Under utfrågningen av nominerade budgetkommissionären Piotr Serafin lyfte jag problemet med att eurokrater i Bryssel anser sig ha ett kreditkort utan tak – Att man kan spendera skattepengar utan en tanke på skattebetalarna.
Jag var kanske den som var hårdast under utfrågningen när det gäller kritik mot inriktningen att EU varje år ska expandera sin budget. Så här sa jag:
EU har inte ett betalkort utan kreditgräns
”Den överdimensionerade EU-budgeten göder bedrägerier, slöseri och korruption.
I Bryssel verkar det finnas alltför lite förståelse för grundläggande ekonomi och för skattebetalarnas prioriteringar. Eurokraterna som skrev parlamentets ”önskelista” för näst års budget tror att de har ett kreditkort utan tak.
Vi måste använda resurserna mer effektivt, stärka konkurrenskraften och reducera de offentliga utgifterna, också på EU-nivån.
Mr Serafin, som du hör har jag en annan vinkel än tidigare talare.
Min fråga är: Om vi inte reducerar budgeten och begränsar utgifterna till projekt som har klart värde – som att säkra unionens yttre gränser – hur kan vi undvika nya EU-skatter och nya bördor för skattebetalarna?”
