Expressen döljer varför Taylor Swift utbuades

I en artikel i Expressen kan man läsa om att Taylor Swift blev utbuad på årets Super Bowl – finalmatchen i amerikansk fotboll som har blivit USA:s största sportevenemang och en händelse som går långt utanför själva sporten. Men varför sångerskan blir utbuad framgår inte av texten. Däremot får man veta att president Trump hånar henne.

Att Taylor Swift är en av världens mest framgångsrika artister och låtskrivare vet de flesta, liksom att hon har starka band till sina fans (kallade ”Swifties”). Men att hon även bedriver politisk opinionsbildning nämns inte i Expressens artikel. Inte heller att hon strax före det amerikanska valet tog avstånd från president Trump och lovordade Kamala Harris. Självklart var det ett dråpslag för Trump att få världens största influencer emot sig. Den skriftliga striden dem emellan trappades upp, och Trump skrev uttryckligen att han ”hatade” Swift. Att de två ogillar varandra har undgått få – möjligen Expressen som ”missade” att förklara varför publiken buade på finalmatchen.

Som av en slump missade Expressen också att nämna att när Trump – som gjorde historia genom att vara den första presidenten att närvara vid Super Bowl någonsin – syntes på storskärmarna, jublade publiken.

Det finns förklaringar till varför svenska medier så ofta väljer att inte ge hela bilden. För svenska medier är det viktigare att lyfta fram sin egen politiska hållning än att beskriva verkligheten som den är. I USA uppskattar många människor Trump – det var väl också därför han vann valet. Men det faktum vill inte svenska medier förmedla. Svenska medier ogillar Donald Trump och vill att svenska folket också ska ogilla honom, vilket man gör genom att konsekvent skriva artiklar som ger bilden av en president som folket inte vill ha. Det kallas agendasättande journalistik.

När Peter Wolodarski tillträdde som chefredaktör för DN – som har samma ägare, Bonnierkoncernen, som Expressen – 2013 sa han uttryckligen att tidningen skulle satsa mer på agendasättande journalistik. Det har sedan dess varit ett tydligt drag hos flera aktörer inom svenska medier. Nackdelen är att vi blir förda bakom ljuset. Vi förstår mindre och mindre av vad som händer i vår omvärld. Vi missar sammanhangen och förstår inte resultaten.

Det är naturligtvis allvarligt, även om det denna gång handlar om något så enkelt som vem som fick publikens burop och vem som hyllades. Men på sikt, där artiklar på artiklar och nyhetsinslag på nyhetsinslag med samma enkelspåriga budskap staplas på varandra, blir denna typ av journalistik ett direkt demokratihot. Vi får helt enkelt ett för klent underlag för att kunna bilda våra egna politiska uppfattningar och göra våra val. Det var inte det som var tanken med de fria medierna.

_{(Foto: Wikipedia)}