Vem är egentligen minister, Jimmie Åkesson eller Johan Pehrson? Ja, det var det nog många som undrade efter att ha lyssnat på utbildningsminister Johan Pehrson (L) i den senaste veckans partiledardebatt (15/1, -25). Han frågade vad Jimmie Åkesson skulle göra för att öka den högkvalificerad arbetskraftsinvandringen till Sverige.
Jimmie Åkesson gav svar på tal och undrade om det inte skulle vara det omvända, att det är han som ställer frågorna och utbildningsministern ger svaren.
Jimmie Åkesson betonade att det var märkligt. Att det var han som ville veta vad Johan Pehrson gör för att garantera kompetensförsörjningen i Sverige? Om det kan vara rätt att bygga Sveriges välstånd på idén att människor från andra länder kommer till Sverige? Om varför Johan Pehrson inte istället fokuserar på de människor som redan befinner sig i Sverige, hur de bäst kan skola sig för att bli attraktiva på arbetsmarknaden?
Jimmie Åkesson kunde ha fortsatt, om han haft mer talartid, kring vad Sverige ska göra när nästan en halv miljon människor är arbetslösa, när arbetslöshetssiffran ständigt ligger runt 7-8%, när bidragen är så höga att jobben inte attraherar och när inkomstskatterna får människor att jobbar mindre.
Så klart ställde inte Johan Pehrson sin fråga till Jimmie Åkesson för att vara dum, eller för att han har hamnat i samma infantila tankegångar som Annika Strandhäll och andra socialdemokrater som outtröttligt envisas med att kalla regeringen för ”SD-regeringen”.
Det är snarare så att Johan Pehrson kan ha blivit influerad av organisationen Svenskt Näringsliv som länge har ogillat regeringens nya regler om ett lönegolv på minst 28 480 kr/mån för att kunna ansöka om arbetstillstånd.
I en text från 4 december 2024* varnar Svenskt Näringsliv för att andelen avslag på arbetstillstånd har ökat med 34-46% inom restaurangbranschen och 28-49% inom städbranschen sedan den nya lagstiftningen infördes. ”Många företag vittnar om att lönegolvet har lett till ökade svårigheter att fylla vakanser och försämrad lönsamhet”, skriver Svenskt Näringsliv, och tillägger att om lönegolvet höjs ytterligare kan det bli ”…omöjligt att rekrytera personer från tredje land…”.
Det är självklart att lönsamheten går ner när billig arbetskraft försvinner. Det var ju det som var hela grejen. Affärsverksamheter som bygger på billig arbetskraft för att deras kalkyler ska gå ihop, är oseriösa. Sådana företag ska bort.
Man kan tycka att Svenskt Näringsliv bör ta någon form av samhällsansvar. Att de bör fundera på konsekvenserna om det fuskas med arbetstillstånd, eller hur Sverige utvecklas om andelen tredjelandsmedborgare blir stor i ett litet land som Sverige. Men det gör de inte – av den enkla anledningen att det inte är deras uppgift. Deras uppgift är att värna om företagarna.
Johan Pehrson däremot, som är Sveriges utbildningsminister, borde förstå detta. Hans SKA se hela bilden. Hur hela Sverige utvecklas och påverkas när andelen svenskar blir mindre och mindre. Att rikta frågan till Jimmie Åkesson, om vad han ska göra för att öka arbetskraftsinvandringen är märkligt.
Men Johan Pehrson kanske bara ville höra Åkessons svar. Så slapp han formulera det själv. Som Jimmie Åkesson sa från talarstolen: ”Gör ditt jobb, Johan Pehrson!”
*https://www.svensktnaringsliv.se/sakomraden/arbetsmarknadspolitik/sa-hart-har-lonegolvet-slagit-byrakratisk-rora_1224303.html