Kriget i Ukraina fyller tre år i februari. (Om man inte som en patriotisk ukrainare räknar dess start från 2014). Förödelsen är stor, och även om alla siffror är osäkra så skulle det vara optimistiskt att tro att dödssiffrorna kan hållas under 500 000.

Frågan är hur länge kriget kan fortsätta. Donald Trump har som bekant lovat att snabbt göra slut på det. Även om han i vanlig ordning har hånats för detta så är det inte helt orealistiskt – båda Ukraina och Ryssland börjar tröttna.

Trots våra många problem är västmakterna totalt överlägsna Ryssland. Även om Trump skulle göra slut på allt stöd till Ukraina, så har EU och Storbritannien mer än åtta gånger högre BNP än Ryssland. Det är alltså ingen absolut brist på resurser som är problemet, utan snarare en fråga om politisk vilja. Västerländska politiker prioriterar vindkraftverk, genuscertifieringar och sina återvalskampanjer före Ukrainas frihet.

Men när det gäller Ryssland så finns det klara gränser för de tillgängliga resurserna. Frågan är bara hur nära man ligger dessa. Det är klart att den ryska ekonomin är ansträngd och att sanktionerna har ett visst bett, men samtidigt ska detta inte överdrivas. Faktum är att den ryska ekonomin växte med kanske 4% förra året. Det är en imponerande siffra, och definitivt inte bara propaganda.

Men det finns definitivt mer att säga. Tillväxten för 2025 förväntas vara klart lägre än 2024. Tillväxten kommer dessutom från sådant som pansarvagnar och missiler, som inte gör det lättare att vara ryss. Ryssland hade redan före kriget demografiska problem, vilket nu syns i en massiv brist på arbetskraft både i den civila ekonomin och brist på kanonmat i armén. Rubeln skakar. Inflationen är hög.

Kan den ryska ekonomin kollapsa? Ja, definitivt. Kommer den faktiskt att göra det? Och om den gör det, hur lång tid kommer det att ta? Låt mig ge ett klart och tydligt svar på denna fråga: Ingen aning.

De pessimister (eller optimister?) som tror på en rysk seger argumenterar ofta utifrån ryska framryckningar under 2024. Dessa är dock inte särskilt imponerande, åtminstone inte om man räknar vad de har kostat i blod. Frontlinjen ligger mestadels kvar där den länge legat, och det inkluderar den ukrainska ockupationen av delar av Kurskregionen. Denna är visserligen mest symbolisk, men det säger ändå något att Ryssland inte lyckats driva tillbaka ukrainarna trots att flera månader har gått.

Till saken hör att framgångar på slagfältet inte nödvändigtvis kompenserar för ekonomiska problem. Det är fullt möjligt att vinna varje slag och ändå förlora kriget. Något liknande hände Tyskland under första världskriget. Så sent som våren 1918 kunde man göra stora framryckningar, men det hjälpte inte när ekonomin kollapsade på hemmafronten och det inte längre kom nya rekryter, mat, ammunition, eller vapen till arméerna. De allierade satte aldrig sin fot i Tyskland, men vann ändå kriget.

Krig är jobbiga saker. Det finns en gräns för hur mycket ett land orkar med det.