Så har ännu ett europeiskt folk valt ett nytt uppstickarparti som utmanar de vänsterpräglade värderingar som också liberaler och borgerliga fallit för: genderradikalism, rasifieringsdogmatism och ”woke”.
I Österrikes parlamentsval blev migrationsfientliga Frihetspartiet, FPÖ, det största med nära 29 procent av rösterna. Det traditionell partierna rasade. Borgerliga ÖVP tappade över 11 procent och Miljöpartiet nära 6 procentenheter. Socialdemokraterna låg redan lågt, men backade igen till det sämsta valresultatet i modern tid.
Tidigare den här månaden noterade Tysklands antimigrantparti Alternativ för Tyskland, AfD, starka framgångar i regionala val. Förra året nådde Geert Wilders Frihetsparti i Nederländerna stora framgångar och blev landets största. Detsamma blev Giorgia Meloni och hennes parti Fratelli d’Italia i parlamentsval 2022. Och Sverigedemokraterna blev näst störst i riksdagsvalet samma år.
Dessa partier är sinsemellan mycket olika och baserade på varje lands identitet. Men de har det gemensamt att de inte, likt traditionella borgerliga och liberala partier, viker ner sig för vänsterdogmer och låter vänstern styra de politiska samtalen.
Blundar
De etablerade krafterna fortsätter blunda för de skäl som väljarna har för att rösta fram nya och oprövade partier. Istället fortsätter man kasta epitet efter dem och deras allt större väljarskaror. Snart är det en majoritet av folken som döms ut som ”högerextrema”.
Det borde väcka tanke hos dem som tänker så här: ”Kanske är det vi som är vänsterextrema?”
När folk inte vill ha fokus på ras och etnicitet, inte tror på fler kön än två och som vill se en total omläggning av migrationspolitiken är de inte extrema utan konservativa. De vill ha tillbaka lag och ordning. Den auktoritet som polisen hade på gatorna och lärarna i klassrummen.
Det är inget extremt i detta. Tvärtom.
Dessa nya partier bär fram gamla, hederliga sanningar som allt fler vill ha tillbaka.
För mig är det svårt att förstå att så många i etablerade kretsar inte begriper detta.