskar sköts till döds i Bryssel kom det snabbt fram att gärningsmannen på medieplattformen X uttalat sympati för terrorsekten IS och att han säger sig döda svenskar för att ”hämnas muslimer”. Återigen är det klart att det finns såväl ideologiska motiv som terrorkopplingar.

I fallet med Örebro gäller hittills något annat. Den svenska mittenvänsterns vilja att se ideologiska motiv går att förklara men är djupt oseriös och oansvarig.

Kommer vänstern att be om ursäkt? De personer som spridit ogrundade spekulationer och skräck har skadat oss alla. De borde framförallt själva djupt och länge fundera över varför de gör detta. Oavsett vad som kommer fram av polisens undersökningar så var dessa spekulationer helt ogrundade. Naturligtvis kommer de inte att be om ursäkt. Men de borde fundera på vad de egentligen håller på med.

Teodor Gustafsson

Författare, aktuell med Utanförskap – En berättelse om främlingar