Sjölander: Tidöpartiernas vapenpopulism

Tidöpartierna har skjutit sig rejält i foten med den nya vapenlagen. Richard Jomshofs avgång från justitieutskottet har satt igång ett mindre inbördeskrig i Sverigedemokraterna, man har alienerat Sveriges jägare, och nu senast får till och med Centerpartiets Muharrem Demirok en möjlighet att framställa sig som vettig, ansvarsfull och landsbygdsvänlig när han kritiserar förslaget.

För nog verkar det lite märkligt att ge sig på halvautomatiska vapen som ser läskiga ut. Eller med ”militärt utseende”, som det kallas. Jag fick höra redan på dagis att man inte ska döma efter utseende. Något säger mig att framtida massmördare inte kommer att avskräckas för att de inte kommer att se tillräckligt coola ut på Instagram.

Ett alternativt förslag vore att införa krav på extremt ful design på alla vapen. Låta konstfacksstudenter bli vapendesigners. Vapnen ska färgas chockrosa. Drömfångare och gosedjur måste hängas från varje gevärspipa. Alla ska skämmas över att hålla i ett vapen.

Bättre pudla än illa fäkta

Samtidigt lär det bli svårt för Tidöpartierna att pudla. Det vore alltför tydligt att det är vad man gör. Att erkänna att man gjort fel blir svårare ju större katastrofen blir. Mina tankar går till Kjell-Olof Feldts berömda rader om löntagarfonder: ”Löntagarfonder är ett jävla skit / Men nu har vi baxat dem ända hit”.

Det blir värre desto djupare man gräver ner hälarna. Jag misstänker att det är bäst för Tidöpartierna att ge sig så fort som möjligt. Vi minns alla hur mycket stryk stackars Ebba Busch fick av gubben Esbjörn i ”kampen om huset” innan hon tvingades kapitulera.

Allt gick så fel…

Men det var ju inte alls menat att gå så här.

Tidöpartierna har kritiserats för att deras brottbekämpning är mer prat än handling. Man skulle kunna bemöta den kritiken genom mer handling, men handling är jobbigt. Och dessutom svårt när man måste hålla liberalerna glada.

Örebromassakern tycktes ge en lösning. Nu kunde man slå näven i bordet i en fråga man inte förväntade sig något motstånd. Vänstern gillar allt regleringstvång, och de flesta väljare vet inte så mycket om vapen, och jägare är laglydiga individer som följer även dumma lagar. Ett enkelt och billigt sätt att plocka pluspoäng hos väljarna, tänkte man. Ett sätt att visa maximal handlingskraft som bara krävde minimal handlingskraft.

Detta är ett typexempel på ett populistiskt förslag. Alltså ”populism” i ordets ursprungliga bemärkelse, som orealistisk eller verkningslös politik i syfte att göra sig populär. Idag har populism annars kommit att betyda ”höger” eller ”politik-jag-vill-kalla-nazistisk-men-det-vore-för-uppenbart-dumt”.

Ingen skulle väl våga motsätta sig en skärpning av vapenlagstiftningen efter händelserna i Örebro? Men nu visade det sig att vissa vågade det. Ganska många faktiskt. Ajdå.

Den impopulära populismen

Det populistiska vapenlagsförslaget genomskådades. Jägare är kunnigt folk. Dessutom har jägarna länge jagats av byråkrater, politiker och media, så de var redo att försvara sig.

Något som gjorde jägarna extra arga var att ett förbud mot halvautomatiska vapen med militärt utseende faktiskt funnits tidigare, men hävts så sent som 2023. Många jägare har därför nyligen köpt sådana (dyra) vapen. Det är lätt att förstå att de blev förbannade när förbudet återinförs. Eller borde ha varit lätt att förstå.

Jägarna och deras allierade lyckades ställa till med så mycket bråk att även vanligt folk började uppmärksamma frågan. Och nog syns det att ett förbud mot ”coola vapen” är ganska tandlöst om man bara tittar efter lite. Populism fungerar inte om folk märker att det är populism, och inte symbolpolitik heller.

Länge har vänstern anklagat Tidöpartierna för att vara populistiska. Nu har man faktiskt givit dem rätt. Men ironiskt nog verkar populismen inte vara populär.

Tusan också.

JAKOB SJÖLANDER