Migrationsministerns mångkultur
Av Tina von Schinkel
22 februari 2025
Sverige är ett mångkulturellt land och kommer att vara så även i framtiden. Det är migrationsminister Johan Forssells (M) bestämda uppfattning, vilket han har gett uttryck för både i en intervju med Aftonbladet och i SVT:s 30 minuter.
Hög invandring under de senaste 10-20 åren har inneburit stora samhällsproblem, säger han, men klarar vi bara av att förenas under några viktiga värderingar, håller oss till samma lagar och till svenska språket så blir allt frid och fröjd. Olika kulturer eller olika religioner är inte problemet, menade Johan Forssell. Olikheter berikar.
Här får vi alla ta ett djupt andetag. Inte vråla ut vår ilska. Det får sällan gehör. Däremot är det svårt att inte låta bli att både bli upprörd och besviken – på Moderaterna – igen! Vad är det de inte förstår? När ska de sluta tro att människor från världens alla hörn vill vara som vi svenskar, vill tänka som oss, ha samma måttstock på vad som är rätt och fel och, kanske framförallt, vill vara lika accepterande som vi?
Innan Johan Forssell, som (dessvärre) är Sveriges migrationsminister, myntar och stämplar Sverige som ett mångkulturellt land, borde han göra en bedömning av hur det begreppet mottas av ALLA grupper i Sverige.
Först och främst, vill svenskar ha mångkultur? Det finns säkert en del som tycker det är fortsatt spännande. Men överlag kan vi nog ta för givet att majoriteten är redigt trött på det. Priset har varit för högt.
Och de som valt Sverige som land att bosätta sig i. Är de beredda på att omfamna mångkulturens innebörd? Vad tycker de om den svenska kulturen som bygger på frihet, att alla väljer fritt vem man vill ha en nära relation med, om man vill äta fläsk eller inte eller att kvinnor själva väljer om de vill svepa in sig i schalar eller inte? Accepterar dessa grupper det liv som vi svenskar lever? Att vi jobbar, super på helgerna, slår klackarna i taket när musiken är på, har hundar som husdjur och har en förtröstan och tro på statliga institutioner och det svenska samhällets uppbyggnad där vi alla bidrar i den mån vi förmår. Är alla med på tåget när det gäller den delen av mångkulturen?
Troligtvis inte. Annars hade vi inte haft de problem som Johan Forssell konstaterar att vi har. Många av dessa grupper vill inte alls ha mångkultur. Tvärtom, de vill ha monokultur, sin egen kultur.
Så varför fortsätter Johan Forssell att tjata om mångkultur när vi sitter med facit i hand och inser att det faktiskt inte fungerar? Antingen har Sveriges migrationsminister kastat in handduken. Han inser att problemen är så svåra och så omfattande att bandet inte går att backa. Han kan också ha gjort bedömningen att det motsatta kan vara direkt farligt, att börja bråka med flera av dessa grupper kan innebära ökad risk för dåd av olika slag.
Eller så är han bara ute och röstfiskar. Väljargruppen utrikesfödda och de med utländsk bakgrund växer för varje år – av politiska skäl. Inte heller här har regeringen och Moderaterna förstått och satt stopp. Förra året beviljades ca 220 nya medborgarskap per arbetsdag. Socialdemokraterna jobbar för att blidka den gruppen och har anpassat sin politik därefter. Men att Moderaterna skulle välja samma väg är ett tecken på svaghet, att de bortprioriterar det som är det viktigaste för Sverige, nämligen det svenska – svenska värderingar, svensk kultur och det svenska folket.
