Folkbladet i Norrköping läggs ner till årsskiftet. Beskedet är trist. Även om det är en socialdemokratisk tidning har den varit frispråkig och gjort egna analyser. Just det vi behöver i svensk samhällsdebatt.

Förr var Sverige ett land där rekordmånga medborgare prenumererade på morgontidning. Det gjorde att vi var ett folket mer insatt i samhällsfrågor än i omvärlden. Men sedan blev journalister inte längre förmedlare av nyheter utan propagandister. Som när Dagens Nyheter utsåg en extrem klimataktivist till chefredaktör, för en dag visserligen, men handlingen var symbolisk: vi skiter i fakta och ägnar oss åt politisk aktivism.

Tekniken påskyndat utvecklingen

Sedan har den tekniska utvecklingen spelat en stor roll i att ”befria” medborgarna från den lokaltidning man haft på orten. Internet har gjort att dagliga papperstidningar är passé.

Det är lätt att förstå att människor inte vill prenumerera på tidningar som ägnar sig åt korvstoppning och på varje sida ägnar sig åt att försöka pracka på läsarna ett viss ideologiskt synsätt.

Var en gång en tydlig produkt

Förr var uppdelningen mellan nyhetsplats och ledarplats tydlig. Tidningarna gav åsiktsbildningen en tydligt avgränsad ledarsida, medan övriga sidor bestod av nyhetsförmedling (och annonser). Då kunde man lita på medierna. När denna uppdelning upphört har mediernas trovärdighet successivt urholkats.

Samtidigt gav den tekniska utvecklingen det enkelt för läsarna att överge den allt sämre produkt som tidningarna blev.

Folkbladet av den gamla skolan

Jag har inte följt Folkbladets lokala nyhetsrapportering från Norrköping och Östergötland, men dess ledarsida har varit en av de mer intressanta i svensk samhällsdebatt. Den har haft socialdemokratisk utgångspunkt, men inte varit någon megafon för partiledningen. Just så som en ledarsida skulle vara när den var som bäst.

För mig har det alltid varit självklart att varje morgon besöka Folkbladets ledarsida och ta del av ett annat perspektiv än mitt egna, men med skarp blick och ärlig analys.

Det är förre S-riksdagsmannen Widar Andersson som satt tonen på ledarsidan. Med sin gedigna förankring i partiet har han ändå tänkt originellt och hittat poänger som varit intressanta och nytänkande att läsa och fundera över.

Därför är det tråkigt att höra att Folkbladet, av allt att döma, läggs ned i december. Vi behöver fler, inte färre fritänkande röster i samhällsdebatten.