Det är svårt att vara god. Det är också svårt att hålla nere sina koldioxidutsläpp. Kanske för att dessa två egentligen är samma sak?
Det främsta skälet till att det är svårt att vara god är alla frestelser som vi möter på livets väg. Dessa lockar oss ständigt att öka våra utsläpp. Det kan vara sådant som att äta kött, skaffa barn, andas, åka bil och så vidare. En av de största frestelserna är att flyga. För är livet verkligen värt att leva om man inte kan bränna iväg till Berlin, Thailand, eller varhelst den senaste COP-konferensen ska hållas?
Det finns en berömd lösning på folks korrupta önskan att flyga, resa, och ha roligt: flygskam. Men som vi ser så hjälper inte det. Folk flyger ändå. Skammen fungerar i själva verket som ett avlatsbrev. Det är en tom ursäkt som sedan tillåter oss att begå nya brott.
Ibland är det bara tvånget som kan skydda oss från frestelser. Det är ju det hela miljörörelsen bygger på. Men hur ska vi tvinga folk att inte flyga? Folket skulle ju göra uppror om man hindrade dem. Plebejerna är arga nog över flygskatten som främst har den effekten att flygandet blir något för de rika.
Men det finns en lösning – vi lurar helt enkelt folk att förbjuda sig själva att flyga. Hur? Vi inrättar ett flygförbudsregister där man kan skriva in sig själv. De som finns där ska inte kunna passera svenska flygplatser.
Hur länge detta flygförbud skulle gälla borde vara frivilligt. Vissa skulle kanske kunna göra förbudet permanent, eller kanske tio år, eller ett år. Detta vore ett bra sätt att hålla nyårslöftet. Det viktigaste är att man inte kan ta tillbaka sitt flygförbudslöfte när man väl avgett det.
Att man inte kan göra avkall på sitt flygförbudslöfte ska även gälla för överheten. Särskilt miljöministrar. Inga undantag ska göras för folk som Per Bolund som verkligen känner att de måste bränna iväg till Glasgow för att rädda världen. De får lära sig att simma. Med ett sådant här system kommer framtida miljöministrar bjuda på fin underhållning under kommande år, när de ångrar att de registrerat sig nu när de ”måste” resa jorden runt.
Som läsaren säkert anar så föreslår jag denna reform främst för att sätta miljöalarmisterna på plats. De ska tvingas sätta handling bakom sina ord. Flygskam är för lätt att undslippa – faktiskt verkar huvudsyftet med denna skam vara att tillåta de som känner denna skam att känna sig bättre än vi som inte gör det. Varje gång vi träffar någon arrogant miljöalarmist kan hederligt folk lite försynt fråga om denne skrivit upp sig på flygförbudslistan.
Visst finns det vissa problem med den här reformen. Den största är ju att vi aldrig kommer få någon paus från miljöaktivisterna. När de är i Thailand eller på klimatkonferenser så får vi vanligt folk lite lugn och ro. Men å andra sidan har vi själva möjlighet att flyga ifrån dem.
Vi bör ju också tänka på thailändarna. Som Greta Thunberg så grundligt demonstrerat de senaste åren så blir folk lite trötta på miljöfanatikerna. Vi har ett ansvar att skydda världen från nya Gretor.
Jakob Sjölander