Det blev dunderförlust för Demokraterna sedan de kallat motståndarna för ”fascister”. Bättre blev det inte när president Joe Biden kallat väljarna för ”sopor”. Vad har Socialdemokraterna att lära av detta? Aftonbladets Anders Lindberg ger intressanta svar.
Jo, Magdalena Andersson var ju över Atlanten för att lära sig hur ett vänsterparti kan vinna val. Tji fick hon. Demokraterna gjorde brakförlust. Men kanske lärde sig Andersson hur man inte ska bedriva valrörelse. Det vore en klok slutsats. Men klarar S att avstå från smutskastning? Jag tvivlar. Men en som inte tvivlar är Anders Lindberg. I ledare menar han att S har sju lärdomar att göra av USA-valet.
Sju råd till partier inför val
1. Var begriplig. ”Inte ens jag kan säga vad Socialdemokraternas budskap var i EU-valet”, skriver han och påpekar att få förstod vad Kamala Harris ville som presidentkandidat.
2. Våga stå för något. ”Försök inte vara vän med alla. Ingen röstar på en gardin som fladdrar i vinden.” Lindberg har naturligtvis rätt. De etablerade partierna har slutat stå för något annat än försvar av Status Quo.
3. Låt inte huvudmotståndaren vara huvudperson. Aftonbladets råd: ”Sluta låt Jimmie Åkesson vara universums centrum.” Och tillägger: ”Kamala Harris kampanj pratade framförallt om Trump. Även Donald Trump pratade helst om Trump. Sen vann han.” Lindberg glömmer nämna att det för både S och Demokrater enbart handlat om smutskastning, hat och påhopp. Men att detta agerande inte varit framgångsrikt har ju varit självklart i minst tio år, men det har inte sjunkit in i vänsterpartier.
4. Om du vill vinna val – se till att vara i opposition mot något. Lindberg menar att partier även i regeringsställning måste vara i opposition. ”Stå för förändring, inte stabilitet”, är Lindbergs uppmaning. Det är enklare sagt än gjort om man är i regeringsställning, så som Harris var nu, och Trump 2020. Och Magdalena Andersson i riksdagsvalet 2022. Vi är i en tid då regeringsansvar är en tyngre börda än någonsin. Det är snarare något Tidöpartierna måste reflektera över inför 2026.
5. Val handlar om vad partierna vill göra. Både Demokraterna i USA och Socialdemokraterna i Sverige har ägnat stor energi åt att tala om historia, om Trumps agerande efter valförlusten 2020 och Sverigedemokraternas ”rötter”. Lindbergs slutsats är att historieskrivning ”hör hemma i en dagbok, inte på en valaffisch.” En gigantisk lärdom som jag är helt säker på att S inte kommer att ta till sig. Man älskar att älta sådant man anser är en svaghet hos motståndaren.
6. Ha en politik. Kan låta trivialt, men Lindberg har rätt när han påminner partier om att de behöver ”Ha reformer som ger svar på de samhällsproblem som väljarna tycker är viktigast.” De gamla partiernas oförmåga att ta verkligheten på allvar är deras största svaghet och orsaken till att nya partier och aktörer tar över den politiska scenen. De gamla partierna är ointressanta i sin oförmåga att se vad tiden kräver.
7. Möt människor i ögonhöjd och var inte rädd att tala om klass. Lindberg hoppas till sist att de rödgröna partierna ”verkligen inte tar med sig” det man sett i Demokraternas kampanj, som tekniskt var skicklig – med flygblad, kepsar och organisation. Men om politiker inte tar människor på allvar spelar det ingen roll. Eller som Lindberg skriver: ”Men en jätteeffektiv kampanj för en politik väljarna ogillar vinner inte val.”
Självklart – men ändå så svårt
Dessa sju lärdomar är ingen avancerad rymdforskning, de är enkla, raka och självklara. Men gamla partier har ändå inte förmått följa dem i 20-30 år. Man biter sig fast i aparta, utopistiska budskap som väljarna inte är ett dugg intresserade av. Man struntar i väljarnas vardag.
Att man pratar så mycket skit om motståndarna blir resultatet när man inte har någon egen politik som efterfrågas av väljarna. Då är smutskastning – om rasism, fascism, Hitler och annat som stöter bort de flesta seriösa väljare – det sista halmstrået, ett halmstrå som aldrig håller utan sänker den som smutskastar, inte den som blir utsatt för hatet.
De gamla partierna är helt enkelt inte mentalt förmögna att ta sig an 2020-talet och den verklighet som nu råder. Man lever kvar i 1990-talet, där man kände sig hemma och trygga. Man vågar inte ta sig an de problem, kriser och katastrofer som väljarna vill ha lösningar på.
Det är därför nya aktörer som tar sig an dagens verklighet får allt större väljarstöd. Svårare än så är det inte.