Fredrik Reinfeldt får rött kort

När Fredrik Reinfeldt klev av scenen på valnatten 2014 efter förlusten mot Stefan Löfven blev folk rejält sura. Han gav upp utan fight, försökte inte ens fixa några samarbeten eller överenskommelser – han bara lämnade. Många trodde då han skulle satsa på en internationell politisk karriär. Istället valde han en helt annan väg som skulle reta upp ännu fler.

Som så många andra uttjänta toppolitiker hoppade han på konsultkarusellen. Startade eget bolag och plockade upp några fina styrelseposter, bland annat som senior rådgivare åt Bank of America Merrill Lynch. Han som en gång mässade om att ”öppna era hjärtan” i migrationsfrågan började nu casha in på föreläsningar om ledarskap och samhällsutveckling(!). I början rullade pengarna in, men räkningen för hans gränslösa politik hann ikapp honom.

För migrationen hade sitt pris – även för Fredrik Reinfeldt. Folk såg med egna ögon hur Sverige förvandlades, från ett tryggt och händelsefattigt land till ett ställe med dagliga våldtäkter, överfall, bomber och skjutningar. Det sved till slut även för Reinfeldt – glorian började hamna ordentligt på sned och plötsligt var hans tjänster inte lika heta längre.

Just när de flesta fattat, att Reinfeldt bar ett tungt ansvar för Sveriges omvandling, då väljs han i mars 2023 till ordförande för Svenska Fotbollförbundet. Kritiken haglade direkt. Supportrarna rasade, fotbollsprofilerna skakade på huvudet, och gräsrötterna inom fotbollen var i uppror. Men pamparna på förbundsmötet struntade blankt i det och röstade igenom honom med stor majoritet. Bara tre ombud vågade säga nej.

De försvarade valet med att Reinfeldt hade fina internationella kontakter som skulle göra Sverige till värd för ett fotbolls-EM eller något sånt. Det blev inte så. Istället blev det bråk och tjafs. Nu blir han inte omvald, och alla de där banderollerna, tifon, på läktarna som krävt hans avgång kan äntligen slängas i soporna.

Fotboll ska inte vara någon pensionärsklub för avdankade politiker, särskilt inte för sådana som inte velat Sverige och svenskarna väl. För säg vad man vill om Reinfeldt, men något hände med karln. Från att ha varit en vass politiker som städade bort en del socialism och fixade avregleringar som gynnade svenska intressen, började han nästan se ner på Sverige och svenskarna. Hans uttalanden kom som små bomber – som att vi svenskar skulle förstå att landet inte var vårt utan tillhörde alla som valde att flytta hit. Och, att han hade minsann flugit över Sverige och sett att det fanns gott om plats för fler. Det var så knäppt att folk knappt trodde han menade allvar.

Nu har åtminstone svensk fotboll chansen att resa sig igen. Det är positivt. Men för Sverige räcker det inte med att bara byta ut en chef eller två. Det krävs en rejäl storstädning av hela systemet – myndigheter, förvaltning, alltihop och hela tänket. Den resan är till viss del påbörjad. Men den tar lång tid, och blir den avbruten på vägen av en ny Reinfeldt eller annan socialliberal typ, lär vi aldrig se en riktig förändring.