Det finns spännande analyser att göra om partiprogramarbetet inom S. På vissa områden finns hopp om sundare realpolitik, men på andra områden lever partiet kvar i en tid före Sverige blev ett invandringssamhälle med svåra kulturkrockar och normupplösning.

”Vi kommer att gå till val som ett förändrat parti”, sa S-ledaren Magdalena Andersson när partiledningen presenterade förlag till nytt partiprogram.

Förslaget är naturligtvis, som alla partiers partiprogram, ett sätt att få ägna sig åt självberöm och slå fast att man står för alla goda idéer som ska skapa det perfekta samhället. Många retar sig på detta. Men inte jag. Varför? Det viktiga med partiprogram är inte den färdiga produkten utan processen – det vill säga debatten som ett programförslaget genererar.

Politik är att välja sina strider

Jag tycker det är fantastiskt intressant att höra hur partiaktiva kan diskutera med och mot varandra, och hur utomstående kan göra analyser om vad partiet tycks prioritera och lyfta fram före andra samhällsproblem.

För kom ihåg: Politik är inte, som Olof Palme sa, att vilja. Nej. Politik är att välja! Det finns alltid mängder med problem (eller ”utmaningar” som det heter på PR-konsultspråk) som politiken behöver ta itu med. Och inget parti kan vara för allt gott och mot allt ont. Genom valet av prioriterade frågor, där man vill uppnå goda resultat, så prioriterar man obönhörligen ned en lång rad andra goda ambitioner.

Eftersom partiprogram ska spegla en helhet, är de utmärkta tillfällen att studera hur partier gör just när det gäller att välja vilka problem man tycker är viktiga och per automatik tvingas medge vilka som får stå tillbaka. Detta är utmärkt. Det gör samhällsdebatten mer ärlig. Och partiers lögner kan blottläggas.

S vågar inte ta i segregationen

Exempel på detta är S-programförslagets oförmåga att ta itu med den historiskt katastrofala segregationen Sverige upplever som en följd av Socialdemokraternas öppna-gränser-politik under 30 år. Man blundar för de problem man skapat. Programtexten har rensats från beskrivningarna som riksdagsledamoten Lawen Redar (S) presenterade i rapport som föregick partiprogrammet, där ärligt medgivande av problemen trumfade politiskt korrekta floskler. 

Eller som Susanna Birgersson konstaterar i Göteborgs-Posten: ”Det enda som återfinns från rapporten är några formuleringar om att samhällsplaneringen ska motverka segregation, särskilt bostadspolitiken. Vilket kan betyda allt – eller nästan inget alls … Ingenstans framgår det att S är medvetna om att segregationen inte bara har drivits på av ’samhällets’ tillkortakommanden, utan även beror på attityderna i vissa invandrargrupper: en klanmentalitet och en avgrund till svenska samhällsnormer.”

Hedersförtryck finns inte enligt S-programmet

Birgersson pekar också på hur S fortsätter att sortera vad som utgör hot och hinder för människors självförverkligande: ”Men det absolut största hindret för människors frihet i Sverige i dag, det nämns inte med ett ord. De islamistiska värderingar som präglar stora delar av utanförskapsområdena – det tycks inte existera för Socialdemokraterna.”

Alltså, partiet visar med sitt programförslag att man ingenting förstått av den verklighet som gäller i Sverige på 2020-talet. Man tror sig fortfarande leva i ett svenskt 1980-tal, eller kanske 1960-tal. Socialdemokraterna är livrädda för att lyfta fram de enorma skador det svenska samhället har fått på grund av det egna partiets politik under senare årtionden.

Det är ett viktigt besked, som vi får tack vare programskrivandet.

Men sund ekonomisk politik?

Något förvånande finner jag också anledning till att citera Dagens Nyheter och Amanda Sokolnicki i detta ärende. Hon summerar S-programmet så här:

”Kanske är det grundproblemet? De talar som samhällsbyggare, de klär sig som samhällsbyggare, de vill verkligen vara samhällsbyggare. Men de har ingen aning om vad de ska bygga … Det är svårt att ta henne på allvar.”

Snitsigt formulerat.

Dock syftar Sokolnicki på att Socialdemokraterna ställer sig bakom Tidöpartiernas strama budgetpolitik. S vägrar att, likt EU, ösa ut tiotals miljarder på lättviktiga projekt bara för att de sägs bidra till ”grön omställning”. Korruptionen i EU är historiskt stor eftersom man pumpar ut miljarder enbart på sina utopiska drömmar om en klimatvänligare värld. Det är guldläge för alla svindlare och bedragare! De lovar naiva politiker att skapa gröna skogar men stoppar pengarna i egna fickor.

Här kan man rentav se DN:s kritik som beröm gentemot Socialdemokraterna för att de stannar på jorden och vill vara realistiska i sin ekonomiska politik.

Visst krävs stora samhällsinvesteringar, inte minst därför att S varit med och raserat viktig infrastruktur som kärnkraftverk och låtit bli att underhålla vägar och järnvägar. Men när staten behöver återuppbygga och förnya infrastrukturen i samhället måste det ske med kall, analytisk hjärna – inte med virriga, känslomässiga önskningar som saknar substantiellt underlag.

Ömsom vin och vatten

Att Socialdemokraterna försöker formulera sin politiska grund i vårt turbulenta tidevarv är bra. I detta arbete kan vi utomstående se i vilket hälsotillstånd partiet är. På vissa punkter är det positivt, som den ekonomiska realismen. Det är livsviktigt att politiken slutar slösa bort skattemiljarderna på dåraktiga projekt.

Men när det kommer till värderingar visar det sig att Socialdemokraterna inte lever i nuet, utan lever kvar i en tid före Sverige blev ett invandringssamhälle med svåra kulturkrockar och normupplösning. Partiet fortsätter blunda för den socialpolitiska och kulturella verkligheten.