Det är på tiden att statsminister Ulf Kristersson och justitieminister Gunnar Strömmer kallar bombdåden och skjutningarna, som har blivit vardag i Sverige, vid deras rätta namn: inhemsk terrorism. Men ord måste också gå till handling. Hade de gjort det från dag ett när de tillträdde hösten 2022, hade de sparat mycket dyrbar tid. Då hade de sluppit utredningar, debatter och kritik. Moderaternas försiktighet kan komma att kosta dem valvinsten nästa år.

Den gängbrottslighet som vi har fått till följd av en långvarig, okontrollerad massinvandring är att likställa med terrorism. Terroristbrottslagens fjärde paragraf beskriver vad ett terroristbrott är. Den säger att den som uppsåtligen försöker skada eller allvarligt skadar ett land med avsikt att ”injaga allvarlig fruktan hos en befolkning eller en del av en befolkning” begår ett terroristbrott. Så även om en gärning är ämnad att ”allvarligt destabilisera eller förstöra grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturer i ett land”.

Vi är alla livrädda, dag som natt. Den sociala strukturen är allvarligt skadad, liksom den ekonomiska. Gängkriminaliteten har kostat skattebetalarna hundratals miljarder. Nationalekonomen Ingvar Nilsson har beräknat att kostnaden/gängkriminell är ca 30 miljoner kronor över en 15-års period. Vissa betydligt mer.*

Företagen lider. Svenskt Näringsliv satte prislappen för gängbrottsligheten år 2023 till nästan 100 miljarder kronor, vilket inkluderar ökade kostnader för säkerhetsutrustning och intäktsbortfall på grund av brottslighet och oro för brott. Till exempel planerar nu företaget Ericsson att flytta från Kista utanför Stockholm – just av skälet att företaget inte längre kan värna om de anställdas säkerhet.

I terroristbrottslagen fanns redan alla de lagar som regeringen under de senaste åren har instiftat för att komma åt gängen. Hade de i stället definierat brotten som inhemsk terrorism hade de sluppit allt det arbetet. Terroristlagen innehåller redan bestämmelser som säger att det är brottsligt att vara medlem i organisationer vars syfte är att förstöra och förgöra, att det är olagligt att rekrytera medlemmar dit och att gängens tillgångar ska konfiskeras. De hårdare straffskalorna finns där också.

Frågan är varför Kristersson och Strömmer kallar det för inhemsk terrorism men i praktiken inte har betraktat det som terrorism. Eller ser vi nu ett skifte, på riktigt? Kan de ha blivit influerade av president Donald Trump, som nyligen beslutade att betrakta drogkartellerna i USA som terrorism?

*Nationalekonom Ingvar Nilsson till P4 Stockholm (250128): ”Vissa kostar mer än så, upp till 100 miljoner”.
En räkneövning: Med 14 000 aktiva gängkriminella (enligt Polisen) blir det 420 miljarder som lägst över en 15-årsperiod. Skulle snittet ligga på 50 miljoner kronor/gängkriminell (förmodligen ett lågt snitt) hamnar vi på hissnande 700 miljarder kronor över en 15-årsperiod – eller 46 miljarder kronor per år! Ironiskt nog är det nästan exakt samma belopp som hela biståndsbudgeten.

(Foto: Ulf Kristerssons Facebook)